Lillhulda

Stockholms gator har som fått en ny vår vad gäller biltullseffekt. Nu är så glest mellan bilarna att kollektivtrafiken flyter som varmt smör.

De som till vardags kör bil i staden ordnar nu snö till familjen över sportlovet. De kan dessutom glädja sig åt att bilvägen dit upp - till den underbara snön, de vita vidderna, den strålande solen - bekvämt nog är snöfri. Vad kan man mer begära. Vad klagas på!?

Så enkelt!

utan bilen stannar Sverige

Lillhulda har plötsligt fått bekantskap med två Sofior. Som när man är på en tillställning och plötsligt ser en koppling vill hon därför passa på att presentera dem för varandra.

- Hallå där Sofia Arkelsten och Sophia Jansson - så roligt att just ni båda är här samtidigt på min blogg!

- Ni två har nämligen verkligen anledning att bekanta er med varandra. Sofia Arkelsten här, har fått en ansvarsfull position i kretsen av där beslut fattas som faktiskt kan påverka just det som du Sophia Jansson tagit upp."Rätten/möjligheten för dina barn och barnbarn att få göra snöänglar."  Sofia Arkelsten är nämligen politiker. Politiker väljs av folket för att ta ansvarsfulla beslut - t ex av den typen som Magnus Bards teckning illustrerade - beslut om att "Säga till på skarpen!" En del politiker ser som sitt (enda?) huvudsyfte att säga till på skarpen om att minska på skatten (t ex genom att låta färre människor arbeta i den offentliga förvaltningen - den som har hand om vårt gemensamma - miljöförvaltningar och barnomsorg och annat som också har med snöängelstillverkningsmöjligheter att göra). Men Sofia här, som bara är något decennium äldre än dig, hon tillhör inte skattesänkarmoderaterna utan hon arbetar faktiskt konkret med miljöfrågorna. Ställ din uppmaning till henne - hon kan ta den med in till högkvarteret!

Och Sofia Arkelsten - jag vill att du ska få träffa min vän Sophia Jansson. Hon har insett att det ni diskuterar om och skriver papper om och debatterar med miljöpartiet om i radio - det handlar om hennes framtid. Hennes generations barns och barnsbarns möjlighet till liv. Deras möjlighet att få göra snöänglar i snön på Värmdölandet en februaridag t ex.

Och det handlar inte bara om henne och hennes eventuella barns framtid utan om hela klotets framtid och att det är...

BRÅTTOM!

De som har möjlighet att påverka detta är de som har inflytande och makt just nu - för det är just nu det kommer att avgöras. Därför Sofia Arkelsten och Sophia Jansson är det så viktigt att få presentera just er för varandra - när ni nu råkar vara här båda två samtidigt!

DET ÄR JUST NU SOM DE AVGÖRANDE BESLUTEN MÅSTE TAS! INNAN DET BLIR FÖR SENT!

Hon kan dessutom tycka att din hemsida - livet, riksdagen och shoppingen - snarast känns som ett hot mot hennes snöänglar. Men hon vet förmodligen också att än så länge så är shopping ett sätt att markera att man är som vilken modern ung kvinna som helst. Att shopping kommit att bli för unga kvinnor vad bilen var för tidigare generationers unga män. Identitetsskapande.

Det kan vara bra att tänka över den erfarenheten när ni diskuterar åtgärder som berör bilismen. Svaren/lösningarna där schabblas nämligen i stor utsträckning bort av män som känner hela sin personlighet i gungning. Adrenalinet rusar runt i kroppen på dem, de kniper med ögonen, fräser, blåser upp överarmarna och böjer sig lite hukande framåt:

Utan bilen stannar Sverige!- Så gör för Guds skull inget som antyder att det inte skulle vara sant!!!

Tåg t ex och billig och utbyggd kollektivtrafik i storstan. Högre biltullar och samma regler för sk miljöbilar som för alla andra. Det är absolut inte tillräckligt - hela jordklotet måste med i det arbetet - men om inte ett land som Sverige - som ligger så i topp vad gäller ekonomiskt välstånd och utbildningsnivå - går före och gör sina så kallade uppoffringar - så har vi inte en chans att få Indien, Kina och alla andra att tänka ens tanken. (USA tänker inte Lillhulda säga något om.)

Det är inte Lillhuldor och Sofior av Sophia Janssons typ som ligger högst på Bloggtoppen. Det är istället  shoppingentusiasterna av typ Kenza, Blondinbella och Engla. Så Sofias val att nämna shoppingen och inte miljön i sin bloggrubrik är sannolikt en framgångsrik strategi i det nära perspektivet.

Men kanske att alla shoppingentusiasterna en dag - som mammawannabees - också börjar oroa sig över snöängelstillverkningen. Då har vi startat ett snöskred. Tillsammans.

Tips att läsa mera.
Och en blogg som så ofta tröstar och uppmuntrar...

Signaturen Flummos kommentar till Lillhuldas förra inlägg gav uttryck för en frustrerad frustration. Fakta och vetenskap menade han (?) saknades. Lillhulda tolkar det som att han önskat få mer kött på benen för att förstå tidningarnas och politikernas debatt kring klimatfrågorna. Det som skrivits hittills ger inte tillräckligt kunskapsunderlag för alla läsare. Det räcker inte heller för alla att se ut genom fönstret eller kolla termometern. Det finns förmodligen många som dammar skidorna utan att fundera över varför. I Lillhuldas bekantskapskrets ägs en isjakt. En vacker sak i trä. Den fungerar som ett trevligt samtalsämne till kräftskivan eftersom den förvaras i trädgården upphängd längs med en vägg. Snygg sak!

Nej utan tunga fakta blir man osäker. Men är man lagd åt det hållet så blir man ju osäker av fakta också.

Alla de där som påstår att de sitter inne med fakta, de kommer ju till så otrevliga slutsatser nästan allihop.

Det kan ju vara så att om alla forskare (nästan) kommer till samma slutsats så kan det ju vara en komplott (för att få mer forskningsbidrag t ex). Då gäller det som förnuftig medborgare att hålla huvudet kallt och inte tappa bort det (huvudet alltså) och börja gasta om klimatförändring och ändrad livsstil och sånt.

Äger man bara en tillräckligt stor bil med AC och DVD och CD-spelare och takbox (om nu skidorna trots allt inte går in) och andelslägenhet i Sälen eller Åre eller högre upp, längre norrut - så är det ju heller ingen snöbrist. Ingen personlig snöbrist alltså. Utan tvärtom snö precis när det passar i almanackan när barnen har sportlov.

Att det sedan stormar i Kronobergslän och tjälen aldrig kommer till i Sörmlandsskogarna - det märks ju inte om man har en gedigen krocksäker SUV med fyrhjulsdrift.

För OM man börjar ta detta på allvar så påverkar det hela ens fortsatta liv. Och då räcker det inte med att koldioxidböta 45 kronor för att man vill dra till Thailand över julen. Och det blir ju jobbigt. Ju.

Men om man inte tar det på allvar då?

Dagens DN innehåller en insändare (läs den - finns dock endast i pappersupplagan) från en femtonåring med framtidsfundering. En tonåring (Sophia Jansson på Värmdö) som börjat inse vad som står på spel för henne och hennes generation:

Utveckling, tillväxt, energi i oändliga mängder - Sugar in the morning, sugar in the evening , sugar varenda dag, ja tänk så mycket sugar det finns i USA - är det något fel på det?

Ja notan tycks iallafall vara på väg att komma mycket tidigare än vad som räknats med och festen tycks vara på väg att ta slut mycket tidigare än som var beställt.

Men Fyrtiotalisterna kan välja att fortsätta att blunda. Pensionsåldern är här och det kostar dem inget att fortsätta hävda att det är deras förbannade rätt att få resa till något varmt ställe och bli lite uppassade. Efter dem syndafloden.

Eller var det franska revolutionen?

Till Flummo och eventuella andra otillfredsställda faktasökare biläggs här en länklista:

Naturvårdsverket

En bok att läsa mer i 
SMHI 
Räddningsverket  
Albaeco   

Regeringskansliet
IPCC förstås

frågar den lilla flickan i Magnus Bards teckning på dagens DNs ledarsida.

- Javisst, ända till nån säger åt mig på skarpen.

säger mannen i vit skjorta med slips.

Taket i rummet de båda sitter i är fyllt av rök från mannens stora leksaksbil.

Pendangen till denna teckning finns i samma tidnings Ekonomibilaga. Man har under veckan också kunnat finna den på baksidan av diverse gratistidningar och sannolikt på fler ställen också. Annonsen som likt Välgörenhetsdamerna i Strindbergs Röda Rummet kliver in i världen med ambitionen att ingenting egentligen ska förändras:

Det är skamligt att det tycks vara helt i sin ordning att publicera en sådan annons i en svensk tidning.
Men det visar också precis det som Bards teckning menar:

Det krävs politiker som tar ansvar. Ansvar för att vi ska ha en framtid. Politiker som säger ifrån.

... enligt Reader´s Digest (Det Bästa).

"Jag tror inte vi förstår hur unikt det är att kombinera en storstad med platser som Djurgården." säger Stockholms finansborgarråd Kristina Axén Olin (m) i lördagens Metrotidning. Det tror inte Lillhulda heller - att de moderata politikerna i Stockholm gör.

Hösten har gjort sitt intåg och träden skiftar lite smått i gult (lite smått - för någon frost har inte anats - trots att vi snart är i oktober). I affärerna följer årstiderna dock almanackan och höstkläderna fyller upp alla butiksytor med denna hösts modeller, färger och material. Billigt, omoraliskt billigt. Och i kvaliteter som inte kommer att hålla att slita på. Det är ju heller ingen idé eftersom just årets modeller blir omoderna nästa år. Så ska vi ha råd att köpa nytt så måste det vara billigt. Och får vi tillbaka på skatten så får vi råd att köpa mera.

Vi köper också som aldrig förr. Det gör vi varje säsong. Och även om sopsortering nu blivit ett ord som ingår i vardagsspråket så ökar vi mängden sopor. Dvs vår konsumtion ökar. Enligt BNP-mått och andra nationalekonomiskt konstruerade mått på framgång så är det JÄTTEBRA! Och internationellt står sig Sverige hyfsat fast förmodligen är det bättre i Kina - just nu.

Därför bör vi vara glada åt att Kristina Axén Olin ska se till att vi får tillbaka ännu mer på skatten så vi kan köpa ännu mer - så tillväxten ökar. Stockholmsbilisterna ska gynnas med ytterligare motorvägar - bilism ökar nämligen tillväxten av sig själv liksom - mer plåt, mer drivmedel, bilvård, vägunderhåll, trafikolyckor (mycket BNP i en olycka - bilar som måste repareras och kanske till och med ersättas med nya). Det är nämligen den individuella förbrukningen som gör oss lyckliga. Enligt den nationalekonomiska religionen.

En skogspromenad bidrar på inget sätt till BNP. Så vad ska vi egentligen med grönområdena till!?

Stadens lokaltrafik (SL) ska höja taxan och dra in på turer. De hemlösa får hållas i skrymslen och vrår. Stadens miljösatsningar får gå på sparlåga. Stadens markinnehav (läs grönområden) ska säljas och ytorna göras tillgängliga för spekulation.

Per Unckel - Stockholms moderata landshövding (han som fick hela Länsstyrelsen att kovända i frågan om 25 miljardersprojektet Förbifart Stockholm - jättemotorvägen över Mälaren) är också förvånad.

Jag tror inte vi förstår - säger Kristian Axén Olin. Det tror inte Lillhulda heller.

Tornseglarna har flyttat. Surströmmingsburkarna står svällande på affärens hyllor för tillfälligheter. I frysdisken ligger bjärt färgade kartonger i format som påminner om forna tiders LP-konvolut (de som inte förstår ordet föreslås fråga någon typ pensionär) - om det inte vore för tjockleken - de är tjockare än Beatles SergentPepper.

På morgonen är luften klar och hög och fast solen skiner så finns ett stråk av kyla. Som kristallglaset, när man håller det mot ljuset, har ett uns av blått i sig, bly. Jo - luften är klar som kristall.

Igår fanns plötsligt en liten groda i trädgården. Avlångt smal och inte så där pösigt rund som de paddor som brukar besöka. Den blev hjälpt över vägen till där det kunde finnas lite blötare marker. Hoppas den uppskattade det.

Egentligen borde den istället ha blivit välkomnad och inbjuden på kaffe och bullar som en hedersgäst som bara är alltför sällan mött numera. Utdikningar, miljögifter och biltrafik har gjort groddjurens tillvaro alltmer komplicerad. Och antalet grodor minskar. Det betyder mindre mat till dem som äter grodor (och det handlar inte om fransmän nu alltså). Utdikningen betyder färre vattenpölar till mygglarver också som i sin tur också betyder mindre mat. Färre betesdjur i hagarna betyder färre flugor.

Färre betesdjur därför att industrialiseringen och jakten på den billiga matkorgen tvingat fram centraliserade mejerienheter och slakterienheter som bönderna i sin tur måste möta med stordrift koncentrerat till allt färre enheter eftersom kortsiktigt tänkande människor annars köper billigt kött från andra sidan jordklotet. Och eftersom de protester som finns mot denna kötthandel bara ser vegetarianism som det politiskt korrekta.

Vad kan du göra åt detta?

Bor du på landet så stöd de bönder som vågar sig på att odla ekologiskt. Det är inte töntigt. Bor du i en bruksort så gör upp med det förflutna och stöd det lokalt producerade istället för att handla billigt fläsk från Danmark. Bor du i en storstad så har du alla möjligheter att handla KRAV-märkt redan nu, utan att behöva bekymra dig om vad grannarna du möter i butiken ska säga om du har vagnen full med ekoprodukter.

Det är kanske knapsu på landet - men det måste vi i så fall ändra på

- om vi vill att tornseglarna ska komma tillbaka nästa år också.

Och är du lärare så ta med barnen ut i markerna

Lär dem för livet

Detta hände sig på den tiden då skatteåterbäringen äntligen gick tillbaka till de stackare som tidigare tvingats betala allra mest i skatt. På den tiden när de som ville visa att de var något gjorde det genom att köpa en terränggående jättebil eller en våldsamt dyr handväska.

Då beslöt man att i landets huvudstad sjösätta ett antal projekt som skulle visa att man var handlingskraftig.

Ett vikingamuseum (för att manifestera nationen) och en jättelik (jättedyr) helt ny motorväg över jungfrulig mark för att främja tillväxten.

Och för att visa sin handlingskraft beslöt man också om att snabbt ta fram en mängd nya bostäder. Det sistnämnda fixade man lätt eftersom man upptäckt att det fanns en hel massa obebyggd mark runt om i hela stan. Ytor med gräs, träd, småbarn, pensionärer och fåglar. Bara att bygga. I denna nya sköna värld var barnens, pensionärernas och fåglarnas kärlek till det gröna inte särskilt lönsam eftersom de inte köpte något.

Eftersom de ansvarsfulla, demokratiskt valda politikerna, såg till att spara pengar på den offentliga förvaltningen genom att säga upp en massa personal och genom att dra in en massa bidrag så kunde man också sedan konstatera att det som verkligen hindrade "utvecklingen" var den "byråkrati" som satte sig i vägen. Tjänstemän och tjänstekvinnor på de olika förvaltningarna fortsatte nämligen att försöka tillämpa bullernormer och  luftkvalitetsnormer. Eftersom de bara var hälften så många så tog det ju längre tid. Slutsatsen var då att den byråkratin borde konkurrensutsättas så att den blev effektivare.

Man lyckades också till slut helt sälja ut stadsbyggnadskontor och miljöförvaltning och istället dök det upp små entreprenörskollektiv med käcka namn som Hembyggarna, Vägdragarna, AlltingenLättoch Fort, Kulgenast och Myslingen.

Gatukontoret behöll man dock eftersom man såg det ansvarsfulla i att ha ett fungerande vägnät. Idrottsförvaltningen omvandlades till anläggningsförvaltningen och fick i uppdrag att bygga motionsanläggningar runt om i staden. Parollen blev elljusspår och golfbanor till folket. Praktiskt nog fanns det runt om staden en hel del naturreservat som kunde förädlas med sådana åtgärder. Underhållet av de befintliga anläggningarna hade man tyvärr inte pengar till och det gav ju heller inte så mycket i utbyte som känslan av att man som politiker faktiskt lämnat ett eget monument efter sig. Åt var och en ett eget monument blev också det mer inofficiella löfte med vilket man lockade "rätt sorts entreprenörer" att engagera sig politiskt.

För att engagera befolkningen att tro på det hela börsintroducerades istället bostadsbyggnadsföretagen och folk uppmanades att köpa aktier. Varje gång man flyttade fick man en bonus och om man hyrde flyttfirma från AlltingLättochFort fick man dessutom en ny handväska i present - eller en SUV.

Barnen skjutsades till tennisbanor och bowlinghallar för att inte bli feta och lättmjölk, lättfläsk, lättmargarin och panerade fiskbullspinnar serverades i skolorna och eftersom innehållet i stort sett bara bestod av gelatin, fyllningsmedel, aromer och sötningsämnen så lyckades man pressa skolmatskostnaden till rekordlåga 3 kr per måltid.

Sedan förbjöd man graffittin och tiggarna och krävde ordning i skolorna och uttalade sig kraftfullt mot nedskräpningen i de parker som råkat bli kvar.

Allt i demokratins namn.

Då - i denna nya sköna värld - när man nästan inte behövde betala någon skatt alls - då var det ett litet barn som sa...

Sveriges television ska börja bry sig om kvalitet när tittar-responsen ska värderas (Werkelid i söndagens SvD, kultursidorna). Antalet tittare är inte längre det viktigaste utan nu ska man (äntligen) sätta fokus på programmens räckvidd och tittarnas upplevelser av programmens kvalitet, betydelse, genomslag och värde. Var det inte nåt sånt man tänkte när man började med teven - för hundra år sen typ???

Nu står det visserligen i den refererande artikeln att SVT överväger att införa ett kvalitativt mätinstrument - inte att de bestämt sig än. Men bara att tanken uppstått! BBC är redan där, så det är inget radikalt nytänkande som SVT vågat sig på - men ändå. Kan ingen tipsa de där på Sveriges Radio också, som varit så oroliga över radions brist på ungdomlig folklighet. Tipsa dem att kanske kan våga vara lite stolta över att de faktiskt också har program som både är tunga och ambitiösa!

Och så verkar tågchartern stå inför ett genombrott.

Det är lika kul som när Tvärbanan - tvärs alla pessimistiska experters uttalanden - blev en totalsuccé från första stund.

Mitt i snöyran - det är aprilsnö i Lillhuldas Stockholm just nu - så kommer det alltså både solsken och optimism. Världen är inte opåverkbar.

För många år sedan hade en tidning en intervju med en man som räddat livet på hela sin familj genom att skrika "spring upp mot bergen" när ett stort dån hördes. Detta var ett antal år innan tsunami blev ett begrepp också i Sverige.

För journalisten berättade han sedan hur han som liten pojke hört sin mormor berätta om den stora våg som kom in över landet när hon var liten flicka. Och hur vågen hade föregåtts av ett stort muller.

Så när det stora mullret kom, kom han ihåg sitt pojkminne och mindes mormoderns berättelse om den stora vågen och insåg - utan att ge sig tid att tänka efter - att det gällde livet och att alla måste upp från strandområdet. Så mormodern räddade livet på sin lilla dotterson och hela hans familj genom den historia hon berättade på fyrtio-/femtiotalet från sin barndom någon gång i slutet av 1800-talet.

I vår moderna tid finns mycket att berätta för barnbarnen från när mor- och farföräldrar var små. Hur jordbruket gick till när människor arbetade med höskörden och det fanns kossor i varje lagård och höns t o m i stan. Hur maten hanterades innan det fanns kyl och frys. Varför det inte fanns sopsorteringsanläggningar i vartannat kvarter (tips - för att det inte blev så mycket sopor!).

Berättelser som på sikt också kan vara livsavgörande.

Det handlade om organisationer och arbetssätt och arbetsklimat. Det mesta hade sagts förut. Men en ny insikt fick jag av förläsaren:

"De som säger att man inte kan stoppa utvecklingen - de är rädda för förändring!"

Vad krävs för att Du - just Du som har möjlighet - ska ställa bilen och ta bussen/cykeln/gå till jobbet resten av veckan? Räcker det med att det är varmt som i april redan i mars?

Eller krävs det en kurs i positivt tänkande?

Gå/cykla till jobbet och Du får bättre kondition. Du kan lyssna på talgoxen, blåmesen och grönfinken som nu kommit igång ordentligt. I Stockholm kan man också höra koltrasten.

Ta bussen eller samåk med någon och Du får se lite nytt och göra lite nya erfarenheter. Köp en bok och börja läs på vägen. Eller lyssna på radion med öronproppar.

Våren är på väg och det är underbart. Den kommer tidigt och det är oroande. Dra Ditt strå till stacken, ändra lite på Din livsstil, livet är det som pågår medan man gör något annat. Bli närvarande i livet. Gör något nu. 

Våren är på väg!

Eko kommer av grekiskan oikos - hus - och ekonomi betyder hushållning/förvaltning. Samma ord - oikos/eko - återfinns i ekologi. Ändelsen där står för lära. Läran om huset. Ska man åstadkomma en hushållning behöver man veta om huset.

Ekonomiska spörsmål handlar i allmänhet om hur man ska få resurserna att räcka till för behoven. Alla människor sysslar med ekonomi. I vardagslivet hemma när vi funderar över om vi ska orka resa oss upp ur tevesoffan för att hämta en öl ur kylen eller brygga oss en kopp kaffe i köket. I vardagslivet på jobbet när vi funderar över hur arbetsdagen ska läggas upp - om vi ska hinna göra det som behövs eller om vi måste hoppa över något eller be någon om hjälp.

Barn sysslar också med ekonomi. I kojbygget använder de det material som finns tillgängligt så gott det går så att det förhoppningsvis räcker till tak, väggar och en kojöppning. När de gör läxorna handlar det om en avvägning av hur mycket arbete som behöver läggas ner för att de ska klara förhöret i skolan dagen därpå.

De flesta ekonomiska avvägande vi människor gör, gör vi därmed relativt omedvetet. Mer medvetet blir det när vi ställs inför frågor som hur semesterveckorna ska disponeras. Tiden är given - vad ska den användas till? Eller när middagen ska planeras - vad ska middagen bestå av (var finns råvarorna), vem ska handla och vem ska laga maten (detta måste avsättas tid för).

Det här är så självklara sysslor att vi kanske inte ens förstår att det är ekonomi vi syssla med. Kanske är det skälet till att så få reagerar över att ekonomi-ämnet kidnappats av ett gäng teoretiker som skapat en idévärld kring pengaflöden. Ekonominytt och liknande företeelser har kommit att handla om Börsen och om aktiekurserna. Det borde annars ha varit på Ekonomi-nytt som miljöproblemen allra först togs upp och diskuterades. För miljöproblem är inget annat än misshushållning.

En ekonomiskt sinnad person med hyfsad insikt om naturvetenskapliga förhållanden ställer frågor som - vad händer när man i en begränsad värld tillför ämnen till atmosfären som inte tidigare funnits där i den utsträckningen? Vad händer i en begränsad värld (typ jordklotet) när tillväxt upphöjts till lösningen på allt?

På Gotland har en av bröderna Brunner (Wolfgang) under många år bedrivit en ekonomiundervisning med högstadiebarn. (Fast jag tror inte han kallar det för ekonomikunskap.) De får i uppgift att inreda ett rymdskepp som ska färdas i tusentals år. Vad behövs för att klara av en sådan resa? Väldigt många konservburkar och ett sopnedkast för att bli av med plåtskräpet? Eller?

Amos heter en tidning som inte är som andra. Årets första nummer har bland annat en artikel om fasta. En familj på fyra (två barn två vuxna) väljer alldeles frivilligt att i tre dagar avstå från teve, dvd, dataspel, tidningar och sötsaker.

När jag nu skriver om det låter det ju nästan lite hånfullt. Men så menar jag inte. Artikeln är tänkvärd. Barnen är små (8 och 6) och lever i storstad så förmodligen var detta något mycket speciellt. Och tidningen erbjuder lite större utmaningar för oss andra: tekniknördar, skvallersuktare, publikfriare, kontrollfreaks, märkesbögar eller arbetsnarkomaner.

Arbetsnarkomanen t ex:

Du är beroende av att känna dig oumbärlig. Du har alltid ett PM redo för chefen och berättar för honom att din mobil är påslagen dygnet runt.

Fasta: Ta time out som toalettvakt på Centralen i Flen.

Våren är på väg, påsken närmar sig - missa inte tillfället!

Vilken är Din fasta?

De senaste dagarna har massmedierna återkommande haft inslag som visat hur ideologerna i främst de nyliberala falangerna inom politik och press vridit sig som maskar inför detta att jordens resurser är begränsade.

En paradox kanhända att det inte är ”produktionsresurserna” som är begränsade utan reproduktionsförmågan. Oljan är inte slut än men ända ner till de allra mest förstockade gräsrötterna sipprar insikten att bekymret inte, i detta läge, är bristen utan utsläppen, restprodukterna, avfallet och bieffekterna som lägger sig i politiken.

Sveriges statsminister försöker en omgång till med att det inte är Sverige och svenskarnas beteende som är problemet utan att vi ska satsa eventuella resurser på att rena någon annanstans – där det är billigare (underförstått så kan vi fortsätta att flyga billigt, köra stadsjeep, bygga nya motorvägar och vara ”fria”).

DNs ledarsidas Niklas Ekdal målar skräckbilden av ”klimatismen” som farligare än klimatförändringarna och jämför med religiös fanatism, rabiat nationalism, fascism, nazism och kommunism.

Rör inte vår nyliberalism!

På en smygsida i samma tidnings kulturdel får dock Sverker Lenas referera hur antidemokratiska (eller bara ärligt opolitiskt nyliberala?) krafter försökt muta/hota/”uppmuntra” forskare att gå in och skriva kritiska och sågande artiklar kring FNs klimatrapporter. Det ”behövs” några ”forskare” som håller emot, när nu t o m folket börjat bli oroligt.

Det är i sanning en globaldemokratisk kris vi nu bevittnar…