Det krävs en del

för att vända en oceanångare. Nu har i alla fall Stockholm tagit ett steg i riktning mot att bli en mer ekologiskt anpassad stad. Bilbegränsning (biltull). Lillhulda passade på att ge sitt indirekta stöd genom att investera i en årsbiljett till stadens cykellånestationer. För endast 200 kr har hon nu tillgång till en lånecykel som finns att ta ut på ett antal platser runt om i innerstan. Och en cykelhjälm följde med på köpet.

Tyvärr har cykellånestationerna utsatts för en hel del sabotage och några har måst stängas. Det tycks vara något med cyklar som egentligen borde gå helt på tvärs med hela cykelidén. Alltså - cykeln är ju ett redskap att för egen hand (fot) ta sig fram i landskapet. Men av någon anledning så tycks ett antal individer uppfatta just cykeln som en sak det är fritt fram att "låna". Och med polisögon tycks det vara ett ringa brott och inget att lägga energi på.

Det är som graffittimåleriet - dvs kluddet på väggarna. Det drabbar kollektivtrafikresenärer och människor som bor i anslutning till järnvägsräls. Det drabbar inte bilister och det drabbar inte människor i exklusiva bostadslägen.

Gjorde det det så skulle förmodligen större resurser sättas in för att straffa vederbörande. Liksom gäller cyklandet. Den som cyklar har förmodligen inte tillräckligt hög status. Och småbanditer verkar vara statuskänsliga.

Vem förmedlar statuskänsligheten? Lillhulda råkade gå förbi en samtalande grupp på en gata i innerstaden. Tre föräldrar. Runt om dem yrde ett antal små barn. Tre stycken hade upptäckt telefonkiosken strax bredvid. De rusade in och ut i denna och slängde telefonluren hårt i väggen för varje gång. Ingen (ingen!) av de tre vuxna rörde en min eller gjorde ett försök att stoppa det hela.

Var det bara för att det tillhörde det gemensamma? Lågstatus? Samhällsägt? Statligt?

Lillhulda ingrep med en tillrättavisning och barnen slutade omedelbart. Endast en av föräldrarna tycktes reagera och hon såg ut att tycka att det var Lillhulda som stört.

Ett samhälle är något vi skapar tilllsammans.

Vi måste bry oss om vårt gemensamma!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0