Lillhulda

...såväl för Lillhuldor som för alla andra. Balkongens talgoxpar har fått ungar som växer så det knakar. Grodynglen har börjat få ben. Kattuggleungarna håller sina föräldrar igång i lindallén. Och blomningen är i full gång. Pionerna har slagit ut och schersminen står och väntar. Syrenerna slösar på färg och vällukt och kaprifolen sänder sin kvällsdoft över hela trädgården.

Samtidigt ska allt göras färdigt på alla jobb, alla musikskolor ska ha uppspelning, alla teaterkurser ska ha föreställning och alla kvällskurser ska ha avslutningskväll. Barnen ska ha nya examenskläder och skorna har blivit för små och alla kollon har informationsträffar.

I förbigående hör man att skolorna i Stockholm ska flyttas till Utbildningsförvaltningen och allt ska organiseras om och en massa resurser går åt till att ordna just detta. De flesta kommuner har fått krympt budget och antalet tjänster ska minska, länsstyrelserna har fått nygamla direktiv om att bara göra sådant som absolut behövs och lite långsammare än då (så sparas några tjänster där med). Fritidsverksamheten pressas lite till och matkostnaderna för barnens luncher ska pressas några ören till inför höstterminen. I Stockholm har lokaltrafiken höjt priserna och längre resor har blivit betydligt (typ 200%) dyrare. De statliga verk som utlokaliseringsbeslutats flyttar nu och deras verksamhet kommer att gå på sparlåga i många år framöver. Statliga företag säljs ut på rea och i Stockholm ska den kommunalägda marken säljas ut och hyresbostäderna ska omvandlas till bostadsrätter och det finns miljoner (bokstavligen) att tjäna för den som har pengar att satsa.

Staten är vi och det som politikerna nu säljer är vårt. Och de säljer till sig själva och till sina kompisar.

Allt går så fort och våren och försommaren är en underbar tid och hur ska man orka och hinna reagera på allt som nu håller på att brytas ner och slösas bort av den svenska modellen.

Människan tycks ha kommit på att "låna" mjölk av andra djur för mycket länge sedan. Får, getter och kor i vår del av världen. I andra delar andra djur - t ex kameler och åsnor.

Sötmjölk är en färskvara och mycket kulturell överbyggnad har utvecklats när det gällt att kunna bevara mjölken konsumtionsbar en längre tid. Följaktligen är begreppet kulturmjölk relevant för t ex filmjölk och youghurt. Men också smör och ost kan ses som en form av långtidsförvaring av mjölk.

Den enklaste hanteringen av mjölken var att hälla den nymjölkad i ett kärl där äldre mjölk redan fanns som hade utvecklat god jäskultur. Då växte surmjölksbakterierna till också i den nya mjölken som därmed kunde bevaras längre. Så höll sig varje hushåll med en egen stam mjölksyrajäsningsbakterier och husets egna filmjölk hade husets egna smak.

Man kan föreställa sig hur kvinnor och män som kom på besök jämförde smaken med vad de var vana vid hemifrån och hur bra och goda mjölksyrningsbakterier sedan fick följa med hem för att starta en egen odling av just den sortens surmjölk i det egna hushållet.

(Inom parentes - det egna hushållet bestod av en betydligt större samling individer än de enpersonshushåll eller kärnfamiljer vi nu ofta har som referens.)

Smör är som sagt också ett bra sätt att förvara mjölk på. Man skummar av grädden och skakar/vispar/kärnar den till ett sammanhängande fett som också har den praktiska egenheten att det inte rinner iväg utan kan ligga stilla i en ask. Ost kräver ytterligare aktiviteter och tillskott av löpe men kan i gengäld sparas ännu mycket längre. Bra mat som färdkost t ex.

I våra nordliga delar av världen blev mjölken ett värdefullt tillskott för vår överlevnad den mörka tiden på året. Att den varit värdefull kan man gissa sig till av det faktum att nordbor förmår att även som vuxna tillgodogöra sig färsk mjölk. Till skillnad från folk från sydligare länder.

Den första mjölken som kon får när kalven just fötts har särskilda egenskaper och ett särskilt utseende. Den kallas råmjölk och den innehåller en hel mängd värdefulla substanser för kalvens utveckling. Substanser som också förefaller värdefulla för andra djur - t ex för människor.

Råmjölken har också använts för speciella matprodukter - t ex kalvdans.

Så länge sötmjölk var en produkt med begränsad hållbarhet var stordrift omöjlig. Så kom man på pastöriseringen och uppfann separatorn och mejerier började växa upp runt om i landet. Vinsten var stor, mjölk blev - åtminstone teoretiskt - tillgängligt för barn i hela landet (i storstäderna t ex - där bristsjukdomar var så oerhört vanliga bland alla fattiga ungar). Men baksidan blev ett statarsystem där statarna av kvinnokön förväntades att göra sin plikt på de stora godsen och handmjölka ett allt större antal kor morgon och kväll. Allt större antal ju större vinsten blev (borde det inte varit tvärtom?).

Mjölkens historia kan göras lång och detta är en blogg så Lillhulda lämnar temat mjölkens historia här och går över till nutid.

Nu har mjölkningsmaskiner ersatt kvinnornas handmjölkning och vi kan - billigt, så billigt - köpa globala varianter av surmjölk och ost i vilken liten byaffär som helst (förutsatt att den inte är nedlagd förstås). Sötmjölk och grädde finns dessutom i en hel variation från nästan helt fettfri lättmjölk till 40 procentig grädde.

Alla mjölk som säljs är pastöriserad, dvs upphettad till minst 71,6 grader i 15 sekunder. Detta för att säkra att mjölken inte innehåller farliga bakterier. Därav följer också att köpemjölk inte kan surna av sig själv utan om man vill göra egen surmjölk måste syrningskultur tillsättas. Gammal pastöriserad mjölk surnar därmed inte utan ruttnar.

Men förutom pastöriseringen så har det också blivit en självklar standard att homogenisera mjölken. Dvs fettet i mjölken - oavsett vilken fetthalt den beslutats ska innehålla - finfördelas så att den upphällda mjölken i glaset ska se helt homogen ut och ingen grädde ska flyta upp.

Denna hantering är ett exempel på den slags modernisering som tycks gå parallellt med den allmänna naturskräck hos medicinsk expertis som i allergidebatten velat förbjuda barnen att umgås med djur och som anklagat kvinnorna för dålig städning. Eller för den delen sådana som tror att det bara är män som är djur eller att kön är en teoretisk konstruktion.

från dagens Svenska Dagbladet.

Experimentet biloberoende boende och miljöanpassad stad - Hammarby sjöstad - har återigen kompromissats ner ett snäpp till - mot det "konventionella". Det generella parkeringsförbudet ska slopas. För varje enskild individ/familj i området som äger eller tänkt sig äga en bil kommer det att innebära en sorts bekvämlighet. För kollektivet kommer det att innebära mer bilar i området, mindre yta för barn att röra sig på. Mer biltrafik. Större miljöbelastning. Mindre skäl att hålla bra standard på kollektivtrafiken. Etc.

Men eftersom moderater är livrädda för kollektiva lösningar så är åtgärden inte särskilt förvånande. Gynna privatbilismen och håll kollektivtrafik, gång- och cykeltrafik på mattan.

Den andra notisen är att det är Danderydsbor är de i hela landet som har de mest bränsleslukande bilarna. Några måste vara förvånade (annars vore det ju ingen nyhet) - men de flesta visste nog det redan. Danderyd är ju som bekant extremt backigt och besvärligt att köra i - särskilt på vintern. Och på sommaren är det mycket jobb med skogen  för Danderydsborna och transport av ved och skjutna älgar och annat som kräver att man äger en stor sak med fyrhjulsdrift.

Så konstaterar också Anna Larsson i samma tidning som kolumn att det är svårt att leva som man borde - när bekvämligheten och möjligheterna är så stora.

Kanske är detta skälet till att SvD går så bra som tidning just nu - att den innehåller så mycket tunga reportage - om man förmår att läsa mellan raderna och i marginalerna.

Har återigen visat sitt fula tryne. Nu är det de billiga kollektivresorna i Stockholms län som man retat upp sig på. Eller snarare enhetstaxan.

Dvs att månadskortet för Stockholms län kostar lika mycket hur långt man än reser.

Alltså det är ju väldigt orättvist för bilisterna att bilen kostar bensin för varje mil man kör medan kollektivtrafikresenärerna kan åka från Norrtälje till Gnesta utan att det kostar mer i månaden än om de nöjt sig med att pendla mellan Slussen och Centralen.

Så nu ska priset för månadskortet höjas och särskilda kort ska ordnas för olika delar av länet.

Så inte folk ska hålla på och busåka.

Har man köpt en dyr och fin bil så kan det ju kännas nästan lite dumt att åka runt i den istället för att åka billigt kollektivt. Eller hur. Och bilisternas känslor ska man värna. För utan bilen stannar Sverige. Eller nåt.

Allt går fortare nu som bekant! Så är det med tillväxt i naturen - det går bra tills ön kryllar av kaniner. Eller tills akvariet är helt igenväxt av grön sörja. Sen blir sörjan brun och kaninerna dör av svält (ja, ja... inte i akvariet alltså - utan på ön). Men i nyliberalernas värld finns en egen himmel där tillväxten kan fortsätta i oändlighet. Ett slags paradis. Som ska komma, bara vi är saktmodiga och kollar våra priser och köper billigt och mycket. Så rullar hjulen och soprummen svämmar över...

Klimatet har som märkts också speedat upp och det är bara att tacka och ta emot. Våren ligger flera veckor före och blomningen är i full gång.

Då är det lätt att missa - den tid som är den allra häftigaste - den mellan hägg och syren. Skomakaren som satte upp det meddelande i sin butik brukare alltid omnämnas av någon. Så jag tänkte försöka låta bli att göra det så direkt. Bara påminna. Det är hög tid nu.

Högtid.

Pingst - hänryckningens tid är på ingång! Häggen blommar i mellansverige.

Ge dig hän, älska naturen

Unga män är de som är minst miljömedvetet ansvarstagande - enligt morgonens P1 inslag.

Det är evolutionärt realistiskt. Unga män ska slåss med varandra om honornas gunst. Då gäller det att ta till det kraftfullaste man kan.

För spermier gäller som bekant att ju snabbare och starkare - ju större reproduktiv framgång. Kanske blir de unga männens intresseinriktning mer begriplig om man betraktar dem just som ett slags förstorade spermier. Och att allt som kan förstärka rörelseförmåga och kraft retar reptilhjärnan.

De unga honorna är på motsvarande sätt inställda på en reproduktivt pålitlig hane. Tyvärr ligger evolutionen sannolikt också där lite i otakt med de faktiska överlevnadsvärdena för vår tid och för vår kultur. Likheten mellan att investera i en dyr väska eller en dyr man har ju också snuddats vid rätt nyligen på många kultursidor.

Att hormoner kan ha en störande inverkan på långsiktigt tänkande är vi säkert många som har erfarenhet av. Insikten om detta är uråldrig. Lillhulda har hittat begreppet övermaga i de gamla landskapslagarna: om en övermaga gör något så ska straffsatserna vara annorlunda. För övermaga är struliga förstår man. Tonåringar alltså.

Men när kulmagen ett antal decennier senare myndigt förklarar att:

"Man inte kan stoppa utvecklingen"

Då är det bra att komma ihåg översättningen. Den som säger så är rädd för förändring.

För det finns en hake i detta att snabbare och hänsynslösare också innebär framgång. Att flyga i första klass istället för att åka en skakig buss gör att du kommer fram till ditt sammanträde i kraftfullare skick. Att slänga allt man inte vill ha i soporna istället för att lägga tid på sortering är också kostnadseffektivt - för spermien. Ja allra bäst är förstås om man bara kan släppa de smutsiga kalsingarna på golvet och de sedan blir rena och inlagda i byrålådan av sig självt. Väldigt många män har också vuxit upp med den erfarenheten.

Det är nog bara att sorgesamt konstatera att det i vårt samhälle har lönat sig att vara egoist om man är man. För en kvinna som siktar på hög status och ekonomisk trygghet har det också lönat sig att hitta en manlig egoist. Så kan de vara två om att förverkliga mannens framgångar.

Skrapa lite på männen i näringslivets toppskikt och kolla hur backupfruarna trycker som gråsuggor under stenarna. Belönade med Herméscarfs, Busnelkappor och Thailandsresor.

Nu är världen inte längre platt och oändlig utan rund och ett litet klot i världsrymden. Och även om vi inför skattelättnader för hushållsnära tjänster så växer sopbergen och utsläppen ökar. T o m är det sannolikt så att de som släpper kalsongerna på golvet riskerar att bli ännu fler och få ännu större makt än övriga.

Nej - en ändrad inställning måste till och vi har att slåss mot hormoner och tillkämpade privilegieförsvarare. Det är inte de gamla hannarna - som erövrat den hierarkiska toppen med hjälp av hemmafru och obegränsad tillgång till fossil energi - som kan förväntas leda oss in i det långsiktigt hållbara samhället. Och det är inte de hannar som nu erövrar vuxenvärlden enbart styrda av reptilhjärnan som är de nyttiga.

Det är inte realistiskt - säger förmodligen männen i Scania och Volvo till varandra - de som vägrar att släppa fram alternativ till den nuvarande trenden "större turbo mera processorer" (SvDs "näringslivsintervju") . Tyvärr - man kan inte stoppa utvecklingen. Hoppas vi - säger de för sig själva på natten när de inte kan sova av oro för sin egen ställning, sin egen karriär och det de erövrat för de sina.

"- Om det skrivs in något negativt om privatbilismen kommer vi representanter från Tyskland och Storbritannien, inte att skriva under det Europeiska fördraget om hur vi ska få tillstånd en långsiktigt hållbar stadsutveckling." Så sas det på en av de förhandlingar på EU-nivå som Lillhulda deltog i för några år sedan.

Dvs - man kan inte stoppa utvecklingen - det ska vi se till!!!

I landskapslagarnas regler om hur man förfar med övermaga framgår att man måste ta hand om dem på särskilt sätt så att den skada de kan orsaka inte blir så stor.

Och det framgår också att det ligger i hela det övriga samhällets ansvar och intresse att göra detta.

...en rödhaksunge. Bröstet blodrött, ingen stjärt. Den finns där ibland grenarna, sitter en stund på trädgårdsmöbeln. Håller sig åtkomlig. Väntar på föräldrarna. Som troget kommer. Återkommande. Med mat.

Syns inte, vill jag säga till den, syns inte - här finns hökar. Men fågeln pepparkornsögon ser oändligt på mig. Detta är livet. Livet och livets förutsättningar.