Lillhulda

Dumheten är tusen gånger farligare än elakheten var det någon som sa - för elakheten tar någon gång en paus. Dumheten gör det aldrig. De visdomsorden dyker upp i Lillhuldas huvud ibland när hon råkar lyssna på RingP1 och någon inringare förklarar hur det "ligger till".

Och då tänker jag inte på sådana saker som att barn behöver kärlek för att bli goda människor eller att det blir mer avgaser ju fler bilar som kör på en gata. Utan mer på det där subtila av typen "allt det som USA gör är gott och det borde du också begripa". I morse var det en sådan kvinna. Hon visste det mesta om hur Irak skulle hanteras och talade med en så dryg röst att man förstod att hon hade ventiler i öronen. In till hennes lilla hjärna kom endast sådant som passade till hennes världsbild. Och hennes världsbild var anpassad så att hon aldrig skulle behöva ställa sig själv en fråga eller fundera över sitt eget liv. Täppas Fågelberg förstod också ventilarrangemanget och ställde mer av artighet några frågor / fällde några repliker - för han sitter ju där för att göra det - typ.

Till råga på allt talade kvinnan en sådan där skånska som i sig låter så dryg. På motsvarande sätt som norrmän nästan alltid låter så hurtigt pigga och glada. Det gör ju att man måste ta ett varv till och fundera på om den stackars kvinnan tvärtom var en sökande och seriöst grubblande person som bara olyckligtvis vuxit upp med en fördomsskapande dialekt.

Fann dock inget som tydde på det.

Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves.