Lillhulda

Mars månad är inte slut men marken ligger bar i hela Mälardalen. Isen har för länge sedan försvunnit och i trädgårdarna blommar snödroppar, vintergäck och krokus. Tulpanerna står på tur och tåliga häckväxter har redan fått igång årets bladtillverkning.

Fästingarna blir allt flera. Mördarsniglarna ynglar av sig och från de stora skogarna kommer nu, ännu enstaka dock, svärmar av älglöss. Årets salmonella bland fåglar och katter är ovanligt kraftfull. Naturen håller på att kalibrera om sig. Nytt klimat, nya förutsättningar.

Människan och råttan är kosmopoliterna som ständigt förmått anpassa sig och därmed kunnat sprida sig över hela jordklotet. Evolutionärt sett har denna egenskap varit dessa arter till nytta. Om nu förökning och spridning ska ses som ett mått på lyckosamhet.

Grodor är däremot ytterst känsliga djur som behöver särskilda förhållanden för att överleva. Det är därför det blir allt färre grodor i markerna. Grodor kan dock - som tidigare refererats - anpassa sin känsel till allt vidrigare omständigheter och märker inte när det går åt h-l-v-te. Det är antagligen ingen värdefull egenskap evolutionärt sett. Fram tills att någon forskare gav sig på att testa grodornas värmekänslighet var det heller ingen egenskap som var evolutionärt besvärlig. Sjöar, bäckar, dammar, vattenpölar kokar sällan på egen hand.

Vi människor har instrument för att mäta förändringarna. Vi kan mäta koldioxidhalt, bullernivå, temperatur, sotpartikelförekomst, dioxin, bodymassindex, kaloriinnehåll och andelen hemlösa, arbetslösa och sjukskrivna. Kruxet är dock att vi förutom att mäta också vänjer oss. Vi Stockholmare har vant oss vid tiggare i tunnelbanan. Hemlösa boende i pappkartong. Trafikbuller var vi än rör oss i stadens närhet. Smaken av gatudamm i munnen när vi är utomhus.

Vi har vant oss vid att skjutsa barnen till idrottsaktiviteterna istället för att låta dem leka ute på den farliga gatan. Därför gör det heller inget att gatan är farlig. Vi har vant oss vid att bilarna ska få plats. Därför måste vi alla ha en bil ? så att vi alla också får plats.

På Östermalm i Stockholm finns en särskild sorts tillvänjning vid hundbajs. Antropologiskt intresserade Stockholmsnära personer kan ta tunnelbanan dit och kolla!

Fästingar, mördarsniglar och salmonella står på tur.

Dystert? ja en sån här grå vårmorgon kan det lite deppigt.

Men man vänjer sig.