Kärringtid
Plötsligt blir det aktuellt att rota fram förklän och schaletter, långa kjolar och något kaffepannsliknande. Just det sista är ju lite svårt. Bodums glaskanna känns inte helt rätt. Inte Baristamaskinen heller. Så det får väl bli en korg.
Grannens katt inser hotet och ger sig omedelbart över till barnfria områden. En tur bakpå kvasten lockar inte. Kvast ja - den får anstå till kvällen. För den sopkvast som finns tillgänglig är av icke-aerodynamisk modell med en fyrkantig borstplatta på skaftet. Den ger inte ett trovärdigt intryck. I alla fall inte när vi nu alla blivit mycket mer kvastkunniga med hjälp av den unge trollkarlen från England. Ingen Nimbus2000 precis.
Affärerna som brukar ösa ut tillbehör till Hallowen och Alla Hjärtans Dag har inte fattat nåt. Men så har väl heller ingen amerikansk eller multinationell kedja tryckt ut några pryttlar. I några affärer hänger visserligen nåt som ska föreställa påskkärringar - iförda stora höga spetsiga hattar - så det var väl vad som erbjöds handlarna på den stora globala marknaden. Ni vet den där som ska skapa mångfald enligt teorin men som i praktiken endast förmår förmedla likriktning och enfald.
Sånt kallas imperialism. En främmande kultur tar över och platsens traditioner går i upplösning.
Nu verkar det inte så illa just i våra kvarter. Påskmusten och påskkärringarna håller stången mot den stora frihetsläsken och de importerade trollkarlsdockorna. Det går att göra en påsk-kärring utan att ta svängen förbi en affär. Det går utmärkt. Även om grannens katt håller sig undan.
