Vem bäddade sängen...

Så här, sa den entusiastiska guiden på Skokloster, så här bäddade man sängen förr. Visst är det vackert!

Jo det höll vi alla med om. Vackra broderade lakan nedvikta över ett tjusigt täcke. Ett broderat örngott klädde kudden. Allt helt slätt och helt vitt. Antagligen hade man använt en mangel.

Och guiden spände ögonen i oss alla. Då, fortsatte hon, på den tiden, då la man ner tid och ansträngde sig för att göra det vackert. Är det någon nu som lägger ner tid på att bädda sin säng så här snyggt kanske.

Nej, skruvade vi på oss, alla vi som lyssnade, nej ingen i den församlade skaran klev fram och sa att de manglade linnelakan och vek dem så där konstfärdigt över täcket. Dessutom hade alla förmodligen påslakan. Påslakan blir inte samma sak.

Förr tog man sig tid och värdesatte de små detaljerna, man brydde sig om hur man bäddade sängen. Guiden suckade lite och sen gick vi vidare till nästa rum.

Man. Alltså vadå man. Inte sjutton var det någon man som bäddade sängen eller? Och knappast var det adelsfolket själva som bäddade. Nej det var väl någon av kammarpigorna typ. Och dom sov inte i manglade linnelakan. Tveksamt om de hade lakan alls faktiskt. Lakan är tämligen nytillkommet bland ”vanligt” folk. Allmogen sov under fällar och på madrasser stoppade med halm.

Hon stod alltså där – guiden – och påstod något som aldrig förekommit. Aldrig någonsin i historien – utom möjligen den korta period på nittonhundratalets första hälft när det plötsligt fanns hemmafruar – att folk manglade sina egna linnelakan och bäddade sina egna sängar med nedvikt spets över täcket. Istället var det en sorts människor som bäddade sängarna och en annan sort som sov i dem.

I marxistisk teori kallas det för klasser. Klass är ett olämpligt ord i vår moderna tid. Ja man skulle t o m kunna kalla det ett fult ord. Sånt man inte talar om. Nu för tiden finns det inga klasser. Folk har bara valt att ha det som de har det. Arbetslösa har valt att vara det och föräldrar med låg utbildning och taskiga svenskakunskaper har valt att låta sina barn gå kvar i den lokala skolan där utbildningen inte alls är lika bra som på typ den skola som barnen i typ Danderyd valt att gå på. En del väljer att vara rika och friska och andra väljer att vara sjuka och fattiga och det konstiga är att så många barn i världen väljer att ha det ungefär precis som sina föräldrar.

Naturligtvis skulle det vara gnälligt att påpeka guidens felaktiga påståenden. Det känns alltid lite obehagligt när man kommer dragande med sånt där. Alla vi som lever nu i det rika Sverige känner oss väl mer befryndade med greven på Skokloster och hans gäster än med tjänstefolket. Det tjänstefolk man bara kan ana i att sängarna är bäddade, fönstren tvättade, golvet skurat, grusgångarna krattade, rabatterna rensade, hästarna ryktade, silverbesticken putsade, säden bärgad, mjölet malt, brödet bakat, dasset tömt, pottorna ursköljda. Alla de som sov under fällar och på halmmadrasser. Alla våra förfäder och förmödrar.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0