En ny skön, marknadsanpassad värld smyger sig på

Det skrevs en hel rad framtidsvisionära böcker kring mitten av förra seklet. Karin Boyes Kallocain, Ray Bradburys Farenheit 451, George Orwells 1984 och Aldous Huxleys Du nya sköna värld är fyra exempel. I den etablerade pressen, bland ledarskribenter med ambitioner att sätta tömmar på världsutvecklingen, så har Orwells framtidsversion alltid fått stort utrymme. Skräckbilden av den totalitära staten som kontrollerar sina medborgare in i minsta skrymsle.

Men den ruggigaste av de fyra är Huxleys bok. Det otäcka med den är att den beskriver ett förlopp utan egentlig aktör. Det finns ingen politisk eller moralisk vilja i den Nya sköna världen (såsom det gör i de andra böckerna) utan tvärtom är skeendet ett resultat av minsta motståndets lag och enskilda aktörers förmåga att låta människors kortsiktiga bekvämlighets- och njutningsönskningar få bli styrande.

I den världen ägnar sig människor åt att konsumera. Eftersom barnalstrandet flyttats från kvinnorna till en slags konstgjord fosterutvecklingsmaskin så tyngs inte individerna av några krångliga släktrelationer. Alla lever i ett slags jättedagis (därmed inget ont om vanliga dagis) där maten är lättuggad och underhållningen anpassad så att ingen ska bli arg eller börja krångla. Eftersom den fysiska barnalstringen inte längre finns så är sex något man ägnar sig åt förstrött men ständigt. Och döden är något alla drabbas av men eftersom inga känslomässiga band av större beständighet knyts mellan människor är döendet något ytterst pinsamt privat som man bara inte låtsas om. Det man gör är att man konsumerar – prylar och prylkrävande aktiviteter.

Vi är på väg mot denna värld i en rasande takt.

I vår moderna värld får alla göra som de vill så länge de gör det på marknadens villkor. Så länge möjligheten att välja mellan 20 snarlika tandkrämer i olika förpackningar invaggar människorna i föreställningen om att de skapar sig en egen identitet – så länge är allt under kontroll och inget att skriva indignerat om på ledarsidorna i de stora tidningarna. Att frihet skulle vara detsamma som att fritt kunna välja vad man vill köpa på en marknad är en av de mest omhuldade lögnerna i vår moderna tidsålder. Genom den massiv kampanj, som tog fart under sjuttiotalet när kapitalägarna skrämdes av människors spontana samhällsengagemang, har man också lyckats skrämma bort de unga från att engagera sig.

Förlöjligandet av vänstern – genom att referera till palestinasjalar, näbbstövlar och de hängbröst som påstods vara följden av de slängda behåarna – lyckades de skickliga åsiktsmanövrerarna elda under generationernas eviga tonårsuppror och effektivt skrämma bort alla unga människor från vänsterideal och kollektivt ansvarstagande och engagmang. Rebellen blev förebilden, rebellen som är emot och gör tvärtom – inte för att den egentligen har en uppfattning om syfte och mål utan bara för att den måste visa att den ”bestämmer själv”. Resultat ser vi ständigt: i de internationella affärskedjornas etablering, i stadskärnornas likriktning, i utbudet av tandkräm och – i grovsoprummen.

Eftersom det är fult att vara emot valfrihet och att kritisera marknadens utbud. Eftersom det inte är tillåtet att ifrågasätta det meningsfulla i att tvinga alla att välja… telefonbolag, postutdelare, pensionsförsäkring, skola och elbolag. Så hamnar vi alla i ekorrhjulet och ”utvecklingen” går vidare i små, små steg dit vi inte vill.

Nu senast idag en lite notis i en av de stora tidningarna: Swedish Meat har från årsskiftet slopat importstoppet mot genmanipulerat djurfoder. Informationsdirektören på företaget motiverar detta med att kostnaderna blivit för höga att hålla importen garanterat GMO-fri. ”-Konsumenterna är inte villiga att betala.” och ”Om det verkligen var farligt skulle det ju vara förbjudet.”

I den nya sköna världen får Du välja vad marknaden vill.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0