Lillhulda

på det gamla året.

Nästa år ska bli nollåttornas år var det någon som konstaterade. Hoppas nollåttorna tar sitt ansvar. De är ju rätt många. Och de sitter på stora möjligheter. Ingenannastans i landet är det möjligt att nå till så stort utbud av arbetsplatser, skolor, kultur och idrott utan att använda den privata bilen.

Så låt den stå. Ställ av den. Sälj den.

Testa vad det innebär att vara utan. En avställd bil behöver inte flyttas när det är gatustädning. En avställd bil behöver inte skottas fram om det nu ändå lyckligtvis kommer lite snö.

Utan bil så är det möjligt att ta en glas vin itll middagen hos vännerna man är på besök hos.

Man kan flanera genom stan och åka hem från en annan del utan att först vara tvungen att åka tillbaka till platsen där bilen parkerades.

Du som tvekar...
eller du som söker argument i diskussionen med en bilberoende släkting/granne/vän/ arbetskamrat kan kolla här vad du/de har att röra er med per år:

Årskostnad för bil.

Nästa år då...

Sagor är en del av vår kultur, av mångas kultur verkar det.

I Spanarna i fredags tog Per Naroskins upp vårt behov av skämt. Särskilt i svåra tider kan skämtet vara det som får oss att överleva. Skapa den distans som får oss att orka med ett tag till. Han tipsade om en klimatmugg som väl efter detta borde kunna bli en slugger som årets julklapp. Givet att de som handlar julklappar också hade tid att lyssna på P1.

Sagor är ett annat sätt att få distans och orka. Få perspektiv att se. Få förebilder att stödja sig med (de modiga barnen, den fattiga skräddaren etc). Tove Lifvendahl har ansvarsfullt tagit på sig att berätta sagor för folket. Det gör hon på uppdrag av Svenskt Näringsliv. Sådant är inget nytt. Att makten eller maktintressena berättar sedelärande sagor för folket förkommer  i alla tider och i alla kulturer tror Lillhulda. Toves saga verkar vid första genomläsningen vara en skämt men Svenskt Näringsliv är nog en humorlös sammanslutning. Så Sagor från Svenskt Näringsliv behandlar man lämpligen med stort allvar och lyssnar noga på - så som man bör behandla makten. Sedan ska man fråga sig - är denna moraliska saga till för Ditt och klimatets och jordklotets eget bästa - eller är det månne någon som tänkt tjäna sig en hacka?

Lillhulda gillar klimatmuggen. Och Den Andra Sagan i dagens (11/12 2007) DN, den på kultursidan (den läskiga kultursidan). Den är en saga med humor. Nästan som en äkta folksaga. (Men som så ofta när Lillhulda vill länka till artikeln - Malin Ullgren, kulturdelen sid 5 - så hittas inte den på nätet - finns det månne en jätten Glufsglufs på DN som gömmer sådana sagor - sagor som folket inte bör höra?).

Det snöar fortfarande inte.

Det var inte tänkt så.

Två dagar före andra advent.

Stora mjuka flingor dalar ner över landskapet. Barnen tjoar i klassrummen - det snöar!!!

Skogens alla träd bäddas långsamt in i fluffig mjuk grädde. Åkrarnas svarta jord täcks över och blir vita fält. Stadens alla ljud dämpas in i det mjuka snöandet. Människor ler.

Så magisk är snön.

Du som läser detta är tillräckligt gammal för att minnas. Det är ditt ansvar att berätta vidare.

När jag var liten fanns det snö. Längst upp i norr var marken ständigt frusen och vid jordklotets båda poler fanns tjocka lager av is. På isarna vandrade isbjörnar. Vita björnar som kunde leva där trots att det bara fanns is, snö och vatten. Pingvinerna vi ser i djurparken levde också där. I tusental vandrade de. Dök och fiskade i de stora vattnen i kanten av den stora ismassan. Förr stod pingvinerna på isblocken och ruvade sitt ägg mellan sina fötter. I veckor stod de där. På isen.

Men risken är stor att det inte blir så många generationer till att berätta för. Risken är stor att den temperaturhöjning vi ser effekterna av i decemberregnen inte följer en linjär skala utan en logaritmisk. Titta i matteboken om du inte minns hur en sådan ser ut. Fråga något barn i högstadiet.

De politiker vi valt har vi valt att ta ansvar för att styra utvecklingen åt håll som är bra. Om vi har valt kompetenta politiker eller politiker som smekt oss medhårs och sagt vad vi velat höra - det är en fråga som var och en måste ställa till sig själv.

Men om nu allt gradvis värms upp - då måste vi kräva - då måste vi skaka av oss det kortsiktiga egoistiska tänkandet och bli långsiktigt socialistiska i ordets bokstavliga bemärkelse. Vi måste tänka på samhällets fortbestånd, kommande generationer, frisk luft, rent vatten, fri natur, rikt växt- och djurliv. Blått hav, gröna skogar, vita vidder.

I det perspektivet finns det inte plats för en bil åt var och en. Det finns inte plats för jätteräkor, belgian blue eller det antal kilo reklam som varje dag bärs ut och fylls i brevlådor och tidningsställ. Det finns inte plats för racerbåtar i miljonklass i skärgården. Det finns inte plats för giftiga färger i textiltillverkningen. Det finns inte plats för "billig" mat där konstgödning, besprutning och barnarbete/slavarbete sänkt priset till kanske hälften av vad det borde kostat.

Men ännu rusar den nyliberalistiska tillväxttrons draglok i snabb hastighet rakt ut mot avgrunden. Och vi sitter där vi sitter, som passagerare i vagnarna.

Därför måste du berätta idag, varje dag, för dig själv, för barnen och tonåringarna, för vännerna, för dig själv. Du får inte glömma. Det är vinter nu. På vintern snöar det.

Berätta och samla kraft, kraft till handling.

Söndagens DN* kändes som ett eko från forna tider. På den tiden då samhällsdebatten andades vilja och ansvar och framtidstro. Gemensam framtidstro alltså. Sedan kom ju kupperna en efter en (Timbro t ex - knappast någon gräsrotsprodukt) och framtidstro var endast för dem som satsade i aktier och tänkte på sig själv.

Söndagstidningen vågade sig på att blanda allvar med personliga reflexioner. Ska vi ha ett beboeligt jordklot också för kommande generationer krävs det en del. En hel del.

Kanske är det det som är liberalisternas största missförstånd (motsvarande Sovjet-unionens tro att kommunism är något som planeras fram av diktatorer med terrormakt) att världen är oändlig och att naturen tål vad som helst.

Satsa på dig själv och skit i de andra ligger komiskt nära att kissa i sängen. Varmt och gott till att börja med.

Älskade jordklot!

---

*Fast när nu Lillhulda försöker lägga in länkar till alla artiklarna om hur man ska göra för att bromsa in och ändra kurs så finns de inte tillgängliga på nätet - i alla fall väldigt svårtillgängliga - i alla fall för Lillhulda. Och det är inte första gången som det Lillhulda vill länka för i just DN inte görs tillgängligt i nätversionen. Konspiration??? Är det marknadsliberalisterna som ingripit igen?