Lillhulda

ägs just nu av såna som är rädda för förändring (Man kan inte stoppa utvecklingen!). Alltså riskerar Stockholm att tappa initiativet när det gäller att ligga långt framme i miljötänkande.

Man tycks helt och fullt bortse från:

Att insikten om jordklotets begränsning ställer helt nya krav på hur man ska förhålla sig till naturen/miljön.

Att - när det kommer till kritan - de allra flesta moderna människor uppskattar frisk luft och tysta områden mycket, mycket mer än ett tjusigt vrålåk.

Att moderna människor är sådana som klarar av att åka i kollektiva färdmedel utan att få krupp.

Och att det är med sådan kvalitet man lockar framtidens folk (dvs företagsetableringar och välutbildad arbetskraft).

I stan utan min traktor kommer att bli framtidens melodi.

I Paris har man förstått. Där har man antagit en trafikplan som ska göra att klimatpåverkande minskar med 60 procent fram till 2020.

Cyklar och bussar ska få företräde. Små passagerarbåtar ska gå i skytteltrafik över Seine och de väl trafikerade vägarna utmed kajerna bli tillgängligare för fotgängare. Parkeringarna blir dyrare för utsocknes, men däremot billigare för stans egna invånare, för att de ska lämna bilen hemma.

I Stockholm planerar Bilpartiet Moderaterna ("Vi moderater anser att bilismen ytterst är något positivt och som skall bejakas") fortfarande för mer biltrafik och tänker lägga miljarder på dinousarieprojektet Förbifart Stockholm (gamla Västerleden).

Det handlade om organisationer och arbetssätt och arbetsklimat. Det mesta hade sagts förut. Men en ny insikt fick jag av förläsaren:

"De som säger att man inte kan stoppa utvecklingen - de är rädda för förändring!"

Brist på naturvetenskaplig grundkurs hos humanvetarna och brist på vetenskapsteoretisk skolning hos naturvetarna. Delförklaringar till varför tidningarnas journalister flaxar som yra höns mellan olika skräckscenarier kring kosten och hälsan. En av de sk kvällstidningarna har ju också gjort detta till något av ett kännetecken.

Vanlig kvällstidningsläsning kan vara en dödlig sjukdom!

Däremot är det mer tveksamt att påstå att läsekretsen skulle vara delaktig. Vi förväntar oss inte att läsarna ska vara de kritiska granskarna av den kritiska journalistiken. Det borde journalisterna klara själva. Eller?

Oregelbunden kvällstidningsläsning kan göra dig tjock!

Men om inte journalisterna fått tillräckligt mycket vetenskapsteori i sin yrkesutbildning hamnar de förstås lätt i händerna på "experterna". Och experterna är präglade på de "sanningar" som gällde när just de fick sin grundutbildning. Och de flesta "moderna" experter har fått sin grundutbildning när det moderna stod i högblom och tron på tekniken och kemin blomstrade.

Här är pillren som kan göra dig smartare

Fredrik Lindströms serie om svenskhet snuddar (eller kanske grötar in sig ordentligt) i detta fenomen. Hur vi som nation tycks vara beredda till vilken modernitet som helst. Som konspirationsteoretiker måste man ju fråga sig - vem är det som drar? Vem är det som styr? Hur kan hela nationen plötsligt veta att vissa saker får man tycka och andra inte. Hur ser processen ut?

En av tio svenskar lider av åsiktsförträngning

(De övriga lider inte. De lär sig.)

Det finns något oerhört värdefullt i detta fenomen att svenskar deltar i det offentliga samtalet och tar det på allvar. Det borde ställa mycket större krav på tidningarna att bredda sin journalistiska kapacitet till att också infatta kritiskt tänkande naturvetarjournalister.

För lite tidningsläsande kan göra dig dum

Och i takt med att samhällsproblemen blir alltmer tydligt natur- och miljörelaterade borde det bli lika skamligt för en humanist att inte kunna något om citronsyracykel, evolution och genetik eller se skillnad på en mask och en larv - som för en naturvetare att inte känna till Shakespeare eller förstå skillnaden mellan norm och sanning, argument och fakta.

Fler kritiskt tänkande naturvetare till journalistkåren! Och mer vetenskapsteori till allihop!

En av de större morgontidningarna rapporterar om en befolkningsminskning i ett västland utan att använda ord som katastrof och utan att diskutera hur denna minskning skall motarbetas. Har journalisten inte lärt sig tillväxtens tvingande budord eller har det fantastiska hänt, som Lillhulda läste någonstans i en mer intern ordväxling bloggare emellan, att ekonomisportjournalistiken håller på att tappa mark!?

"Japan kämpar mot ålderskrisen" är visserligen själva rubriken på Svenska Dagbladets artikel. Men artikeln andas mer av det faktum att kris också innebär förändrade förutsättningar och möjlighet för nytänkande. I dessa tider när jordklotets begränsningar ständigt gör sig påminda ger det en liten strimma hopp.

Ju färre vi är på klotet, ju mindre påfrestningar. Förutsatt förstås att vi också ändrar i vår livsstil.

...om proletärerna (se tidigare inlägg).
Lillhulda har också många gånger känt sig som tillhörande en av klassamhällets lägsta kaster. Statarna. Morgnar när hon hastat iväg, lämnat ungarna på dagis och sedan tillbringat resan in till jobbet stående packad mot några andra av sardinerna i burken. Och på jobbet på kafferasten och tankarna på barnen och deras kläder, på middagsplanering och på att hon borde hjälpa minsta ungen skicka ett tackkort till den äldre släkting som så vänligt kom ihåg minsta ungens födelsedag.

Med flextiden välsignelse går det ändå att hinna en del på vägen hem om man passar på att byta färdmedel vid lämplig affär. Och om pappa lämnar och mamma hämtar eller tvärtom så kan tiden på dagis snålas in. Men varje dag är det samma visa, bort från hemmet. Man slipper visserligen binda minsta ungen vid sängstolpen, när man ska iväg, utan kan ta henne med till ett ansvarskännande och välfungerande dagis. Och det är inte mjölkning i en råkall lagård som väntar. Men tiden. Tiden är inte Lillhuldas. Den ägs av någon annan.

Det är när hon konfronteras med någon föreläsande Ansvarskännande Man med insikt om Hur Det Är och vad Som Är Fel. Vi måste alla arbeta mer. Också de arbetslösa och sjuka som går hemma och slöar måste ut i jobb. Det viktiga är att vi arbetar, producerar, tjänar pengar och använder dessa till konsumtion. Det är då känner hon igen sina förmödras gissel. Den vita piskan. Även fast färgen är en annan nu.

Patron har ersatts av Tillväxten och istället för Guds straff så hotar Marknaden med att bli orolig. Prästerskapet manar till lydnad under marknadens villkor och ett av dessa villkor är Arbeta. Hjulen måste rulla, BNP måste öka. Och Lillhulda och de andra tids-statarna springer som skållade råttor för att hinna med allt och eftersom tiden inte räcker till så blir det halvfabrikat till middag och nya strumpor till barnen istället för att sy ihop det lilla hålet fram i tån och det blir ju dyrt så det är tur att man har jobb och lön och att det finns dagis och fritids och förvaring.

Det är inte det att Lillhulda vill ha femtitalets hemmafru tillbaka. Nej hon vill dela på alla jobb, ha kortare arbetstid, ha mer tid för barnen och konsumera färre men hållbarare prylar som räcker längre och som fler kan använda och hon har inget alls emot att äga bil, båt och sommarhus tillsammans med andra. Vart tog sextimmarsdagen vägen?

Nej - säger marknadsprästerna i ekonomisidornas predikotexter - om konsumtionen går ner hotas jobben. Föds färre barn så kommer gamlingarna att svälta ihjäl. Om inte alla springer i sina ekorrhjul så stannar hjulen! Utan bilen stannar Sverige. Full fart rakt fram så fort det bara går.

Full fart rakt fram, rakt in i...

- radhusproletärer i alla inkomstskick upp till kamp! Så manar Svenska Dagbladets ledarskribent på en vänstersida i dagens tidning. Högersidans "brännpunkt" på samma uppslag diskuterar samtidigt det faktum att Sverige tillsammans med övriga nordiska länder hamnar i topplacering jämfört med resten av världen vad gäller en rad välståndsindex som FN, universitet, fristående stiftelser och internationella organisationer upprättat.

Vänstersidan håller sig för övrigt också med en mindre artikel om viltvård där intrigen är den att först när bisonoxarna blev privatägda och bisonkött blev marknadsvara som bisonoxen kunde räddas från utrotning. Leve marknaden. Jovisst, säger artikeln, viltvårdarna, zoologiska trädgårdar och reservat gjorde också sitt. Men...

Så vad är det då de svenska radhusproletärerna gått miste om? Jo väldigt mycket av det som kunde vara enskild egendom förvaltas kollektivt och institutionellt istället för av individerna själva.

Riksdag, departement, vägnät, parker, skolor, sjukhus, luften, vattnet ,djuren i skogen t ex. Operan, Dramaten, Stadsteatrarna, Sveriges Television, stadsgatorna och hela allt det vi alla har tillgång till genom allemansrätten.

Fast i sanningens namn är det inte det som artikeln handlar om  - utan om PPM och kollektivavtalade pensioner och bostäder och disponibel förmögenhet. Endast en procent av landets befolkning kan, enligt artikeln, kallas ordentligt välbärgad.

Hade det varit flera så skulle mer pengar gå till att starta företag, köpa hus, göra investeringar i största allmänhet och till utlandsstudier. Nu används pengarna till att starta företag, köpa hus och göra investeringar i största allmänhet (för pengarna ligger inte inlåsta i ett bankfack bara) men det är på fel sätt: kollektivt istället för enskilt.

Riddaren som rider ut till proletariatets räddning kommer (naturligtvis) direkt från riddar Catos fästning Timbro. Lillhulda kan inte hjälpa men det hela känns som att se en person vandra med ansikten inåt runt, runt en pelare och klaga på att vara instängd.

Sverige - ett av världens mest ojämlika samhällen. Då måste det vara väldigt väl ställt i övriga världen! Vad tidningar, radio och teve än säger.

Mars månad är inte slut men marken ligger bar i hela Mälardalen. Isen har för länge sedan försvunnit och i trädgårdarna blommar snödroppar, vintergäck och krokus. Tulpanerna står på tur och tåliga häckväxter har redan fått igång årets bladtillverkning.

Fästingarna blir allt flera. Mördarsniglarna ynglar av sig och från de stora skogarna kommer nu, ännu enstaka dock, svärmar av älglöss. Årets salmonella bland fåglar och katter är ovanligt kraftfull. Naturen håller på att kalibrera om sig. Nytt klimat, nya förutsättningar.

Människan och råttan är kosmopoliterna som ständigt förmått anpassa sig och därmed kunnat sprida sig över hela jordklotet. Evolutionärt sett har denna egenskap varit dessa arter till nytta. Om nu förökning och spridning ska ses som ett mått på lyckosamhet.

Grodor är däremot ytterst känsliga djur som behöver särskilda förhållanden för att överleva. Det är därför det blir allt färre grodor i markerna. Grodor kan dock - som tidigare refererats - anpassa sin känsel till allt vidrigare omständigheter och märker inte när det går åt h-l-v-te. Det är antagligen ingen värdefull egenskap evolutionärt sett. Fram tills att någon forskare gav sig på att testa grodornas värmekänslighet var det heller ingen egenskap som var evolutionärt besvärlig. Sjöar, bäckar, dammar, vattenpölar kokar sällan på egen hand.

Vi människor har instrument för att mäta förändringarna. Vi kan mäta koldioxidhalt, bullernivå, temperatur, sotpartikelförekomst, dioxin, bodymassindex, kaloriinnehåll och andelen hemlösa, arbetslösa och sjukskrivna. Kruxet är dock att vi förutom att mäta också vänjer oss. Vi Stockholmare har vant oss vid tiggare i tunnelbanan. Hemlösa boende i pappkartong. Trafikbuller var vi än rör oss i stadens närhet. Smaken av gatudamm i munnen när vi är utomhus.

Vi har vant oss vid att skjutsa barnen till idrottsaktiviteterna istället för att låta dem leka ute på den farliga gatan. Därför gör det heller inget att gatan är farlig. Vi har vant oss vid att bilarna ska få plats. Därför måste vi alla ha en bil ? så att vi alla också får plats.

På Östermalm i Stockholm finns en särskild sorts tillvänjning vid hundbajs. Antropologiskt intresserade Stockholmsnära personer kan ta tunnelbanan dit och kolla!

Fästingar, mördarsniglar och salmonella står på tur.

Dystert? ja en sån här grå vårmorgon kan det lite deppigt.

Men man vänjer sig.

Dag och natt är lika långa.

Sommarsolståndets barn föds nu. Midsommarbarnen.

Förr var det enkelt att hålla rätt på tidens gång. Skuggorna på gårdsplanen vandrade runt över marken. Medsols. Varje plats hade sin exakta tid. Numera får vi nöja oss med en prinipiellt exakt tid. Dvs den är exakt för att någon bestämt att just nu ska klockan vara så här mycket och hoppen till nästa tid på annan plats (längre österut eller längre västerut) ska vara exakt en timme.

Det påstås vara järnvägen som införde den teoretiska tiden i världen. Ett tåg färdas genom landskapet och i tiden och en person som medför en klocka på tåget skulle upptäcka att varje station krävde en ändring av hur visarna skulle arrangeras för att visa den rätta tiden.

Alltså blev det enklare med standardtid. Sverige var ju också så praktiskt utsträckt i nordsydlig riktning att samma tid var tillämpbar över hela landet utan att det blev för konstigt.

Sedan kom elektriciteten och tiden blev än mer relativ och man kunde vara uppe hur länge som helst utan att det blev mörkt och man blev trött. Så till slut blev det så dumt så då började man införa sommartid. Dvs alla låtsas att klockan är sju redan klockan sex på sommaren.

I USA har man i år kommit på att det förhållandet att det går åt mindre ström till lyse om folk vaknar lite tidigare på morgnarna och lägger sig tidigare på kvällarna. Och för att bidra något till klimatskyddet så har alltså det landet infört sommartid ännu tidigare. Snart blir vintertiden något som bara äger rum i november december januari och sedan kommer vi alla att bestämma att för gott flytta klockorna en timme bakåt. Tills något ljushuvud kommer på att man kan flytta en timme till på sommaren eftersom folk börjat vänja sig vid den nya tiden och vaknar allt senare på dagen i alla fall i all oändlighet tills den teoretiska klocktiden gått varvet runt.

Typ.

Linné däremot sysslade med den faktiska tiden och konstruerade ett blomsterur. Dock var det ett svårkalibrerat instrument men som idé nog så spännande.

Vårdagjämning var det ja. Och den sammanfaller ju på något konstigt sätt med våffeldagen som ju är jungfru Maria bebådelsedag. Dvs nio månader till jul.

Glad Vår på er alla !

Lillhulda har undrat över detta att barnvagnsmodet nu rätt länge tycks anbefalla frånvända sittvagnar. Ofta med hög rygg och tak så att barnet inte har en chans till ögonkontakt med den barnvagnsförande föräldern. Barnet sitter vänt framåt och får ensamt möta alla främmande blickar och nya synintryck. Ingen återkoppling (mamma/pappa - är detta farligt eller kul?) är möjlig.

Modebranschen vad gäller produkterna kring barnen är märkligt fri från diskussion.

Man skulle ju kunna inbilla sig att frånvaron av diskussion är någon slags hänsyn till det privata. Men då biter man sig nog i tummen. Hela utbudet av pryttlar är genomarbetat som koncept av något företag med ambition att tjäna pengar. Och enklaste sättet att göra pengar på varor är om varorna kan appellera till ryggmärgsreflexer eller instinkter hos de tänkta köparna. Trixet att söta barnmaten är ett sådant exempel. Sött upplevs som godare och lite socker kan sättas till det mesta. (Och är du rädd för socker kan man byta till sötningsmedel)

Den stora leksakskedjan har också profilerat upp sig på tryggt könsuppdelade leksaker så att ingen ska behöva tveka. Det är enklare att köpa skärt till flickor och blått till pojkar för att det är en norm. Du behöver inte visa vem du själv är - du visar bara vad leksaksfabrikanten säger är det riktiga. Det är lugnt. Saknar du ändå bekräftelse så hjälper dig reklamen i de utlandssända svensktalande teveprogrammen. Du har köpt rätt pryl som barnen kommer att kunna ha utan att bli betraktade som konstiga.

Hur skulle det kunna vara annorlunda?

Har detta verkligen något som helst att göra med att "allt fler föräldrar känner sig vilsna i sitt föräldraskap och söker hjälp för sina svårigheter att relatera till barnen" (läs om BOs rapport i t ex SvD 20/3)?

Livsstil har blivit konceptlösningar. Get yourself an attitude innebär snarast att självet skapas med hjälp av de accesoarer som köps in. Kunskapsöverföring och samtal mellan människor med olika erfarenhet har inte längre någon självklar plats när det är personer av typen Boxers Robert som står för det personliga tilltalet. Hur gör man då med de allra minsta som inte platsar in bland accesoarerna. Det är knappast föräldrarnas fel att de köper framåtvända barnvagnar om utbudet bara är sådant och om kunskapsöverföringen från tidigare föräldrars erfarenheter brakat ihop.

Någon tycks ha tystat ner alla fd småbarnsföräldrar. Vem vill - i vår tid - vara en tant/farbror som lägger sig i? Det är inte förenligt med attitude. Dessutom så är det ju annat att tänka på sedan, när väl de hektiska småbarnsåren är över. Jobbet typ. Och ungarna tog ju barnflickan hand om förresten.

Dumheten är tusen gånger farligare än elakheten var det någon som sa - för elakheten tar någon gång en paus. Dumheten gör det aldrig. De visdomsorden dyker upp i Lillhuldas huvud ibland när hon råkar lyssna på RingP1 och någon inringare förklarar hur det "ligger till".

Och då tänker jag inte på sådana saker som att barn behöver kärlek för att bli goda människor eller att det blir mer avgaser ju fler bilar som kör på en gata. Utan mer på det där subtila av typen "allt det som USA gör är gott och det borde du också begripa". I morse var det en sådan kvinna. Hon visste det mesta om hur Irak skulle hanteras och talade med en så dryg röst att man förstod att hon hade ventiler i öronen. In till hennes lilla hjärna kom endast sådant som passade till hennes världsbild. Och hennes världsbild var anpassad så att hon aldrig skulle behöva ställa sig själv en fråga eller fundera över sitt eget liv. Täppas Fågelberg förstod också ventilarrangemanget och ställde mer av artighet några frågor / fällde några repliker - för han sitter ju där för att göra det - typ.

Till råga på allt talade kvinnan en sådan där skånska som i sig låter så dryg. På motsvarande sätt som norrmän nästan alltid låter så hurtigt pigga och glada. Det gör ju att man måste ta ett varv till och fundera på om den stackars kvinnan tvärtom var en sökande och seriöst grubblande person som bara olyckligtvis vuxit upp med en fördomsskapande dialekt.

Fann dock inget som tydde på det.

Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves.

Nyckelorden vill sig inte. Kan man skriva ett bloggbidrag utan tecken som har prickar ovan a och o?

En person ska ha skrivit en hel roman utan ett specifikt ord - nu minns jag inte vilket men det kanske andra bloggare vet? Kanske noterar man ingen skillnad alls. Detta inpass skrivs med endast lite assistans av snabbkommandot shift-F7.

Utmaningen triggar andra delar av huvudets verkstad och fokus flyttas till handlingen skriva ihop text och inte till prestationen intelligent och smart text. Att undvika alfabetets tre sista bokstavar blir en bedrift i sig. Och i och med det minskar stressen och koncentrationen kan samlas ihop mot en riktpunkt. Ett framtidstips!

Att det finns stort mycket text som inkluderar de omtalade boktecknen kan man dock notera.

I en annan tid, sedan buggarna fixats, ska jag skriva text med riktigt mycket dito.

har blivit ett snäpp fylligare. Bofinken kom igår.

Den sjunger en lång ramsa med en bestämd avslutning: Ska-du-ut-på-stan-och-ränna-nu-igen!

Den svarar till en fråga som en annan fågel ställer nämligen lövsångarens "snälla lilla mamma får jag gå på bio i kväll". Men lövsångaren har inte kommit än.

Ska man lära sig fågelsång är det jättebra att börja med de här två för kan man dem så kan man nästan hälften av det som sjunger i maj och juni. De är rätt vanliga alltså, bofinken och lövsångaren..

Bofinken sjunger ut ett revir och ju fler fåglar som kommer hem, ju tätare revir. Det är som på badstranden. Först är det långt mellan filtarna. Sen blir det tätare ju längre fram på dagen. Sämsta platserna går sist. Lillhulda minns en senankommen bofink som etablerat sig mellan Tegelbacken och Gamla Stan i Stockholm. Mitt bland bussarna och alla bilar satt den där på en stolpe och sjöng för full hals.

Naturen mitt ibland oss.

Också i stan.

Vad krävs för att Du - just Du som har möjlighet - ska ställa bilen och ta bussen/cykeln/gå till jobbet resten av veckan? Räcker det med att det är varmt som i april redan i mars?

Eller krävs det en kurs i positivt tänkande?

Gå/cykla till jobbet och Du får bättre kondition. Du kan lyssna på talgoxen, blåmesen och grönfinken som nu kommit igång ordentligt. I Stockholm kan man också höra koltrasten.

Ta bussen eller samåk med någon och Du får se lite nytt och göra lite nya erfarenheter. Köp en bok och börja läs på vägen. Eller lyssna på radion med öronproppar.

Våren är på väg och det är underbart. Den kommer tidigt och det är oroande. Dra Ditt strå till stacken, ändra lite på Din livsstil, livet är det som pågår medan man gör något annat. Bli närvarande i livet. Gör något nu. 

Våren är på väg!

- Centern ska inte vara rädd för högerspöket! sa en farbroderlig representant för Folkpartiet i radions P1 morse. Nej för i så fall borde folkpartisterna också vara rädda. Kd är ju vana att vara ett litet pytteparti utan särskilt inflytande så de kan fortsätta som vanligt.

Att leva kollektivt är en konst.

Det handlar om något så banalt som tandkräm. Sådant som förr i tidens blå föräldrar till gymnasiets välbärgade studenter brukade dra paralleller till när de blev tillräckligt politiskt upprörda:. -Ska du ha det som i Sovjet kanske? Där finns bara en tandkrämssort!

I ungdomligt obekymmer tyckte jag att en tandkrämssort nog kunde räcka - men det var innan jag blev personligt drabbad.

Pojkvännen och jag hade fäst oss vid en osötad tandkräm - Dentosal. Den använde salt som slipmedel och den fanns bland alla de andra tandkrämstuberna i matvaruaffären. Fast så en dag fanns den inte längre.

När något försvinner från en butikshylla kan det vara en mängd skäl till det. Varan kan ha bytt plats, den kan vara tillfälligt slut, just denna affär kan ha slutat sälja den, någon i personalen gömmer den bakom andra varor etc etc. Att den försvunnit var sorgligt men något vi inte fullt ut reagerade på. Det som hände var att den kom tillbaka.

Dentosal original new formula - stod det på tuben. Procter&Gambler hade tagit över. Och vi köpte naturligtvis genast två tuber för att kompensera den långa frånvaron. Första kvällens tandborstning blev en chock (typ den nakenchock som löpsedlarna numera brukar skrika ut - inte så förfärligt farligt alltså - bara väldigt vardagligt uprörande). Tandkrämen var söt!!!

Nu var det dags att agera marknadskraft! Alltså ringde jag upp Procter&Gamble och fick tala med marknadsföringschefen.

Det var en sval kvinna som med affärsmässig ton förklarade att Dentosal i fortsättningen skulle vara söt:

-Marknaden vill inte ha osötad tandkräm.

- Ja men jag är ju en del av marknaden, försökte jag, vi är jättemånga som vill ha den gamla Dentosalen, det finns ju redan en massa söta sorter! Varför en till?

Ni är inte tillräckligt många, sa hon, ni är en för liten marknadsandel.

-Det är ju som det var i Sovjet, försökte jag - men det sa jag först när jag lagt på luren - så hon behövde aldrig svara på det.

Nu har Sovjet sedan länge upphört som referens och marknaden är fri och någon altruist har ordnat till det så att det statsägda apoteket numera säljer det gamla originella originalet - den salta Dentosalen - och från de fria butikerna har den söta opportunistvarianten helt försvunnit (P&G gav upp märket).

Så nu är frågan - ska man köpa upp ett lager när nu apoteket kanske ska ut på den "fria marknaden"???

Och vad ska man göra med de ickeamerikanska bokstäverna åäö - de fungerar fortfarande inte i mina nyckelord - är det marknaden som inte vill??

Eko kommer av grekiskan oikos - hus - och ekonomi betyder hushållning/förvaltning. Samma ord - oikos/eko - återfinns i ekologi. Ändelsen där står för lära. Läran om huset. Ska man åstadkomma en hushållning behöver man veta om huset.

Ekonomiska spörsmål handlar i allmänhet om hur man ska få resurserna att räcka till för behoven. Alla människor sysslar med ekonomi. I vardagslivet hemma när vi funderar över om vi ska orka resa oss upp ur tevesoffan för att hämta en öl ur kylen eller brygga oss en kopp kaffe i köket. I vardagslivet på jobbet när vi funderar över hur arbetsdagen ska läggas upp - om vi ska hinna göra det som behövs eller om vi måste hoppa över något eller be någon om hjälp.

Barn sysslar också med ekonomi. I kojbygget använder de det material som finns tillgängligt så gott det går så att det förhoppningsvis räcker till tak, väggar och en kojöppning. När de gör läxorna handlar det om en avvägning av hur mycket arbete som behöver läggas ner för att de ska klara förhöret i skolan dagen därpå.

De flesta ekonomiska avvägande vi människor gör, gör vi därmed relativt omedvetet. Mer medvetet blir det när vi ställs inför frågor som hur semesterveckorna ska disponeras. Tiden är given - vad ska den användas till? Eller när middagen ska planeras - vad ska middagen bestå av (var finns råvarorna), vem ska handla och vem ska laga maten (detta måste avsättas tid för).

Det här är så självklara sysslor att vi kanske inte ens förstår att det är ekonomi vi syssla med. Kanske är det skälet till att så få reagerar över att ekonomi-ämnet kidnappats av ett gäng teoretiker som skapat en idévärld kring pengaflöden. Ekonominytt och liknande företeelser har kommit att handla om Börsen och om aktiekurserna. Det borde annars ha varit på Ekonomi-nytt som miljöproblemen allra först togs upp och diskuterades. För miljöproblem är inget annat än misshushållning.

En ekonomiskt sinnad person med hyfsad insikt om naturvetenskapliga förhållanden ställer frågor som - vad händer när man i en begränsad värld tillför ämnen till atmosfären som inte tidigare funnits där i den utsträckningen? Vad händer i en begränsad värld (typ jordklotet) när tillväxt upphöjts till lösningen på allt?

På Gotland har en av bröderna Brunner (Wolfgang) under många år bedrivit en ekonomiundervisning med högstadiebarn. (Fast jag tror inte han kallar det för ekonomikunskap.) De får i uppgift att inreda ett rymdskepp som ska färdas i tusentals år. Vad behövs för att klara av en sådan resa? Väldigt många konservburkar och ett sopnedkast för att bli av med plåtskräpet? Eller?

Svårt att inte skriva något om denna dag.

I Sovjetunionen gav männen rosor till kvinnorna denna dag. Någon slags utvidgning av mors dag, fars dag och/eller barnens dag? De svartas dag, de långas dag, de kortas dag, alla singlars dag, alla rödhårigas dag. Idag är det alltså kvinnodagen (SvD, DN, Aftonbladet, Expressen).

Åttonde mars borde vara experimentets dag. Pröva att göra alla tidningars texters/bilders könsinnehåll tvärtom. Låt barnen i skolorna få leka "det andra könet" för en dag. Låt pojkarna få leka flickor och flickorna få leka pojkar. Ge dem i uppdrag att skriva rapport om resultatet. Och alla kvinnor - ta en sväng förbi järnaffären och köp en polygrip eller något annat du har nytta av. Och alla män - kolla in bokhandlens sortiment (bredvid deckarna och bortanför snickring och bilar) eller köp ett handarbete. Sätt in killarna från vaktmästeriet att dela ut maten i skolbespisningen.

Och till alla - bejaka det sensuella - klä upp er. Släpp manssamhällets kontrollerade kostymdräkt och testa utrymmet för färg och känsla.

Ge blommorna åt varandra.

Amos heter en tidning som inte är som andra. Årets första nummer har bland annat en artikel om fasta. En familj på fyra (två barn två vuxna) väljer alldeles frivilligt att i tre dagar avstå från teve, dvd, dataspel, tidningar och sötsaker.

När jag nu skriver om det låter det ju nästan lite hånfullt. Men så menar jag inte. Artikeln är tänkvärd. Barnen är små (8 och 6) och lever i storstad så förmodligen var detta något mycket speciellt. Och tidningen erbjuder lite större utmaningar för oss andra: tekniknördar, skvallersuktare, publikfriare, kontrollfreaks, märkesbögar eller arbetsnarkomaner.

Arbetsnarkomanen t ex:

Du är beroende av att känna dig oumbärlig. Du har alltid ett PM redo för chefen och berättar för honom att din mobil är påslagen dygnet runt.

Fasta: Ta time out som toalettvakt på Centralen i Flen.

Våren är på väg, påsken närmar sig - missa inte tillfället!

Vilken är Din fasta?

Det gick ju inget vidare - mitt försök att testa min sidas konnektion till cyberrymden i övrigt. Mina länkningar försvann och översättningen av åäö fortsätter att vara sådan att när jag söker på mina egna sökord så förklarar programmet att ingen mer i hela världen skrivit något som fått samma sökord som milj[%.

Det är sånt här som får pensionärer och söndagsanvändare att gå över till att betrakta datorn som ren kortlekshanterarapparat för spindelharpan. Det finns ju flera fördelar med det. Man slipper torka rent på köksbordet t ex. Korten i datorn fastnar aldrig i någon marmeladfläck. Man kan lägga samma patiens gång på gång och testa andra varianter på strategiska val och därmed till slut knäcka också den mest envisa patiens. Fast det funkar förstås inte på den rätlinjiga vanliga Harpan. Den är verkligen urtrist!

Annat man kan ha datorn till är tjusiga "pausbilder". Screensavers som det heter på datorspråk. Där kommer jag också till korta. Mina bilder är på sin höjd stillbilder på ökenlandskap eller en snöig skog. Grannen däremot har ett fantastiskt spökhus med ugglor, fladdermöss och en katt som går förbi ibland. Månen skiner över det hela och ibland tänds ett ljus i något av husets alla fönster. Sånt kan man titta länge på.

Den ökenråtta som bor med oss har aldrig intresserat sig för ökenlandskapet. Däremot uppskattar den tangentbordet. Eftersom det tycks finnas någon slags koppling mellan trivsel och blåstömning hos det lilla djuret så är han dock strängeligen förbjuden att beträda detsamma. Han har ett kort minne dock ? vad gäller just det.

Uppmärksamma läsare som kommit så här långt tror kanske att vi nu kommit gåtans lösning på spåren. Men om det vore så att vår gerbils ovanor skulle ha påverkat bokstävernas mottagning på nätet så skulle det påverkat alla bokstäver. Inte bara åäö. Så det så.

Eftersom moderna barn åtminstone har pacman-reflexerna medfödda så kommer ju datorn också hos den mest datoranalfabetiska förälder snabbt i bruk och man kan få hjälp med det mesta vad gäller uppkopplingar, genvägar och trilskande filer. Så ett tips för den som vill få en något mer avancerad relation till sin dator kan ju vara ? för den som inte har egen tillgång till egen elvaåring ? att försiktigt spana in grannskapet. Detta är dock ett tips som levereras utan något som helst ansvar från Lillhuldas sida. Är barnet genuint datorkunnigt så lär det bara svischa igenom det hela och lämna den vuxne betraktaren än mer förvirrad och än mer förvissad om att datoråldern hör någon annans framtid till.

Så är det inte.

Men som allt annat nytt så krävs det tålamod och envishet. Precis som att lära sig cykla.

Själv har jag nu fått någon slags pyspunka och åna äna och öna väser ut ur däcken och jag får pumpa efter varje åktur. Det blir att ta en tur till cykelverkstan. I detta fall är det väl mitt blogghotell antar jag.

Igår kämpade jag med att få mitt senaste inlägg - läs det - (det är läsvärt!) publicerat på bl a intressant.se, på bloggportalen och nyligen.se. Kampen innebar ett antal "pingande" med tilltagande oro för att jag till slut skulle bli utesluten. Och antingen har jag blivit det eller så var det något totalknas rent tekniskt på mitt inlägg. Jag hoppas nu på det senare och bloggning nu (den här alltså) går i stort sett ut på att försöka ta rätt på vad som var fel igår. En del mysterier borde ju gå att lösa.

Sökorden jag använde var miljö, pengar, hushållsnära_tjänster, Maud_Olofsson och klassamhälle.
Dvs en hel del bokstäver med prickar på och en del mellanrum.

Eftersom jag ursprungligen skrev mitt inlägg mycket tidigt på dagen missade jag att länka till dagstidningarnas artiklar. Som kompensation (och test om något alls fungerar i länkning och pingning) lägger jag därför in en länk till artiklarna i DN och SvD nu istället. Frågan är sålunda - vart tar pingen vägen? och Budskapet är som sagt:

Läs detta

Allt måste ständigt försvaras.

Gårdagens nyhetsteveprogram - som snart, mycket snart, blir något sänt-för-länge-sedan-och-glömt - gårdagens nyhetsteveprogram visade en söt ung pigg städerska och två entreprenörkillar. Tjejen torkade rent, tvättade av, skurade ur. Killarna hade startat ett företag för att administrera. Hushållsnära tjänster.

Snart, mycket snart - blir det möjligt att ha en barnflicka, en trädgårdsmästare, en tvätterska, en städare, en piga, en boy, en nanny...

Det enda som behövs är lite pengar och en förmåga att hantera - personerna och beställningarna (det var något om deklaration och avdrag som inte var helt enkelt). Och Maud ser som vanligt klämkäckt snusförnuftigt smådrygt uppfostrande in i tevekameran när hon förklarar det förträffliga och hur det ska ordnas allt det praktiska. Bondeståndet som borgarklassens hantlangare. Är detta teveteater? Finns det en regissör? Är detta ett första mars skämt? mars, mars måne - jag kan lura dej till skåne och plocka spåne.

Klassamhällets fula tryne är bara en fernissas tunna skal från att åter skina över hela landet/riket/nationen. Utanför våra gränser står de alla på kö. Alla de som är beredda att komma in och sälja sig. En boy, en piga, en hora, en trädgårdsdräng, en chaufför, en barnflicka, en husa, en Anna, en Johan, en Lars, en Stina, en Lisa.

Snart behöver man inte åka ända till Thailand för att få den service man förtjänar.

Slölyssnade på radion. Jord- och skogsbruket förstör våra fornminnen. Återigen visar sig detta konstiga att samtidigt som tillväxten – enligt nationalekonomisk teori – ökar, så ökar skadorna och vi har allt mindre råd att göra det vi gör med omsorg. Stora dyra maskiner innebär ett faktiskt längre avstånd ner till marken.

Samma överallt. Barngrupperna fortsätter öka på dagis och i skolan. Eller så låter man bli att ta in vikarier. Klimatförändringarna tror ju inte ”riktiga” nationalekonomer på så dem kan vi kanske lämna åt sidan just för denna gång (för vore det ett problem så skulle marknaden ha fixat till det). Men allt annat som handlar om långsamt tempo och tid till eftertanke. Ses som sådant som kan rationaliseras och där vinster kan hämtas hem. Börsintroducerade företag finns för att ge aktieutdelning. Det kunde annars vara så att vinsten användes för att ge de anställda fortsatt jobb. Men marknaden vill se blod. Blod, svett och tårar – omvandlade till pengar. Mer pengar. Ännu mer pengar.

Först när det sista trädet är fällt

när det sista vattnet är förgiftat

när den sista fisken är uppfiskad

först då

kommer den vite mannen att inse

att man inte kan äta pengar

ur Lars Persson: Lyssna, Vite Man - Indianska Skrifter och Tal Riktade till Erövrarna

Då fanns Kar de Mumma, Eld och Red Top som kunde skriva lustigt om världen runt omkring. Då fanns Bang och Hasse Z. Då fanns det mycket att filosofera muntert kring. Kusin Rut t ex – hon med de långa svarta stövlarna.

Numera är det svårt med kåserierna. Det är liksom inte så lustigt längre. Jämställdhetsombudsmän och rättänkande journalister gör det fullständigt omöjligt att vitsa till det om vimsiga fruntimmer eller ölbeskänkta arbetare. Bondläppar i storstan finns inga kvar. Klädmodet har slagit knut på sig själv flera gånger om och visserligen förvånar det ständigt att det fortfarande går att förvåna – men också där inträder till slut en mättnad. Jo jo visst kan man ha ett snöre i rumpan. Och visst kan man gå omkring med byxgrenen nere mellan knäna. Men något att vitsa om är det väl knappast.

Östermalmshallen är heller inget att skriva något särskilt om. Det förefaller som om det mesta i vardagens upplevelser blivit så standardiserat och ooriginellt att det blivit fullständigt skrattfritt. Och i övrigt är världen tyngd av elände. Och humorprogrammen består mest av grova påhopp och vilda balanseringar nära vulgaritetens totala stup.

Då dyker plötsligt verkligheten fram som en räddande ängel. Det som sägs i förbifarten – på tunnelbanan, i mobilen eller i affären.

Tack tjuvlyssnat.se!