Lillhulda

Om man inte tror att människan skapats av Gud fix och färdig. Utan istället tänker sig en evolutionär skapelse (med eller utan en gudomlig inblandning – det är egentligen inte så viktigt) så ger det enastående förutsättningar att förstå förhållanden som annars kan verka mycket irrationella.

Till exempel varför man blir tjock av att banta.

På samma sätt som varje individ formas av sina upplevelser, redan från tiden i moderlivet, så är vi som art formade av våra erfarenheter som encelligt djur, som sjöpung, som groddjur, som däggdjur och som apa. Och från erfarenheterna från alla de utvecklingsfaser som ligger mellan det vi är nu och det ”vi” var när livet blev till någon gång för ett antal hundra miljoner år sedan när ljuset skilts från mörkret och det blivit kväll och morgon den fjärde dagen.

De erfarenheterna ligger i vårt genetiska arv. De manifesterar sig till stor del så konkret att vi inte ens kan föreställa oss dem som något särskilt. T ex i det faktum att alla de av våra försläktingar som brytt sig om ifall det varit ljust eller mörkt, och som därmed lagt märke till förändringar i ljus och mörker, så småningom tillsammans utvecklat vår fantastiska förmåga att se.

Många av våra kroppars genetiskt registrerade erfarenheter under årmiljonerna visar sig på mer subtila sätt. Våra ”instinktiva” reaktioner över ormar t ex. Även de som inte upplever sig som särskilt rädda för ormar brukar hoppa till om de alldeles oförberett stöter på ett tjockt svart rep som rör på sig.

Allt det vi – i tillräcklig omfattning - stött på under årmiljonerna har präglat oss till det vi är nu och har vi anpassats efter. Det betyder att alla naturligt förekommande ämnen har våra kroppar erfarenhet av. Nyttiga växter tycker vi är goda. Växter som inte ger oss någon näring eller på annat sätt inte är nyttiga som mat tycker vi inte är goda (gräs t ex, eller trä). Smaken hos många giftiga växter uppfattar vi ofta som besk eller obehaglig på annat sätt.

Det svåra blir när vi blir introducerade för nya saker. Dels har evolutionen inte hanterat detta nya – och därmed finns stor risk för att vi blir manglade i evolutionsmangeln. Vi blir allergiska eller får cancer eller drabbas av någon annan kroppslig reaktion – ett av de många sätt evolutionens har att anpassa arten efter rådande förhållanden. Dels finns risken att det sätter igång kedjereaktioner hos oss av annat slag.

Sött är ett utmärkt sådant exempel. I naturen förekommer rent socker mycket sparsamt. Egentligen bara i form av honung. Socker ger snabb energi och under årmiljonerna har möjligheten att få en slick honung inneburit en chans att orka det lilla extra som kanske varit skillnaden mellan liv och död. Följaktligen är vi predestinerade att så fort tillfälle ges (vilket evolutionärt sett varit mycket sällan) proppa i oss av det söta vi kommer över. Nu – i vår tid – kan vi plötsligt få tag hur mycket sötsaker som helst. Och våra kroppar som fortfarande har kvar sina genetiska minnen av en tid där socker var en sällsynthet, reagerar med förtjusning. Särskilt barnen. Barndomen är ju en tid hos alla högre djurarter som innebär stora prövningar då man både ska växa och lära sig och bli klok av sina erfarenheter. Ett extra tillskott av socker i den fasen av livet har evolutionärt varit en stor tillgång. Nu har det plötsligt snarare blivit ett stort problem. Presentera ett dukat bord för Din sexåring där hon eller han får välja mellan glass, spenat, vita bönor, äpplen och en skål lösgodis – vad väljer barnet då? Eftersom barnet är evolutionärt klokt väljer det förmodligen det söta – eftersom kroppen ”vet” att det är något sällsynt som ger en fantastisk kick och som ger barnet möjligheter att hålla värmen lite bättre eller orka gå lite längre.

Det här har ju livsmedelsindustrin snappat upp och matvaror med gömt socker har spritt sig som en löpeld i västvärlden. Till och med i barnmatsburkarna för de allra minsta smygs sockret in. Trots att våra ettåringar inte förväntas gå flera kilometer mil per dag.

Och när vi konsumenter nu börjat reagera så svarar Marknaden med konstgjorda sötningsmedel. När saftsoppstillverkarna går ut och på stora annonser meddelar att de nu gör produkter utan tillsatt socker – och man då kan tro att de litar på bärens naturliga sötma – så har de istället tillsatt konstgjorda sötningsmedel.

Och evolutionen får något nytt att ta itu med. Nämligen att sortera ut alla de individer som inte är anpassade för detta nya. Och det gör evolutionen genom att dessa individer blir allergiska eller  får cancer eller någon annan ”sjukdom” som gör att de dör i förtid.