Lillhulda

Stavning är konvention. Tur det. Har man barn i yngsta skolåldern ges man goda möjligheter att få upptäcka hur konventionell man är. Samtidigt är det en häftig känsla att återigen få ljuda sig fram bland de bokstäver barnet satt ihop – och upptäcka att man faktiskt kan läsa vad där står.

Varsågod att pröva - änkla ord är inte så svåra men sånt som lexagsafär där man kan tjöpa dåkskåp ock plastgivär eller gosejur – det är lite svårare.

Med åren blir barnen alltmer konventionella i sin textbehandling och de textade meddelandena går allt snabbare att tyda. Men tack skolan för att ni genom att låta barnen stava så gott de kan ger oss föräldrar lite att kämpa med. Det är kul!