Klassuppfostran

I trappan upp till den övre skolgården går jag efter ett föräldrapar med barn i en för mej okänd klass. Förstrött lyssnar jag till deras samtal och inser så småningom at de diskuterar hur de ska se till att deras barn har de rätta attiraljerna för att etablera pondus och position i sin klass – mer pondus än de andra då och en position i toppen…

Jag förlorar ännu en bit av den oskuldsfulla tilltro till mina medmänniskor som jag tydligen begåvats med sedan barnsbenen. Begåva är då kanske ett fel ord – i alla fall om man nu lyssnar på hur dessa två föräldrar resonerar – ilurats skulle väl vara rätt term.

Det är väl bra om folk uppfostras till att vara hänsynsfulla och bry sig om – så är det dessto lättare för min unge att ta sig fram och ta för sig – typ.

Tidningen City har nystat denna tråd nu några dagar och det de beskriver är sorgliga bekräftelser. Att dagens föräldrageneration träder in i föräldraskapet i en mognare ålder än tidigare generationers betyder tydligen inte mognare syn på hur människors självkänsla utvecklas. Ju dyrare prylar och ju fler aktiviteter - ju mer poäng i tävlingen med andra jämnåriga (jämnåriga föräldrar alltså).

Fast det kan ju vara tidningen Citys sneda bild förstås – kunde man ju hoppas.

Men det ligger förmodligen mycket pragmatisk sanning i detta. Ju mer man tar för givet att man ska ha – ju mer förmår man ta för sig och ju mer maktutrymme skaffar man sig.

Det ser onekligen ut som en tanke att samtidigt som detta omhuldas genom en allt större etablering av friskolor och en blomstrande boendesegregering – så gör journalisterna i de stora (liberala och borgerliga) tidningarna allt de kan för att uppfostra ”andras” ungar till att tänka mångkulturellt och ”fritt” och hänsynsfullt. Hur ska man annars få någon att trycka ner och hålla sig bättre än…

Detta är i sanning en Gordisk knut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0