Lillhulda

Det är inte helt lätt att vänja sig vid att skriva rakt ut i rymden så här. Man anar att det är tätt befolkat men känslan blir lätt att vi är en stor hop som talar för oss själva. I dag på tunnelbanan fick jag lyssna på en som talade för sig själv. Dvs hon hade ju en mobiltelefon. Men det är ju på samma sätt - man ser inte mottagaren och hör bara en ensidig dialog. Fast nu var det mest en monolog om någon gemensam bekant vars taskiga sexliv var en sorglig sak och att bekanten nog borde göra ett och annat. Det var rätt störande. Någon annans privata utbasunerat så att ingen i telefonpratarens närhet kunde undgå att missa en enda detalj.
Då är bloggen bättre för här väljer vi ju att gå in och få ta del av vad andra skriver.
Hej på er alla anonyma läsare, nu ska jag gå och sova så
God Natt!