Ett kreaturslöst land?

På BVCs golv ligger bilar och dockor om vartannat. På ettårskalaset Lillhulda just bevistade gavs födelsedagsbarnet ett antal batteridrivna farkoster i plast med knappar som också alstrade ljud. Och från bilfönstret kan man skåda ut över monokulturens land. Enbart samma gräsart (typ havre eller vete) eller kålvariant (raps/rybs) inväxlat med granåkrar och en och annan sjö.

De djur barnen kommer i kontakt med, förutom badstrandens kanadagäss eller vitkindade dito, är missbrukarnas jättehundar och en och annan kringstrykande katt. Och så guldfiskarna i vårdcentralens väntrum förstås. På teven syns desto flera. Disneys filmer har utvecklat ett helt menageri av talande gulliga djur där t o m lejonen blivit vegetarianer. I snabbköpet finns det också djur förstås - men där är de uppdelade och förpackade till oigenkännlighet. Och ursprunget oftast något du egentligen inte vill veta mera om. Och tidningarna gör prisjämförelser om var det är billigast eller skriver skräckreportage om hur miljöförstörande kossorna är.

I Lillhuldas barndom fanns en pojke som hade en egen leksakslagård full av kossor, hästar, får och grisar. Med tillhörande traktor, harv, plog och såningsmaskin. Gräsmattans gräs togs in till hö och stengärdsgårdarna byggdes av grusplansgrus.

Det finns ingen gratis lunch - uttrycket är säkert bekant för många men för den som inte mött det förut - lunchen du blir bjuden på har betalats - om inte av dig själv så av någon annan.

Visst är det miljöförstöring att äta industriproducerat kött. Broilerfabriker, svinstallar och jätteindustrianläggningar för nötkreatur. Belgisk blå kan tas som skräckexemplet. En kovariant som knappt kan stå själv, som har svåra kalvningar och som kräver särskilt kraftfoder. Men som får ett så passande kött. Alldeles lagom för marknaden. För marknaden som inte bryr sig vill säga, för nyliberalistiska värderingar att endast priset spelar roll, för tidningarnas prisjämförelser. Billigt, billigt, billigt.

I Sverige hade vi fram till 1800-talet ett omfattande skogsbete. Får, getter och kossor gick på skogen och betade under sommarmånaderna. Ett resultat av detta var att skogarna blev lättframkomliga också för människorna. Slyet hölls nere och stigar trampades upp.

Överallt där det växte gräs togs detta om hand. Antingen genom att man slog det eller genom att det gick djur och betade. Ett resultat av detta var att fästingstammen hölls på mattan - den blev liksom uppäten på köpet, eller uppeldad - när man hyggesbrände. Därav följer också det gamla talesättet att fästingar finns i alkärr - ett av de få ställen där djur sällan betade och där elden inte brann.

I Sverige norr om Skåne är det ekologiskt bra att ha betesdjur. Om inte "marknadstänkandet" fått djurskötarna att känna sig tvungna till importerat kraftfoder eller åretruntstallning skulle vi kunna ha mycket fler djur i beteshagarna.

Om inte ingenjörstänkandet tvingat småföretagarna att rationalisera och slå samman enheter till ett enda mejeri och ett enda slakteri och därmed gjort transporterna från småbruken olönsamma. Om inte den statliga jordbrukspolitiken (inspirerad av dessa "ekonomer" och ingenjörer) under decennier drivit på utvecklingen mot allt större enheter och allt mer industrialisering. Förbjudit bondbarn på små gårdar att ta över efter föräldrarna och tvingat fram gårdssammanslagningar. Frikostigt stött lån till stora maskinparker som sedan krävt stora brukningsenheter för att vara ekonomiskt försvarbara. Om inte tidningsjournalister återkommande gottat sig i prisjämförelser mellan matkassar - utan minsta diskussion om vem som egentligen betalar det allt lägre priset på maten. Eller hur den faktisk kostnaden tas ut / kommer att tas ut.

Om inte om varit så skulle vi haft ett fint bärkraftigt lantbruk med får och kor i beteshagarna och ett öppet, omväxlande landskap. Barnen skulle fått möta vårens lammungar och kunnat plocka gullvivor och smultron i beteshagarnas småbackar. Bönderna skulle kunna bedriva sin verksamhet utan att behöva förlita sig på diverse stöd. Maten skulle vara dyrare men mycket godare. Transporterna skulle vara kortare och småföretagsamheten skulle blomstra.

Men istället ska vi nu alltså rädda bilindustrin genom att bli vegetarianer...

  

Våren är en hektiskt tid

...såväl för Lillhuldor som för alla andra. Balkongens talgoxpar har fått ungar som växer så det knakar. Grodynglen har börjat få ben. Kattuggleungarna håller sina föräldrar igång i lindallén. Och blomningen är i full gång. Pionerna har slagit ut och schersminen står och väntar. Syrenerna slösar på färg och vällukt och kaprifolen sänder sin kvällsdoft över hela trädgården.

Samtidigt ska allt göras färdigt på alla jobb, alla musikskolor ska ha uppspelning, alla teaterkurser ska ha föreställning och alla kvällskurser ska ha avslutningskväll. Barnen ska ha nya examenskläder och skorna har blivit för små och alla kollon har informationsträffar.

I förbigående hör man att skolorna i Stockholm ska flyttas till Utbildningsförvaltningen och allt ska organiseras om och en massa resurser går åt till att ordna just detta. De flesta kommuner har fått krympt budget och antalet tjänster ska minska, länsstyrelserna har fått nygamla direktiv om att bara göra sådant som absolut behövs och lite långsammare än då (så sparas några tjänster där med). Fritidsverksamheten pressas lite till och matkostnaderna för barnens luncher ska pressas några ören till inför höstterminen. I Stockholm har lokaltrafiken höjt priserna och längre resor har blivit betydligt (typ 200%) dyrare. De statliga verk som utlokaliseringsbeslutats flyttar nu och deras verksamhet kommer att gå på sparlåga i många år framöver. Statliga företag säljs ut på rea och i Stockholm ska den kommunalägda marken säljas ut och hyresbostäderna ska omvandlas till bostadsrätter och det finns miljoner (bokstavligen) att tjäna för den som har pengar att satsa.

Staten är vi och det som politikerna nu säljer är vårt. Och de säljer till sig själva och till sina kompisar.

Allt går så fort och våren och försommaren är en underbar tid och hur ska man orka och hinna reagera på allt som nu håller på att brytas ner och slösas bort av den svenska modellen.


Rå mjölk och vetenskap mm

Människan tycks ha kommit på att "låna" mjölk av andra djur för mycket länge sedan. Får, getter och kor i vår del av världen. I andra delar andra djur - t ex kameler och åsnor.

Sötmjölk är en färskvara och mycket kulturell överbyggnad har utvecklats när det gällt att kunna bevara mjölken konsumtionsbar en längre tid. Följaktligen är begreppet kulturmjölk relevant för t ex filmjölk och youghurt. Men också smör och ost kan ses som en form av långtidsförvaring av mjölk.

Den enklaste hanteringen av mjölken var att hälla den nymjölkad i ett kärl där äldre mjölk redan fanns som hade utvecklat god jäskultur. Då växte surmjölksbakterierna till också i den nya mjölken som därmed kunde bevaras längre. Så höll sig varje hushåll med en egen stam mjölksyrajäsningsbakterier och husets egna filmjölk hade husets egna smak.

Man kan föreställa sig hur kvinnor och män som kom på besök jämförde smaken med vad de var vana vid hemifrån och hur bra och goda mjölksyrningsbakterier sedan fick följa med hem för att starta en egen odling av just den sortens surmjölk i det egna hushållet.

(Inom parentes - det egna hushållet bestod av en betydligt större samling individer än de enpersonshushåll eller kärnfamiljer vi nu ofta har som referens.)

Smör är som sagt också ett bra sätt att förvara mjölk på. Man skummar av grädden och skakar/vispar/kärnar den till ett sammanhängande fett som också har den praktiska egenheten att det inte rinner iväg utan kan ligga stilla i en ask. Ost kräver ytterligare aktiviteter och tillskott av löpe men kan i gengäld sparas ännu mycket längre. Bra mat som färdkost t ex.

I våra nordliga delar av världen blev mjölken ett värdefullt tillskott för vår överlevnad den mörka tiden på året. Att den varit värdefull kan man gissa sig till av det faktum att nordbor förmår att även som vuxna tillgodogöra sig färsk mjölk. Till skillnad från folk från sydligare länder.

Den första mjölken som kon får när kalven just fötts har särskilda egenskaper och ett särskilt utseende. Den kallas råmjölk och den innehåller en hel mängd värdefulla substanser för kalvens utveckling. Substanser som också förefaller värdefulla för andra djur - t ex för människor.

Råmjölken har också använts för speciella matprodukter - t ex kalvdans.

 

Så länge sötmjölk var en produkt med begränsad hållbarhet var stordrift omöjlig. Så kom man på pastöriseringen och uppfann separatorn och mejerier började växa upp runt om i landet. Vinsten var stor, mjölk blev - åtminstone teoretiskt - tillgängligt för barn i hela landet (i storstäderna t ex - där bristsjukdomar var så oerhört vanliga bland alla fattiga ungar). Men baksidan blev ett statarsystem där statarna av kvinnokön förväntades att göra sin plikt på de stora godsen och handmjölka ett allt större antal kor morgon och kväll. Allt större antal ju större vinsten blev (borde det inte varit tvärtom?).

Mjölkens historia kan göras lång och detta är en blogg så Lillhulda lämnar temat mjölkens historia här och går över till nutid.

Nu har mjölkningsmaskiner ersatt kvinnornas handmjölkning och vi kan - billigt, så billigt - köpa globala varianter av surmjölk och ost i vilken liten byaffär som helst (förutsatt att den inte är nedlagd förstås). Sötmjölk och grädde finns dessutom i en hel variation från nästan helt fettfri lättmjölk till 40 procentig grädde.

Alla mjölk som säljs är pastöriserad, dvs upphettad till minst 71,6 grader i 15 sekunder. Detta för att säkra att mjölken inte innehåller farliga bakterier. Därav följer också att köpemjölk inte kan surna av sig själv utan om man vill göra egen surmjölk måste syrningskultur tillsättas. Gammal pastöriserad mjölk surnar därmed inte utan ruttnar.

Men förutom pastöriseringen så har det också blivit en självklar standard att homogenisera mjölken. Dvs fettet i mjölken - oavsett vilken fetthalt den beslutats ska innehålla - finfördelas så att den upphällda mjölken i glaset ska se helt homogen ut och ingen grädde ska flyta upp.

Denna hantering är ett exempel på den slags modernisering som tycks gå parallellt med den allmänna naturskräck hos medicinsk expertis som i allergidebatten velat förbjuda barnen att umgås med djur och som anklagat kvinnorna för dålig städning. Eller för den delen sådana som tror att det bara är män som är djur eller att kön är en teoretisk konstruktion.


Hela denna Lillhuldas utläggning har kommit till som en reaktion på en mystisk artikel i gårdagens SvD om råmjölk och vanlig mjölk där journalisten tycks trott att råmjölk är detsamma som obehandlad mjölk  (fast på nätet har ordet råmjölk ersatts av gårdsmjölk - så någon har visst redan tipsat journalisten). Det fordras onekligen en del kunskap - om man kritiskt ska läsa forksningsresultat. Att SvD också kan göra det framgår samtidigt i dagens roliga och förklarande artikel om snus och rökning och vetenskapsjournalistik. Lillhuldas slutsatser blir: Fler naturvetenskapligt skolade journalister tack! Mer naturvetenskap och naturkunskap i all grundutbildning. Och låt barnen dricka Kravmärkt gammaldags mjölk i fortsättningen - för säkerhets skull. 

Evolutionen och miljön

Unga män är de som är minst miljömedvetet ansvarstagande - enligt morgonens P1 inslag.

Det är evolutionärt realistiskt. Unga män ska slåss med varandra om honornas gunst. Då gäller det att ta till det kraftfullaste man kan.

För spermier gäller som bekant att ju snabbare och starkare - ju större reproduktiv framgång. Kanske blir de unga männens intresseinriktning mer begriplig om man betraktar dem just som ett slags förstorade spermier. Och att allt som kan förstärka rörelseförmåga och kraft retar reptilhjärnan.

De unga honorna är på motsvarande sätt inställda på en reproduktivt pålitlig hane. Tyvärr ligger evolutionen sannolikt också där lite i otakt med de faktiska överlevnadsvärdena för vår tid och för vår kultur. Likheten mellan att investera i en dyr väska eller en dyr man har ju också snuddats vid rätt nyligen på många kultursidor.

Att hormoner kan ha en störande inverkan på långsiktigt tänkande är vi säkert många som har erfarenhet av. Insikten om detta är uråldrig. Lillhulda har hittat begreppet övermaga i de gamla landskapslagarna: om en övermaga gör något så ska straffsatserna vara annorlunda. För övermaga är struliga förstår man. Tonåringar alltså.

 

Men när kulmagen ett antal decennier senare myndigt förklarar att:

"Man inte kan stoppa utvecklingen"

Då är det bra att komma ihåg översättningen. Den som säger så är rädd för förändring.

 

För det finns en hake i detta att snabbare och hänsynslösare också innebär framgång. Att flyga i första klass istället för att åka en skakig buss gör att du kommer fram till ditt sammanträde i kraftfullare skick. Att slänga allt man inte vill ha i soporna istället för att lägga tid på sortering är också kostnadseffektivt - för spermien. Ja allra bäst är förstås om man bara kan släppa de smutsiga kalsingarna på golvet och de sedan blir rena och inlagda i byrålådan av sig självt. Väldigt många män har också vuxit upp med den erfarenheten.

Det är nog bara att sorgesamt konstatera att det i vårt samhälle har lönat sig att vara egoist om man är man. För en kvinna som siktar på hög status och ekonomisk trygghet har det också lönat sig att hitta en manlig egoist. Så kan de vara två om att förverkliga mannens framgångar.

Skrapa lite på männen i näringslivets toppskikt och kolla hur backupfruarna trycker som gråsuggor under stenarna. Belönade med Herméscarfs, Busnelkappor och Thailandsresor.

 

Nu är världen inte längre platt och oändlig utan rund och ett litet klot i världsrymden. Och även om vi inför skattelättnader för hushållsnära tjänster så växer sopbergen och utsläppen ökar. T o m är det sannolikt så att de som släpper kalsongerna på golvet riskerar att bli ännu fler och få ännu större makt än övriga.

Nej - en ändrad inställning måste till och vi har att slåss mot hormoner och tillkämpade privilegieförsvarare. Det är inte de gamla hannarna - som erövrat den hierarkiska toppen med hjälp av hemmafru och obegränsad tillgång till fossil energi - som kan förväntas leda oss in i det långsiktigt hållbara samhället. Och det är inte de hannar som nu erövrar vuxenvärlden enbart styrda av reptilhjärnan som är de nyttiga.

 

Det är inte realistiskt - säger förmodligen männen i Scania och Volvo till varandra - de som vägrar att släppa fram alternativ till den nuvarande trenden "större turbo mera processorer" (SvDs "näringslivsintervju") . Tyvärr - man kan inte stoppa utvecklingen. Hoppas vi - säger de för sig själva på natten när de inte kan sova av oro för sin egen ställning, sin egen karriär och det de erövrat för de sina.

 

"- Om det skrivs in något negativt om privatbilismen kommer vi representanter från Tyskland och Storbritannien, inte att skriva under det Europeiska fördraget om hur vi ska få tillstånd en långsiktigt hållbar stadsutveckling." Så sas det på en av de förhandlingar på EU-nivå som Lillhulda deltog i för några år sedan.

Dvs - man kan inte stoppa utvecklingen - det ska vi se till!!!

 

I landskapslagarnas regler om hur man förfar med övermaga framgår att man måste ta hand om dem på särskilt sätt så att den skada de kan orsaka inte blir så stor.

Och det framgår också att det ligger i hela det övriga samhällets ansvar och intresse att göra detta.


Titta mamma

Traven av tömda efterrättsskålar vinglar betänkligt och modern till det hjälpsamma barnet försöker med ett:

- Ta inte så många på en gång älskling.

- Jag klarar det mamma, säger barnet, och bär in allt i köket varifrån det sedan följer ett kraschande ljud.

En förtvivlad unge står i spillrorna och snyftar:

- Det var inte meningen!

Och alla vi vuxna vet ju det så innerligt. Att avsikten var den bästa tänkbara. Men att det ibland blir så.

Det var inte meningen att backa på grindstolpen. Det var inte meningen att klämma hundens svans i dörren. Det var inte meningen att tappa glasflaskan med parfym på stengolvet i badrummet. Det var inte meningen att glömma hämta minstingen på Dagis. Det var inte meningen...

De flesta föräldrar lär sig relativt snabbt att bedöma - konsekvenserna mot riskerna. Barn måste ju få göra sina egna erfarenheter - så att de tränar sitt omdöme. Lite porslinsspill måste man räkna med. Men föräldrar måste hjälpa så att barnen faktiskt har en chans att lära sig något. Dvs för farligt får det inte bli.

Lillhulda ser många barn tulta runt nu i kärnkraftsdiskussionen. Pojken Skytte t ex som glatt och stolt i dagens SvD meddelar:

- Titta mamma jag har köpt aktier i kärnkraftsindustrin!

Traven av tallrikar räcker nära på upp till taket. För här handlar det om en ren energi som kan framställas ur något så pyttelitet som små atomer som klyvs. Män och kvinnor i vita rockar. Högteknologi. Skyddsutrustning som platsar i vilken sciencefictionfilm som helst. Räddningen för fortsatt hög energianvändning i världen.

Så länge det fungerar som det är tänkt.

Och förutsatt att man bortser från uranbrytningen.

Och så länge slutförvaringen går att ordna.

Och så länge ingen börjar tillverka kärnvapen av resterna.

Och så länge man kommer ihåg var man gömde de radioaktiva resterna.

Och så länge det inte störtar något stort flygplan, inträffar någon överraskande jordbävning, uppstår någon spricka man inte tänkt på, blir någon hopblandning av skyddsutrustning, blir något fel på larmanordningarna, hamnar någon alltför lättsam typ i säkerhetsfunktionen...

Så länge som...

För det som sedan följer ...

var inte meningen!


Barnen och sånt

Nu har Lillhulda haft tid att läsa en tidning igen. Det har varit lite påsklov och annat.

Och hon konstaterar då att replikskiften ibland blir så lomhörda att de i sig sätter fingret precis på en frågeställnings kärna.

Som replikskiftet kring barnen och jämställdhet i dagens Svenska Dagbladet.

Lillhulda tror att om full "jämställdhet" skulle råda i vårt samhälle skulle samhället inte vara organiserat som det är nu.

Framförallt skulle inte åtskiljandet mellan det privata och det offentliga, det produktiva och det reproduktiva vara så genomgående.

Om kvinnors och mäns erfarenheter (nu och i historisk tid) fick lika stort genomslag överallt i samhället skulle samhällets organisation i grunden förändras. Kanske skulle vi inte ha några Dagis alls. Kanske skulle barn inte förvaras i ålderssegregerade grupper under ledning av en, eller en och en halv, vuxen.

Kanske skulle arbetet flyttas hem eller så skulle barnen finnas med på arbetet.

Hierarkiska organisationer skulle vara mer pittoreska och mindre självklara.

Effektiviteten skulle öka - men det begriper inte den som uppfostrats i den patriarkala, hierarkiska och produktionsförblindade samhällstruktur som nu är normen.

Därför blir också diskussionen om vad jämställdhet egentligen är av karaktären:

God dag!

- Yxskaft.

(och för den som inte begriper den läsningen rekommenderas en tur till sagobiblioteket).

 

Bättre en fågel i handen än tio i skogen

Sa man förr. Förr kunde det vara svårt att få tag på en fågel att ha i handen. Det är mycket enklare nu. Man kan gå till närmsta zooaffär och köpa en. En undulat t ex.

I skogen finns fåglar, bär och svamp. Fåglarna har man egentligen ingen nytta av och bär köper man billigt på stormarknaden i burkar med socker, förtjockningsmedel och konserveringsmedel. Svamp köper man på torget. Det är lite tjusigt att göra egen svampstuvning på färska kantareller. Eller hur.

Hade man haft ett får hemma kunde man ha klippt ullen, kardat den, spunnit den och stickat sig en tröja eller ett par vantar eller en mössa. I varuhuset finns det garn så något får behöver man inte. Garnet kostar mer än de färdiga mössor, tröjor och vantar som också finns att köpa i samma varuhus.

Hade man en höna hemma kunde man fått egna ägg. I mataffären kan man köpa jättejättebilliga ägg. Billigare än vad utrustningen till den egna hönan skulle kosta.

Våran granne har en vacker sångröst. Men vi har en musikanläggning och skivor med såna som sjunger med en hel orkester bakom sig. Det gör inte grannen.

Marmorplattor kostar nästan ingenting om man köper dem i Kina. Thailändska skräddare syr en hel kostym för nästan ingenting. Kycklingar som föds upp i broilerfabriker blir billiga - så billiga.

Allt blir billigare. Men utgifterna går upp. Accessoarerna blir allt dyrare. Barnvagnarna alltmer avancerade. Bilarna lyxigare. Soprummen allt fullare. Arbetstiden allt längre. Barnens vistelse på dagis eller med svartbetalde barnflickor blir allt längre. Vi jobbar och jobbar och säger oss att vi anser oss förverkliga oss själva.

Vi håller fågeln i handen och intalar oss själva - övertalar oss själva - låter oss övertalas - tänker inte tro något annat - vågar inte tänka på att det kan vara ett misstag - en ödesdiger förvillelse - en lögn och förbannad dikt

- att det fortfarande och i all evighet finns/kommer att finnas...

Tio fåglar i skogen

Vad vi än gör...

 

Brist på naturvetare

Brist på naturvetenskaplig grundkurs hos humanvetarna och brist på vetenskapsteoretisk skolning hos naturvetarna. Delförklaringar till varför tidningarnas journalister flaxar som yra höns mellan olika skräckscenarier kring kosten och hälsan. En av de sk kvällstidningarna har ju också gjort detta till något av ett kännetecken.

Vanlig kvällstidningsläsning kan vara en dödlig sjukdom!

Däremot är det mer tveksamt att påstå att läsekretsen skulle vara delaktig. Vi förväntar oss inte att läsarna ska vara de kritiska granskarna av den kritiska journalistiken. Det borde journalisterna klara själva. Eller?

Oregelbunden kvällstidningsläsning kan göra dig tjock!

Men om inte journalisterna fått tillräckligt mycket vetenskapsteori i sin yrkesutbildning hamnar de förstås lätt i händerna på "experterna". Och experterna är präglade på de "sanningar" som gällde när just de fick sin grundutbildning. Och de flesta "moderna" experter har fått sin grundutbildning när det moderna stod i högblom och tron på tekniken och kemin blomstrade.

Här är pillren som kan göra dig smartare

Fredrik Lindströms serie om svenskhet snuddar (eller kanske grötar in sig ordentligt) i detta fenomen. Hur vi som nation tycks vara beredda till vilken modernitet som helst. Som konspirationsteoretiker måste man ju fråga sig - vem är det som drar? Vem är det som styr? Hur kan hela nationen plötsligt veta att vissa saker får man tycka och andra inte. Hur ser processen ut?

En av tio svenskar lider av åsiktsförträngning

(De övriga lider inte. De lär sig.)

Det finns något oerhört värdefullt i detta fenomen att svenskar deltar i det offentliga samtalet och tar det på allvar. Det borde ställa mycket större krav på tidningarna att bredda sin journalistiska kapacitet till att också infatta kritiskt tänkande naturvetarjournalister.

För lite tidningsläsande kan göra dig dum

Och i takt med att samhällsproblemen blir alltmer tydligt natur- och miljörelaterade borde det bli lika skamligt för en humanist att inte kunna något om citronsyracykel, evolution och genetik eller se skillnad på en mask och en larv - som för en naturvetare att inte känna till Shakespeare eller förstå skillnaden mellan norm och sanning, argument och fakta.


Fler kritiskt tänkande naturvetare till journalistkåren! Och mer vetenskapsteori till allihop!

 

Vårdagjämning

Dag och natt är lika långa.

Sommarsolståndets barn föds nu. Midsommarbarnen.

Förr var det enkelt att hålla rätt på tidens gång. Skuggorna på gårdsplanen vandrade runt över marken. Medsols. Varje plats hade sin exakta tid. Numera får vi nöja oss med en prinipiellt exakt tid. Dvs den är exakt för att någon bestämt att just nu ska klockan vara så här mycket och hoppen till nästa tid på annan plats (längre österut eller längre västerut) ska vara exakt en timme.

Det påstås vara järnvägen som införde den teoretiska tiden i världen. Ett tåg färdas genom landskapet och i tiden och en person som medför en klocka på tåget skulle upptäcka att varje station krävde en ändring av hur visarna skulle arrangeras för att visa den rätta tiden.

Alltså blev det enklare med standardtid. Sverige var ju också så praktiskt utsträckt i nordsydlig riktning att samma tid var tillämpbar över hela landet utan att det blev för konstigt.

Sedan kom elektriciteten och tiden blev än mer relativ och man kunde vara uppe hur länge som helst utan att det blev mörkt och man blev trött. Så till slut blev det så dumt så då började man införa sommartid. Dvs alla låtsas att klockan är sju redan klockan sex på sommaren.

I USA har man i år kommit på att det förhållandet att det går åt mindre ström till lyse om folk vaknar lite tidigare på morgnarna och lägger sig tidigare på kvällarna. Och för att bidra något till klimatskyddet så har alltså det landet infört sommartid ännu tidigare. Snart blir vintertiden något som bara äger rum i november december januari och sedan kommer vi alla att bestämma att för gott flytta klockorna en timme bakåt. Tills något ljushuvud kommer på att man kan flytta en timme till på sommaren eftersom folk börjat vänja sig vid den nya tiden och vaknar allt senare på dagen i alla fall i all oändlighet tills den teoretiska klocktiden gått varvet runt.

Typ.

Linné däremot sysslade med den faktiska tiden och konstruerade ett blomsterur. Dock var det ett svårkalibrerat instrument men som idé nog så spännande.

Vårdagjämning var det ja. Och den sammanfaller ju på något konstigt sätt med våffeldagen som ju är jungfru Maria bebådelsedag. Dvs nio månader till jul.


Glad Vår på er alla !


Morgonfågelsångskören

har blivit ett snäpp fylligare. Bofinken kom igår.

Den sjunger en lång ramsa med en bestämd avslutning: Ska-du-ut-på-stan-och-ränna-nu-igen!

Den svarar till en fråga som en annan fågel ställer nämligen lövsångarens "snälla lilla mamma får jag gå på bio i kväll". Men lövsångaren har inte kommit än.

Ska man lära sig fågelsång är det jättebra att börja med de här två för kan man dem så kan man nästan hälften av det som sjunger i maj och juni. De är rätt vanliga alltså, bofinken och lövsångaren..

Bofinken sjunger ut ett revir och ju fler fåglar som kommer hem, ju tätare revir. Det är som på badstranden. Först är det långt mellan filtarna. Sen blir det tätare ju längre fram på dagen. Sämsta platserna går sist. Lillhulda minns en senankommen bofink som etablerat sig mellan Tegelbacken och Gamla Stan i Stockholm. Mitt bland bussarna och alla bilar satt den där på en stolpe och sjöng för full hals.

Naturen mitt ibland oss.

Också i stan.

 

Markerna vi lånar av våra barn

Slölyssnade på radion. Jord- och skogsbruket förstör våra fornminnen. Återigen visar sig detta konstiga att samtidigt som tillväxten – enligt nationalekonomisk teori – ökar, så ökar skadorna och vi har allt mindre råd att göra det vi gör med omsorg. Stora dyra maskiner innebär ett faktiskt längre avstånd ner till marken.

Samma överallt. Barngrupperna fortsätter öka på dagis och i skolan. Eller så låter man bli att ta in vikarier. Klimatförändringarna tror ju inte ”riktiga” nationalekonomer på så dem kan vi kanske lämna åt sidan just för denna gång (för vore det ett problem så skulle marknaden ha fixat till det). Men allt annat som handlar om långsamt tempo och tid till eftertanke. Ses som sådant som kan rationaliseras och där vinster kan hämtas hem. Börsintroducerade företag finns för att ge aktieutdelning. Det kunde annars vara så att vinsten användes för att ge de anställda fortsatt jobb. Men marknaden vill se blod. Blod, svett och tårar – omvandlade till pengar. Mer pengar. Ännu mer pengar.

 

Först när det sista trädet är fällt

när det sista vattnet är förgiftat

när den sista fisken är uppfiskad

först då

kommer den vite mannen att inse

att man inte kan äta pengar

 

ur Lars Persson: Lyssna, Vite Man - Indianska Skrifter och Tal Riktade till Erövrarna

  

Varför...

finns det läkare som tror att barn blir allergiska av att ha kontakt med djur?

Varför finns det nutritionister som tror att fett är farligt men inte sötningsmedel?

Sannolikt därför att de inte haft någon kurs om evolutionsteori i sin grundutbildning.

Istället tycks de ha fått uppfattningen att människan är en slags kemisk-mekanisk maskin och att de effekter de ser är möjliga att tolka i ett enkelt orsak-verkan schema som inte tar hänsyn till att det faktiskt finns en lång historia bakom.

Katten kan utlösa den allergiska reaktionen – men det är inte katten som skapar allergin.

Både allergier och fetma är företeelser som funnits förr men som fullständigt exploderat i vanlighet i takt med det västerländska samhällets utveckling till alltmer biologiskt sterila miljöer i kombination med en allt större kemiskt exponering. Den industriella växtodlingen och den industriella uppfödningen av djur görs med en mycket stor insats av kemi. Hanteringen av ”produkterna” innebär sedan ytterligare kemi som t ex konserveringsmedel, färgämnen, smakförstärkare och konsistensgivare. En så enkel sak som margarin kräver en hel massa kemi för att få den ursprungligt gråbrungröna sörjan att likna smör. Äpplen som ska transporteras över halva jordklotet behöver få skalen förstärkta så inga fula fläckar uppstår. För att köttet ska bli så billigt som möjligt transporteras de slaktfärdiga djuren i ”kostnadseffektiva” djurtransporter kors och tvärs över nationsgränserna. Färdiga såser, krämer och röror håller i veckor fast de ingredienser som ingick i det ursprungliga receptet bara skulle vara välsmakande i några dagar.

Experterna varnar oss för att ha katt eller för att dricka fet mjölk.

Sådant kallas på psykologspråk för projicering. Dvs det är lättare att bli arg på katten än på livsmedelsindustrin.

  

Mormorsteorin - nästa kurs i evolutionärt tänkande…

Nålsögat i varje arts utveckling är reproduktionen av nya generationer.

Inga nya ungar – ingen framtid.

(Det är nu inte en helt fullständig beskrivning eftersom det finns en förskräcklig mängd individer som fortplantar sin art genom att enkelt bara dela på sig. Men vi lämnar toffeldjuren och de andra till något annat tillfälle.)

I evolutionsbiologin har detta faktum gett upphov till väldigt många teorier om hur hannar gör för att skaffa sig största möjliga antalet ungar. Men när väl barnen är alstrade så är det mycket som återstår. De ska ha mat och omsorg och är de någorlunda avancerade så ska de ha utbildning också (uppfostran). Talgoxpappan lär ut en del om sång. Kattmamman övar sina ungar på att ta möss. Älgkon visar var det finns mat på vintern. Apor lär sina barn en massa tricks. Riktigt avancerade djur sätter ungarna i skola.

Hur mycket som är inlärning och hur mycket som är medfött är i mycket en perspektivfråga. Vår förmåga att se är t ex beroende av att ögonen får rätt stimulans under de första åren. Ett barn med en skada som gör att ögat aldrig börjat fungera kan i vuxen ålder aldrig lära sig se även om ögat blir ”reparerat”.

Reproduktionen innefattar därmed en massa överföring av kunskap och erfarenhet också – förutom av gener. Det fodras att det finns någon/några som orkar ägna sig åt den lilla nya och ge den allt detta. Därmed blir egenskaper som god barnomsorgsförmåga en nog så väsentlig del i reproduktionsframgången.

I det sammanhanget kommer mormorsteorin in. Den förklarar nämligen det faktum att vi människor är i livet långt efter det att vår fortplantningsförmåga upphört.

Enligt denna teori så har de människoungar som haft tillgång till äldre människor (som förmått avlasta föräldragenerationen och/eller som kunnat lära ut tidigare generationers erfarenheter?) klarat sig bättre och i sin tur lyckats bättre med sina egna ungar. Egenskapen att bli gammal är alltså evolutionärt betydelsefull.

Kul!
 


Bildning gör barn till fria vuxna

Den som mött barn ute i skogen eller vid en strand vet med vilken kunnighet och erövringslust barnet möter naturen. Barn ser mycket mer, iakttar mer och erfar mer än vad en vuxen kan göra under samma förhållanden. Om vi inte kan stödja barnet med namn och begrepp kring det barnet erfar riskerar denna potentiella kunskapsuppbyggnad att gå förlorad. Om vi inte delger barnen våra egna och samhällets historiska och kulturella referenser riskerar också denna kunskapsuppbyggnad gå förlorad. Tvärtemot vad t ex Sherlock Holmes trodde så innebär inte ett påfyllande av hjärnan av information att hjärnan blir full och inte kan ta emot mer. Istället vidgas möjligheterna till intag. Men det som tas in måste ha ett sammanhang.

I en värld där varumärken och för tillfället moderna företeelser ges stort utrymme riskerar barnet att fokusera sin kunskapsinhämtande förmåga på företeelser som visserligen har betydelse just då men som i ett längre perspektiv riskerar att fullständigt sakna mening.

Det moderna politiska livet och kommersialismens önskan att kunna förutsäga och gärna kontrollera våra önskningar och behov leder till en styrning som ligger nära det logiska tänkandet. Kan så vara att reklamen istället arbetar med det emotionella tänkandet men syftet är inte att vi får se vad som kommer ut, utan syftet är i allmänhet det enklast tänkbara - mer konsumtion.

Det blocköverskridande konfliktupplösande mantrat "tillväxt" har blivit en bekväm målinriktning för denna sorts politik. Genom att lova tillväxt behövs egentligen inga relationer. Vi kommer att kunna köpa allt vi upplever oss behöva, antingen genom att vi har så hög inkomst och liten skatt att vi har råd - eller genom att produkterna skattesubventioneras så att vi trots höga skatter och låg inkomst också har råd.

Modernismens inriktning på tillväxtens raka linje ger oss möjlighet att slippa relationer. Som oberoende molekyler är vi fria att para oss och konsumera som vi vill. Den enda haken är barnen som ännu envist fortsätter att behöva kontinuitet och sammanhang.

Den begränsning vårt jordklot medför är också ett aber.

I den kampanj mot den förmenta biologismen, som regelbundet dyker upp på rätt många håll i t ex kulturdebatten, ligger skräcken för det relationsbundna som i sin tur också hotar med förlust och ensamhet. I den nyliberala ilskan över att klimatförändringarna tillåts få så stort inflytande på debatten ligger skräcken för att det finns gränser.

I ”Flykten från friheten” beskriver Erich Fromm två friheter som står oss till buds. Frihet från och frihet till. I det kommersiella samhället är det frihet från som höjts till skyarna. Inga begränsningar i vad vi kan önska oss och – om vi bara är beredda att betala – få begränsningar i vad vi kan köpa. Friheten till, menar Fromm, är den frihet som handlar om att frivilligt ge sig in i åtaganden. Att skaffa sig långvariga relationer, att ta ansvar och att ta på sig att försöka lösa problem istället för att köpa något nytt.

Få framtidsskildringar har getts så stor genomslagskraft som Orwells ”1984”. Skräcken för kontrollsamhället och den materiella misär som boken målar upp fann genklang hos många människor. Generationen före femtiotalet hade erfarit detta hotfulla in på sitt eget skinn i många former. En annan känd framtidsskildring har aldrig hypats lika mycket är ”Du nya sköna värld” av Aldous Huxley. Här redovisas snarare en rent hypotetisk tillvaro där konsumtion ersatt känslor och där skräcken för beroende hanteras genom institutionell organisering så att långvariga beroenden inte behövs, inte ens gentemot barnen. Hos Huxley kreeras ett samhällsmaskineri som går friktionsfritt just genom att ingen tillåts gnissla.

Orwells bok var maktpolitiskt intressant eftersom den också fokuserade på bristen på konsumtionsmöjligheter och därmed kunde användas som stöd för nyliberalism och tillväxtideologi (ngt som Orwell själv nog skulle protesterat våldsamt mot). Huxleys bok är snarare direkt hotfull mot kommersialismen och därmed mot tillväxten. Om tillväxt som mantra inte längre kan användas innebär ju detta att vi är tvungna till samarbete, överenskommelser, gemensamma beslut och därmed sannolikt till långvariga relationer.


Frihet från och frihet till...

Bildning (perspektiv och kunskap) är för detta ändamål oundgängligt.

 


Mer om sex och kön

Det är inte farligt att tänka i evolutionärbiologiska banor – men svårt. Läser man biologi på universitetsnivå så är det inte ovanligt att de manliga föreläsarna drar upp det förhållandet att en hane kan få typ tusen ungar medan en hona - typ en av dem som sitter i klassrummet - (människohona alltså) på sin höjd kan få 10-15. Och den manliga föreläsaren och han-studenterna ser alla ut som om de har dragit en vinstlott. En fråga på en tenta var t ex varför det faktiskt var mer lönsamt att vara hanne än hona – evolutionärt sett.

Som hona kan det onekligen kännas lite förbryllande att de alla tror sig vara den där vinnarhannen – för om en hanne får tusen ungar – och individantalet över generationerna är tämligen konstant – så är det ju niohundranittionio (999) hannar som inte får några ungar alls.

Att föreläsaren tänker så kan ju - möjligen – finnas någon logik i. I föreläsningssalen är han ju i allmänhet högst i rang. Men alla studenthannarna?

Ännu mer intressant blir det sedan när föreläsaren kommer in på t ex de vattenlevande organismer som tillämpar lite annorlunda ungvård. Sjöhästen t ex – där är det honan som för äggen till hannen som alltså blir ”gravid” och föder ynglen. Och så finns det såna djur där honan under parningen typ kletar fast äggen på hannen så att han – när det hela är över – blir ”sittande med ungarna” (direkt föreläsningscitat). Där vaknade de manliga studenterna och började upprört diskutera om inte det fanns något han kunde ha gjort för att förhindra detta.

Det kräver MYCKET av oss för att tänka förutsättningslöst i det evolutionära perspektivet. Om det dessutom bara är ett kön som tänker så lär det vara bra mycket smörja som slinker igenom.

 

Bildningen, evolutionen och kvinnans hjärna

Mer historia, svenska och religion i skolan. Bara den som är godkänd i svenska, matematik och engelska ska kunna komma in på högskolan och de som läser mer språk ska få extra poäng liksom de som läser svårare matematik.

Bra. Lillhulda har alltid vurmat för bildning. ”Vurma” låter kanske inte helt seriöst. Jag sökte efter synonymer med wordprogrammets shift+F7 men programmet sa att ordet inte fanns. Som substantiv fanns det dock – med alternativen mani, dille, lidelse och passion bl a.

Jag tycker i alla fall att bildning är viktigt. Min personliga konspirationsteori är att de senaste decenniernas brist på bildningsprioritering i skolans värld bl a ligger bakom moderaternas valframgång. Saknar man kunskap om varifrån och varthän kan man kosta på sig att vara hur självupptagen och egoistisk som helst. Att socialdemokraterna inte insett denna koppling är i sig tänkvärt/anmärkningsvärt.

Det som ännu saknas i skolministerns paket – i alla fall som det nu framstår på DNs ledarsida och i ministerns debattinlägg - är ekologin och det evolutionära perspektivet.

Detta återfinns faktiskt i essän i samma tidnings kulturdel. Där belyses frågan om moral kontra själviskhet. Människans moral förefaller vara medfödd – ett resultat av artens kamp för överlevnad. (Och därmed på tvärs emot en av nyliberalismens grundprinciper - den om den egoistiska människan ”the economic man”.)

Kopplingar kan göras till den debatt som förts de senaste dagarna kring kvinnor och mäns hjärnor och likhet/skillnader dem emellan. Denna diskussion, som startats av Annika Dahlberg (förtjänstfullt - bra att få igång en så spännande diskussion ), förs i hög grad utan att tillämpa det evolutionära perspektivet. Referenser verkar mest hämtade från barndomserfarenheter från 40-50-talet och ”motståndarna” tycks resa ragg av blotta tanken på någon slags biologisk aspekt.

Tankesättet känns igen från när man öppnar ett sådan där barnbok där djuren är skildrade mer ”inifrån” i genren pappa djur och mamma djur och lilla djurungen. Djurungen är då i allmänhet en pojke och djurmamman är den som är hemma och tar hand om sin djurunge. Djurpappan kommer hem från jobbet – ja alltså jakten då – ibland, men ofta finns han inte alls utan att det nämns något särskilt om det. Pappa och mamma och lilla ungen häst.

Vi hade en katt – en vacker, intelligent och mycket social katt. Men hon var en fena på att jaga. Trots sin litenhet strök det med både möss, fåglar, ekorrar och harungar. - Det är för att det är en hona, sa min pappa, honor måste kunna försörja sina ungar, de är alltid duktiga jägare. Vår katt var en exceptionellt duktig hona.

Stressade kvinnor får mer testosteronpåverkade hjärnor… så tror jag att det var AD sa. Evolutionärt sett har det varit normalt att vara utsatt för stress, alltid ha lite för lite mat och alltid vara tvungen att anstränga sig fysiskt. Det är den miljön våra hjärnor är anpassade för. På samma sätt som vårt sug efter sötsocker är anpassat efter en miljö där socker är något ytterst ovanligt. Det är en poäng att inse detta - om man vill gå ner i vikt. Man kan undra över vilket tillstånd hjärnutvecklingen är anpassad efter. Brist eller överflöd? Som AD så riktigt påpekar - genom att ta reda på förutsättningarna (det naturgivna) är önskade förändringar lättare att uppnå än om vi låtsas som ingenting. Men då måste vi lära oss att tänka i det l-å-n-g-a  evolutionära/ekologiska perspektivet. Mer ekologi på skolschemat.

Den flegmatiska kvinnan som sitter på sin rumpa och äter godis medan barnen leker i idyll runt hennes ben – hon finns kanske i harem-världen och i den amerikanska hemmafrudrömmen – i övrigt är hon – en sagofigur.


Enkelriktat föder motstånd

På Dagens Nyheters ledarsida kan tidningens ledarskribenter skriva vad de vill och dagligen nå ut till kanske en halv miljon läsare. Genmäle över vad som skrivits av ledarskribenterna tillåts endast i absoluta undantagsfall och på samma tidnings debattsida gäller att inlägg i polemik mot ledarsidan inte släpps in.

För många människor är det värdefullt att ha tillgång till en rikstidning som förmår att förmedla något av samhällets interna diskussion till sina läsare. DNs långa tradition av intellektuellt spännande diskussioner med en aktiv kulturredaktion och speciellt kontrakterade kolumnister (Eva Moberg och Anna Christensen är bara två exempel) har stimulerat tankarna och gjort tidningen till något man längtat efter. Övrigt på ledarsidorna har man fått på köpet.

De senaste åren har dock debattinläggen blivit alltmer av forskarrapporter och den ev samhällsdebatt som tidningen kan bjuda på har man snarast fått leta efter på kultursidorna. Men också där har utrymmet blivit mycket mindre och det är inte ovanligt att kulturdelen i huvudsak innehåller recensioner och inget mer.

Det senaste decenniet har DN också gjort sig välkänd för sin stränga begränsning över vad som får tas upp på tidningens debattsidor. Många – också etablerade debattörer – har resignerat konstaterat att vill man få ut något till diskussion så är det bättre att vända sig till Svenska Dagbladet.

Det är alltså en alltmer enkelriktad kommunikation i en tidning som funnits mycket länge. Ledarskribenterna skriver emellertid fortfarande i ”vår” tidning och inte bara i ”sin” – dvs allas vår tidning – vi som sedan barnsben vant oss vid just DN. Detta faktum – att läsarna känner sig delaktiga  – är sannolikt en viktig förklaring till att Peter Wolodarski lyckas provocera sina läsare till den milda grad att han får så arga mejl att han anser sig föranlåten att – åter på  oantastlig ledarplats – skriva ett indignerat inlägg om råhet och aggressivitet.

Utlösande denna gång var - enligt Wolodarski - den artikel av  Björn Lomborg som samme Wolodarski valt att ge mycket stort utrymme på DNs ledarsida tisdagen innan. Som exempel på råheten citerar W den upprörde läsare som meddelade att den inte kände någon motivation för att betala för tidningen längre eftersom den vedervärdige Björn Lomborg blivit fast ledarskribent.

Om råheten i detta exempel var ordet ”vedervärdig” eller om det var det okunniga = ”obildade” påståendet att Lomberg skulle ha knutits till den fasta ledarskribentstaben som avsågs, framgick inte riktigt.

Peter fortsätter med att dra slutsatsen av dessa mejl att ”klimatdiskussionen är oroande snäv och konform”. Och att ”det säger något om tillståndet i det offentliga samtalet, om möjligheterna att vara motvalls”. Och han säger också att spegelbilden av denna utveckling är att flera rikstidningar skaffat sig kolumnister vars huvudsakliga affärsidé är att chockera läsarna och lusa ner debatten.

???

Det kanske är så enkelt att Peter har en tilltalston som kombinerar uppsträckning av läsaren med föreläsning om den enda sanningen – en tilltalston  som ofelbart skapar vrede hos den som inte tycker precis likadant. Därför att den uttrycker ett starkt förakt för dem som inte tycker likadant. De ”obildade och råa”. De ”oförskämda”. De ”snäva och konformistiska”, de som vill ”chockera och lusa ner”.

DN är en tidning som läsare under decennier vant sig vid att betrakta som sin tidning. När nu ledarsidan alltmer blivit en uppfostringsanstalt med strängt nyliberala magistrar så är vi många som känner oss kränkta. Samma ledarskribenter skriver sedan indignerat om det oförskämda i att folk blir arga och skriver arga mejl.

Det är inte självklart att en tidning med så lång – och sant liberal - historia kan kapas av nyliberala ledare utan att folk känner sig stötta.

Att folket gör motstånd är faktiskt ett bevis på att folket bryr sig.

 


Reproduktion

Reproduktion är det som gör att vi kan äta frukost på rent porslin dag efter dag. Att det ständigt finns nya barn som börjar första klass på höstterminerna. Att det finns plats i soptunnan för ständigt nya soppåsar. Att luften i bilgaraget går att andas. Att det finns rena kläder att ta på sig på morgonen. Att det finns ägg till äggkartongerna i affären…

Producera kan man göra i stort sett vad som helst, åtminstone en gång. På samma sätt som att allt (om det inte är för stort eller på annat sätt fysiskt omöjligt att få in i munnen) går att äta – åtminstone en gång.

Reproduktionen är det som många äktenskap stupar på – disken, städningen och barnomsorgen. Reproduktion är det som vissa borgerliga partianhängare tror sig kunna bortse från genom att fixa hushållsnära tjänster. Och som andra valt att hantera genom utökad skoldag.

Vart vi än vänder oss så krävs det reproduktion. I alla fall om världen ska bestå och nya generationer ska växa upp.

Någon måste diska, städa, ta hand om soporna, reparera, laga, ställa iordning…

Innan vi hittade de fossila kol- och oljelagren, och fick igång den vansinnesfart på produktion av prylar som vi har nu, så var det så praktiskt ordnat att en stor del av reproduktionen sköttes av naturen. Vi la vårt avfall på hög och det omvandlades till näringsrik kompostjord. Eller så använde vi det som gick att elda (typ gamla trasiga trätallrikar) som värme. Naturens förmåga att ta hand om, bryta mer och göra åtkomligt för ny produktion: nya växter, nya griskultingar, nya kycklingar, nya talgoxar, nya aborryngel… har beskrivits med termen ekosystemtjänst.

Det är ekosystemtjänsterna som vårt ”moderna” samhälle missat att ta i beaktande. Att naturen är ett sinnrikt system som inte fungerar på ordergivning.

Förmodligen är det därför rika och besuttna har så svårt för detta. Att fast de har förutsättningar för insikter om världens begränsningar så är de sedan barnsben vana att ge order och därmed åstadkomma en lösning på sina egna problem.

Tvivlar du på den beskrivningen så lyssna lite på herr utrikesministern Carl Bildts sätt att tillrättavisa mopsiga frågor. Heller på Fredriks sätt att förklara att vi ska uppfostra andra länder att ta hand om miljöproblemen där först. Vår livsstil är inte förhandlingsbar (eller var det Buch som sa så?). Vore den det skulle vår framfart begränsas.

Citat från sophämtaren i dagens DN:

”Ju närmare vi kommer rika miljöer desto vanligare blir det att hushållen bara vräker ner sina sopor i tunnan. Jag vet inte vad det beror på.”

 


Var inte rädda - klimatflyktingarna kommer att ha råd att betala för sig…

Dagen efter att FN släppt sin rapport om klimatet väljer DNs ledarsida att presentera optimistiska siffror om hur världens fattigdom kommer att halveras på 25 år.

Det är den unge Wolodarski som, sin vana trogen, predikar marknadens gudomliga kraft. Som ”DN-liberal” tycks han följa traditionen från t ex Per Ahlmark och Marian Radetski, att vidga utrymmet för det tänkbara och det skrivbara. Givet att man inte tycker som Ahlmark så kan man åtminstone tänka nästan lika tokigt och – jämfört med fd-vice-statsministern herr Ahlmark – ändå framstå som rätt förnuftig.

Hela Wolodarskis resonemang utgår från neoklassisk ekonomiteori. Av sina anhängare även kallat ”national”-ekonomi. Det är en modern religion som DNs ledarredaktion och dess ägare (?) tycks helt hemfallna åt. Det är en religion för makten.

Tillämpningen av denna religion uppvisar samma ”metoder” som alla andra religioner uppvisat när de nyttjats av en maktinriktad individ eller ett maktambitiöst gäng. Gustav Vasas ersättning av den oförnuftiga och känslomässiga katolicismen med den förnuftiga och sanna protestantismen är bara ett exempel.

Reglerna verkar ungefär som så att först markerar man att (all annan) religion är ett påhitt och en belastning. Sedan markerar man att de nya satserna inte är några trossatser i gammeldags mening utan istället är sanningar. Och så kan folket känna sig ha klivit ut ur ett ålderdomligt fördomsfullt och nattståndet tänkesätt till ett nytt, fritt och intelligent sätt. Och makten har försäkrat sig om makten.

Vår moderna religion heter marknadsliberalism eller – med ett lite tyngre begrepp national-ekonomi. Och enligt sina förespråkare är den ingen religion utan en sann vetenskap. En antropolog med perspektiv skull kunna peka ut guden/gudomen (=Marknaden), prästerskapet (=National-Ekonomer) och trossatser (politik är av ondo, tidsperspektivet får inte vara längre än 5-10 år, en fri marknad ger en fri människa, alla människor är i grunden egoistiska etc). Gudtjänsterna förrättas dels på börsen av speciella ”heliga” män i ”heliga” sällskap dels av vanligt folk på stormarknader och i köpcentra. Offren består av ursprungsfolkens utplåning (eftersom de inte har en penningekonomi räknas de som fattiga), kulturers utarmning (globaliseringen ger inte mångfald utan snarare samma t-tröja överallt) och sist men helt överskuggande naturligtvis en våldsam miljöförstöring. Det sistnämnda en följd av att det, enligt en av de främsta trossatserna, är marknaden som ska lösa allt och politik är av ondo.

Som knorr på det sista ett citat från PWs ledare idag: ”Historiskt har svenska politiker använt skattesystemet för att fördela välståndet. Det har hämmat tillväxten och ofta lett till nya orättvisor”.

 

Vad äter barnen egentligen...

I affärens hylla med barnmat har det sedan några år kommit in en ”uppstickare” – märket Hipp.

Hipp är barnmat gjort på ekologiskt odlade grönsaker och frukt eller ekologiskt uppfödda djur. Eftersom pappor och mammor som handlar till sina barn alltid är noga med att barnen får det bästa tänkbara så har Hipp fullständigt slagit ut de andra barnmatstillverkarna som numera också helt gått över till Krav-märkta produkter.

Gick Du på det där?

Nej det de gjort – de andra burktilllverkarna alltså – är att de gjort om sina etiketter så att de liknar Hipps etiketter. Innehållet är det gamla vanliga – potatis från besprutade potatisåkrar och kyckling från broilerfabriken. Och någon krona billigare per burk.

Varför har inte all barnmat blivit ekologisk? Tycker man barnmat är dyrt så kan man ju istället göra mat själv. Mycket små barn kan äta potatis mosad med smör och grädde t ex. det blir jättebilligt. T o m om potatisen är Krav-märkt.

(”Konventionellt” odlad potatis är den mest besprutade grödan i Sveriges och bananer den mest besprutade frukten i världen)

Ett skäl till att Hipp inte slagit ut de andra märkena kan förstås vara namnet. Namnsättarna inom framtidsrörelserna tycks ha en olycklig förkärlek för mys och pys. Det förskräckliga namet Mudi-mums t ex – fick åtminstone mej att vägra sätta upp några av de informativa affischer som den rörelsen producerade. Krav är ett underbart undantag. Krav-märket det är vad det säger sig vara. Ett krävande märke. Det går inte att köpa sig till. Det handlar endast om att göra.

Nu är ju Hipp en variant på Krav-märkt produktion och namnet faktiskt inte någon konstruktion utan efternamnet på den konditor som i slutet av 1800-talet startade det hela.

www.hippbarnmat.se

Så testa Hipp och sedan -  alla småbarns- och skolbarns- och tonårsföräldrar - kräv att skolorna serverar Krav-odlad potatis och Krav-godkänd mjölk. Och handla fortsättningsvis bara hem Kravodlade bananer.

Det är åtminstone en början. Sen kan man ju ha i bakhuvudet studien från SLU som visat att Kravmärkt kött håller en bättre balans på omega-6 och omega-3 än kött från ”konventionellt” uppfödda djur. Eller att mäns spermier försämras i jordbruksområden där man använder kemiska bekämpningsmedel. (Coop MerSmak nr 1 2007).

Ge alla barn en så giftfri uppväxt som möjligt!!!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0