Hjärnkoll

Har alltid undrat hur det ser ut i tankemaskineriet hos såna som Stael von Holstein. Kul att han berättar i Metro. Historien om travhäststallet för några veckor sedan var ju en bra illustration.

Alltså ett stall med bara en stjärna och några riktigt bra, resten skräp som man inte kan göra sig av med. Och så bara pengar till en tränare och en startavgift. Ja vad gör man då? Jo satsar allt på stjärnan och tränar henne och vinner hon så blir det pengar till arrende, foder, fler tränare och pengar till veterinären och råd att ta hand om fölen.

Så bra.

Vinner hon inte – går det åt helvete.

Det är det som är frihet.

Fast vore jag den där travstjärnan skulle jag dra från ett så dåligt skött ställe där mina vinstpengar ska gå åt till att göda ett konkursbo. Men Johans travhäststjärna har väl knappast någon valmöjlighet - den enda som kan välja i hans stallmodell är väl möjligen tränaren – eller är det ägaren till stallet kanske? De hundra travhästarna går där som nåt slags boskap enligt öststatsmodell och kan bara hoppas att det ska finnas hö imorgon också. Och fölen har ingen tid att ta hand om, om inte travstjärnan vinner loppet..

Jo jag har nog misstänkt det – att det är de som tror sig som absoluta vinnare som tycker marknaden är lösningen på allt. Och som säger till de dåliga och sjuka att vänta bara tills vinsten kommer så ska ni få några smulor med ni också (fast inte mer för det vore inte rättvist för ni är ju inte lika bra). Det går ju bra för Johan. Så det är väl bra att han tror. Då känns allt ju så mycket enklare och ju enklare det känns ju lättare går det – att ta för sig.

Vi travhästar hoppas att livet ska vara möjligt också innan storvinsten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0