Mer om sex och kön
Det är inte farligt att tänka i evolutionärbiologiska banor – men svårt. Läser man biologi på universitetsnivå så är det inte ovanligt att de manliga föreläsarna drar upp det förhållandet att en hane kan få typ tusen ungar medan en hona - typ en av dem som sitter i klassrummet - (människohona alltså) på sin höjd kan få 10-15. Och den manliga föreläsaren och han-studenterna ser alla ut som om de har dragit en vinstlott. En fråga på en tenta var t ex varför det faktiskt var mer lönsamt att vara hanne än hona – evolutionärt sett.
Som hona kan det onekligen kännas lite förbryllande att de alla tror sig vara den där vinnarhannen – för om en hanne får tusen ungar – och individantalet över generationerna är tämligen konstant – så är det ju niohundranittionio (999) hannar som inte får några ungar alls.
Att föreläsaren tänker så kan ju - möjligen – finnas någon logik i. I föreläsningssalen är han ju i allmänhet högst i rang. Men alla studenthannarna?
Ännu mer intressant blir det sedan när föreläsaren kommer in på t ex de vattenlevande organismer som tillämpar lite annorlunda ungvård. Sjöhästen t ex – där är det honan som för äggen till hannen som alltså blir ”gravid” och föder ynglen. Och så finns det såna djur där honan under parningen typ kletar fast äggen på hannen så att han – när det hela är över – blir ”sittande med ungarna” (direkt föreläsningscitat). Där vaknade de manliga studenterna och började upprört diskutera om inte det fanns något han kunde ha gjort för att förhindra detta.
Det kräver MYCKET av oss för att tänka förutsättningslöst i det evolutionära perspektivet. Om det dessutom bara är ett kön som tänker så lär det vara bra mycket smörja som slinker igenom.
