Lillhulda

Sa man förr. Förr kunde det vara svårt att få tag på en fågel att ha i handen. Det är mycket enklare nu. Man kan gå till närmsta zooaffär och köpa en. En undulat t ex.

I skogen finns fåglar, bär och svamp. Fåglarna har man egentligen ingen nytta av och bär köper man billigt på stormarknaden i burkar med socker, förtjockningsmedel och konserveringsmedel. Svamp köper man på torget. Det är lite tjusigt att göra egen svampstuvning på färska kantareller. Eller hur.

Hade man haft ett får hemma kunde man ha klippt ullen, kardat den, spunnit den och stickat sig en tröja eller ett par vantar eller en mössa. I varuhuset finns det garn så något får behöver man inte. Garnet kostar mer än de färdiga mössor, tröjor och vantar som också finns att köpa i samma varuhus.

Hade man en höna hemma kunde man fått egna ägg. I mataffären kan man köpa jättejättebilliga ägg. Billigare än vad utrustningen till den egna hönan skulle kosta.

Våran granne har en vacker sångröst. Men vi har en musikanläggning och skivor med såna som sjunger med en hel orkester bakom sig. Det gör inte grannen.

Marmorplattor kostar nästan ingenting om man köper dem i Kina. Thailändska skräddare syr en hel kostym för nästan ingenting. Kycklingar som föds upp i broilerfabriker blir billiga - så billiga.

Allt blir billigare. Men utgifterna går upp. Accessoarerna blir allt dyrare. Barnvagnarna alltmer avancerade. Bilarna lyxigare. Soprummen allt fullare. Arbetstiden allt längre. Barnens vistelse på dagis eller med svartbetalde barnflickor blir allt längre. Vi jobbar och jobbar och säger oss att vi anser oss förverkliga oss själva.

Vi håller fågeln i handen och intalar oss själva - övertalar oss själva - låter oss övertalas - tänker inte tro något annat - vågar inte tänka på att det kan vara ett misstag - en ödesdiger förvillelse - en lögn och förbannad dikt

- att det fortfarande och i all evighet finns/kommer att finnas...

Tio fåglar i skogen

Vad vi än gör...