Lillhulda

Plötsligt är det självklart att kritiskt granska de forna piedestalplacerade direktörerna och börsspekulatörerna.
Överallt dyker det upp artiklar och radioinslag med insiktsfull kritik och/eller välgrundade moraliska uppläxningar.

Ett kollektivt Fy skäms!

Jojo, lite sent tycker Lillhulda.
Men bättre sent än aldrig är ett ordspråk många tröstat sig med förut.

Och insikten kommer smygande - om hur stor korruptionen faktiskt är i den "civiliserade" världen  - genom - just det - direktörer som ger varandra bonusar, maktmänniskor som håller varandra under armarna, Helt lagligt, helt öppet och t o m ofta uppskattat och applåderat i fackpress och medias olika "ekonomi"-artiklar/program. Minns någon kanske den devota tonen inför Marknaden i "ekonomiska" klubben.

Nu tycks en mängd journlisterna plötsligt fått kraft att kritiskt börja granska det som faktiskt legat öppet och synligt i många år framför deras fötter. Tacka och ta emot!? Är det tidningägarna som fått kalla fötter alternativt stoppat upp ett blött finger för att kolla vindriktningen? Eller är det fenomenet den hundrade apan? Framtiden kanske kommer att kunna förklara.

Iallafall vill nu Lillhulda varna - till vad nytta - för att samma sak som hänt i Ryssland, Chile, Argentina, Spanien, Tyskland och så många andra länder där några snott åt sig makten, utövat förtryck, skaffat rikedom åt sig och sina vänner. Att sedan - när allt rasat - så ligger de lågt ett litet tag och kommer sedan igen, förklädda till "demokrater", "ansvarsfulla samhällsmedborgare", "opolitiska pragmatiker" och återtar maktpositionerna runt om och börja samla på nytt. Åt sig och de sina. På bekostnad av världen och framtiden.

Lillhulda tror att de insikter som kan anas i gamla kulturskrifter mm som typ bibeln bör tas på mycket större allvar än vad modernt positivistiskt tänkande har lust med.

Mammon är en avgud.