Lillhulda

Dagens Nyheters Niklas Ekdahl skriver idag (1/6 2008) en lyrisk ledare över den fantastiska börsutveckling vi bevittnat de senaste decennierna.

Eftersom Lillhulda är ett uråldrigt troll så var hon med på tjugotalet också. Då vad det visserligen NewYork-börsen som gjorde motsvarande fantastiska raketutveckling men Sverige var i högsta grad med - genom vår stora finansman Ivar Kreuger.

Det glada tjugotalet lever fortfarande kvar i det kollektiva medvetandet. Så också det som kom efter.

För de människobarn som kanske ändå har lite dåligt minne så kan Lillhulda berätta om den svarta torsdagen. Den svarta torsdagen är inte någon dag i påskveckan utan istället specifikt den 24 oktober 1929, nämligen den dag då det hela vände och trettiotalets depression startade. Samma fantastiska utveckling som tidigare gått rakt uppåt, störtdök nu neråt - och kallades inte längre fantastisk utan benämndes som katastrof.

Börsen är en spelhåla och omsättningen på börsen är beroende av hur många som satsar sina pengar där och hur många företag som finns tillgängliga att spekulera i. Flera stora, långsiktigt tänkande, företag har länge försökt hålla sig ifrån att bli spekulationsutsatta. Hennes&Mauritz höll sig t ex länge innan de gav efter för lockelsen, Wallenbergimperiet har gett sig in i det hela men använt taktiken A- och B-aktier. IKEA håller sig fortfarande utanför - och kan därmed behålla sitt självbestämmande.

Just i början av 1980-talet (det decennium Niklas Ekdahl tar som utgångspunkt i sin jämförelse) kastade den svenska regeringen in hela landets befolkning på börsen - genom allemansfonderna. Plötsligt blev vi alla delaktiga i spelet och hittills (med undantag för några dippar typ Telia-aktien) har det gått hyfsat bra. Det gör det i de flesta Pyramidspel. Så länge det går att slänga in några nya - något nytt - i botten så växer pyramiden och vinsterna för dem högst upp blir bara större och större.

Niklas Ekdahl menar att 70-talet i det långa loppet kommer att framstå som en onödig avvikelse från den svenska framgångsformeln - 70-talet kommer att ses som det galna decenniet. (Lillhulda har lite svårt att tyda vad han menar är just sjuttiotalistiskt men tycker sig ana att det är FNL-rörelsen, börsens låga omsättning, statens roll och ett stort skattetryck på de välbeställda.)

Lillhulda är som sagt ett gammalt troll och hon menar att vilket decennium som - i ett historiskt perspektiv - kommer att ses som det galnaste återstår att erfara.