Lillhulda

Detta hände sig på den tiden då skatteåterbäringen äntligen gick tillbaka till de stackare som tidigare tvingats betala allra mest i skatt. På den tiden när de som ville visa att de var något gjorde det genom att köpa en terränggående jättebil eller en våldsamt dyr handväska.

Då beslöt man att i landets huvudstad sjösätta ett antal projekt som skulle visa att man var handlingskraftig.

Ett vikingamuseum (för att manifestera nationen) och en jättelik (jättedyr) helt ny motorväg över jungfrulig mark för att främja tillväxten.

Och för att visa sin handlingskraft beslöt man också om att snabbt ta fram en mängd nya bostäder. Det sistnämnda fixade man lätt eftersom man upptäckt att det fanns en hel massa obebyggd mark runt om i hela stan. Ytor med gräs, träd, småbarn, pensionärer och fåglar. Bara att bygga. I denna nya sköna värld var barnens, pensionärernas och fåglarnas kärlek till det gröna inte särskilt lönsam eftersom de inte köpte något.

Eftersom de ansvarsfulla, demokratiskt valda politikerna, såg till att spara pengar på den offentliga förvaltningen genom att säga upp en massa personal och genom att dra in en massa bidrag så kunde man också sedan konstatera att det som verkligen hindrade "utvecklingen" var den "byråkrati" som satte sig i vägen. Tjänstemän och tjänstekvinnor på de olika förvaltningarna fortsatte nämligen att försöka tillämpa bullernormer och  luftkvalitetsnormer. Eftersom de bara var hälften så många så tog det ju längre tid. Slutsatsen var då att den byråkratin borde konkurrensutsättas så att den blev effektivare.

Man lyckades också till slut helt sälja ut stadsbyggnadskontor och miljöförvaltning och istället dök det upp små entreprenörskollektiv med käcka namn som Hembyggarna, Vägdragarna, AlltingenLättoch Fort, Kulgenast och Myslingen.

Gatukontoret behöll man dock eftersom man såg det ansvarsfulla i att ha ett fungerande vägnät. Idrottsförvaltningen omvandlades till anläggningsförvaltningen och fick i uppdrag att bygga motionsanläggningar runt om i staden. Parollen blev elljusspår och golfbanor till folket. Praktiskt nog fanns det runt om staden en hel del naturreservat som kunde förädlas med sådana åtgärder. Underhållet av de befintliga anläggningarna hade man tyvärr inte pengar till och det gav ju heller inte så mycket i utbyte som känslan av att man som politiker faktiskt lämnat ett eget monument efter sig. Åt var och en ett eget monument blev också det mer inofficiella löfte med vilket man lockade "rätt sorts entreprenörer" att engagera sig politiskt.

För att engagera befolkningen att tro på det hela börsintroducerades istället bostadsbyggnadsföretagen och folk uppmanades att köpa aktier. Varje gång man flyttade fick man en bonus och om man hyrde flyttfirma från AlltingLättochFort fick man dessutom en ny handväska i present - eller en SUV.

Barnen skjutsades till tennisbanor och bowlinghallar för att inte bli feta och lättmjölk, lättfläsk, lättmargarin och panerade fiskbullspinnar serverades i skolorna och eftersom innehållet i stort sett bara bestod av gelatin, fyllningsmedel, aromer och sötningsämnen så lyckades man pressa skolmatskostnaden till rekordlåga 3 kr per måltid.

Sedan förbjöd man graffittin och tiggarna och krävde ordning i skolorna och uttalade sig kraftfullt mot nedskräpningen i de parker som råkat bli kvar.

Allt i demokratins namn.

Då - i denna nya sköna värld - när man nästan inte behövde betala någon skatt alls - då var det ett litet barn som sa...