Blåsigt
En ljummen vind - med byarna i stormstyrka.
Fladdrande kvarglömda markiser från förra årets sommar.
Övergivna plastpåsar som rusar nerför gatan.
Moln som rör sig hastigt.
Det blåser.
Det viner i skorstenen.
Nätfiske med problem
???
Eftersom Lillhulda är ett kvinnligt troll har hon länge trott att det är hon som är dålig på att hitta. Hon vill inte utesluta det nu heller och hoppas egentligen att det är så. Alternativteorier är att just sådana som skriver sådana inlägg/artiklar som Lillhulda gillar - just sådana är uselt bevandrade i den nya tidens teknik och får helt enkelt inte ut det de skriver på nätet.
???
Ett tredje alternativ skulle ju vara då att de artiklarna medvetet hålls tillbaka? Av nyliberala skäl typ. Fri debatt är naturligtvis utopiskt i en tidning så stor som DN - för hur skulle den kunna få plats. Att debattsidan alltid hållt en restriktiv linje där rätt debatt och lämpliga åsiktshaverister fått visa upp sig - det är väl allmänt känt - men skulle detta också nå till nätet?
Artikeln kommer nog det tror allt Lillhulda - bara inte med en gång. Läs den då så behöver inte sådana här skogstroll i stadsexil tugga om allt.
Idé och kritik s 4-5 DN 28/1 2008. Den vite konsumentens börda.
I Stockholm var det minusgrader i morse!!!
Mitt i vintern tänk.
Jo det SKA gå
I Stockholm sitter nu vid makten ett gäng politiker som kärat ner sig i bilar och storkonsumtion. Så när EU beslutar om minskning av koldioxidutsläppen och stadens biltullssystem visar sig helt förenligt med stadens pågående liv (vart tog Handelskammaren vägen???) och hälsotillståndet (fetma och typtvådiabetes) behöver mycket mer spontan vardagsmotion (dvs inte bil från port till port) så tycks detta blåsa förbi som om ingenting hänt.
Och samma politiker - som i alla andra sammanhang så kraftfult värnar om skattebetalarnas pengar - lovar då ut 50 miljoner till Förbifart Stockholm för att få igång arbetsplanen (DN idag sidan 23 - som så ofta omöjlig att hitta i nätupplagan).
Dvs projektet som ska kosta landets skattebetalare 30 miljarder (minst) behöver 50 miljoner i lån från Stockholms stad för att alls komma igång.
Koldioxidproblemet - om det alls finns - får vi lösa genom att slakta korna och bygga ut kärnkraften.
Eller?
Dumheten är mycket farligare än elakheten, för elakheten tar sig ändå en paus ibland.
Ta fram kikaren
och leta upp fågelboken. (Eller köp en fågelbok om du inte har någon - sån konsumtion är god konsumtion!)
Lathund/snabbguide
Småfåglar - mesar
Större fåglar - trastar
Stora fåglar - kråkfåglar
Fåglar som flyter på vattnet - änder
Mycket stora fåglar som flyter på vattnet - svanar
Ännu större som flyter på vattnet - båtar
Jättestora fåglar som flyger högre upp - örnar och uvar
Helgen som kommer är det nämligen FÅGELRÄKNINGSHELG
Så häng ut några talgbollar och fyll på i fågelstugan och kolla in besökarna.
Utopibetraktelse
Många av de svenska tidningarnas ledarsidor och ekonomisidor och motorsportsidor ger t ex uttryck för tron på den totala friheten.
Dvs om bara allt är alldeles fritt på en marknad så kommer samhället att på sikt uppnå en jämnvikt där alla får vad de behöver. Och det fiffiga är då att om många vill ha något som det är lite brist på (typ mat och kläder och bostäder och sånt) så kommer den bristen att upphöra genom det magiska trollspöet TILLVÄXT.
Alltså behöver du inte vara avundsjuk på de rika i sina rikemansgetton för du kommer att bli lika rik du med om du bara har lite tålamod.
Men det gäller att det är fritt. För så fort det kommer in politik och annat så blir marknaden sur och då kan det bli lite hur som helst.
Ett ABER i detta resonemang är nu att det verkar som att själva jordklotet är begränsat. Dvs tillväxten tycks skapa sidoeffekter som gör att det blir trångt. Mest trångt är det som ni nog hört i atmosfären där en massa koldioxid har trängt sig in. Alldeles överraskande.
Bara för att man hittat närmast oändliga lager kol och olja som man kan elda upp eller köra bil med så ska man väl inte straffas med att klimatet blivit så kärringaktigt känsligt och börjat bli överhettat som den värsta klimakteriehäxa. Marknaden har också försökt att säga ifrån (en annan länk till samma) men jordklotet verkar inte riktigt kommunicerbart.
Detta är ett streck i räkningen för alla liberaler (nyliberaler ska de väl heta egentligen) och de har också en lösning beredd...
MER KÄRNKRAFT
För då är det bara att fortsätta som förut. Mer bilism, Förbifart Stockholsm, flyg kors och tvärs över jordklotet och mer och mer prylar till marknaden och mer och mer att köpa och slänga och då kommer till slut alla människor på jorden att bli jämlika och rika och fria och lyckliga och Gudsriket har kommit hit ner och Guden Mammon har änligen segrat.
Bara vi får mer kärnkraft och slipper oroa oss för att inte längre få göra som vi vill (dvs som vi betalar för).
Den nyliberala utopin vilar på lerfötter. Som så många utopier visar sig göra. Det farliga, livsfarliga, med utopier är att det kan ta lång tid innan de och deras predikanter avslöjas. Den nyliberala utopin (även kallad kapitalismen) utgår från en oändlig värld utan begränsningar. Den är livsfarlig. Bokstavligen livsfarlig för hela människosläktet.
Agera!
Ge oss snön tillbaka
Vädret
Morgonsnön föll i stora blöta tussar och världen så ut som något från en romantisk amerikansk filmkomedi utspelande sig kring juletid och i NewYork".
Fast när man kom ut i det hela så blev man blöt om fötterna.
Nu till kvällen så ligger ett nytt lager snö i delar av närförorterna. Lite tunt men upplyst av en haloförstärkt fullmåne.
Lillhuldas äldre släktingar förde noggranna anteckningar över vädrets växlingar när Lillhulda var litet småtroll. Lillhulda förstod aldrig riktigt varför. Men märker nu att hon också drabbats av behov av att registrera nederbörden och dess skiftande formuppvisning.
För er utanför huvudstaden kan vidare rapporteras att många Stockholmare fortsätter att ta bilen från Täbyvillan till kontoret i City och att de företrädesvis kör omkring en och en i fordon byggda för minst fyra personer och hastigheter som är helt olagliga i svensk trafik.
En alldeles alldeles underbar...
Söndag och ledigt.
Solen strålar, himlen är klarblå, luften klar och kall.
Talgoxen kvittrar.
Sportbutikerna rear skidor och pjäxor och Ekonomidelen i DNs pappersupplaga (vart blev den av på nätet?) har första sidan och ett helt uppslag om hur härligt det är att åka långfärdsskridskor.
Allt är alldeles fantastiskt.
Bara snön och isen som fattas.
Optimism
Lillhulda har berört detta tema förr och nöjer sig därmed med en länk.
Och ett Grattis! Såväl till Socialstyrelsen och till Annika.
Kan ni inte tipsa Livsmedelsverket också!
PS Dock kan man ju allvarligt undra om inte SvD missförstått det här med vårtecken. Det är inte vårtecken, det är tecken på en allvarlig klimatkris. DS
Koldioxidens vänner
Det var roligt.
Först när Lillhulda testade så kom man ingenstans på http://www.koldioxidensvänner.se/
- men nu gör man det.
Kolla får ni se.
Pris
Det finns en populär föreställning om att man kan jämföra olika möjligheter och välja ut den lämpliga genom att ange vilket pris man är beredd att betala.
Vill jag ha en vara så betalar jag för den. Är den för dyr så vill jag inte längre ha den.
Enkelt eller hur!?
Fattiga människor är i det marknadstänkandet lyckliga nog att vilja ha lite.
Ja alltså det är ju tur att de vill ha så lite när de nu faktiskt inte har så mycket pengar att handla för.
Att de faktiskt vill ha lite märker man ju på att de köper så lite.
Hajar ni!?
Svårar blir det när man ska marknadssätta saker som faktiskt inte kan köpas. Att det finns isbjörnar och pingviner t ex.
Det är ju inte bara det att de inte kan köpas - det är förmodligen få som skulle vilja ha en levande isbjörn hemma. (En uppstoppad skjuten en kan man däremot betala mycket för. Häftigt typ!) Utan det är ju just det att man kanske gillar tanken på att det finns isbjörnar vid nordpolen, tigrar i Indien och lejon i Afrika. Typ.
Marknaden är just i det fallet handfallen. Dess prästerskap har dock sedan länge funnit på en lösning. De intervjuar folk och frågar hur mycket de skulle kunna "tänka sig" att betala för att veta att isbjörnen faktiskt finns.
Detta är obs inte något förslag till skatt eller annat otäckt som i sin tur riskerar att störa marknaden utan tänkt som en rent tankeexperiment.
Alltså vad är du - just du - beredd att betala om det skulle ställas på sin spets - t ex för att isen ska finnas kvar vid nord- och sydpolerna?
Det tycker Lillhulda att du ska fundera över idag. Som skogstroll så känner hon sig rätt olycklig nu över den varma vintern och bristen på snö. Isarna saknas henne. Snögnistret mot den klarblå solhimlen likaså.
I dagens DN som hamnar varje morgon i hennes brevlåda konfronteras hon med att fler och fler känner denna sorg och oro. Så kanske att den hundrade apans tid snart är inne.
Men de som har något att vinna på att hålla sig ifrån insikterna, de kämpar med näbbar och klor. Uttryckt i text innebär det att de sprider formuleringar som definierar ut vad som är rimligt och inte. Idag kan man t ex läsa Henrik Brors förströdda (? eller skräckslagna) kommentarer kring miljöpartiet.
Så här skriver han:
"Miljöpartiet vill framstå som det sanna klimatpartier och drar till med
- Stopp för inrikesflyg söder om Sundsvall (2020).
- Stopp för kolbrytning i EU (2010).
- Kraftigt höjda klimatskatter för industrier, lastbilar och personbilar, och straffskatt för stadsjeepar."
Lillhulda förstår det som att han insinuerar att Miljöpartiet bara vill framställa sig (inte faktiskt vara) mer klimatrealistiskt än de andra - mer riktiga - partierna. Hur knäppt detta är visas genast, tycks han mena, i de förslag de "drar till med".
Det orealistiska miljöpartiet.
Typ.
Vad är du beredd att betala för isbjörnarna och isen?
Du kanske ska fråga barnen i din omgivning hur mycket de är beredda att avstå från sin veckopeng? För att realistiska personer ska få fortsätta att flyga inrikesflyg och köra stadsjeep t ex?
Att tänka logiskt
Logiken är onekligen häftig.
En annan slutsats vore att eftersom så mycket som 90% av transporterna nu går på väg - som miljöskadliga lastbilstransporter - så behövs en stor satsning på spår och båttrafiken och på omlastningscentraler.
Kan ingen tipsa Ander Borg och Åsa Torstensson om att titta ut genom fönstret och fundera över varför det regnar. Så här i början av januari.
I gatlyktans sken...
...söker en man sina borttappade nycklar. Vartefter han letar kommer fler människor till hans hjälp. Det är inte vilka nycklar som helst. Det är de enda nycklarna som går till det lilla huset mitt på torget där alla stadsinnevånarna förvarar sina sommardrömmar. Fiskespön, hängmattor, hav och snäckskal. Och vinterdrömmar. Snö, skidor, pjäxor, vantar och strålande sol över vitbländande snö. Klarblå himmel. Tall.
Människorna letar och letar i natten. Regnet hänger i luften och de vissna löven blåser runt i små virvlar. Gatlyktan lyser över den våta trottoaren och ljuset förstärks av de så ofta förbipasserande bilarna. Till slut är det en liten flicka som frågar (så där som hennes mamma brukar fråga): Men är du alldeles säker? Alldeles säker på att det är här du tappade dem?
Mannen ser förbryllat på henne. Så klart inte, säger han. Det gjorde jag därute i skogen. Men där är det alldeles för mörkt för att leta.
Rubriksättare är ett släkte Lillhulda skulle vilja sätta under särskild observation. Om någon forskare i framtiden skulle vilja förstå de underliggande dunkla motiv eller obearbetade ångestar som fick sådant genomslag i det sena 1900-taletsoch tidiga 2000-talets samhällsutveckling så bör rubriksättarna och deras rubriker erbjuda snabbast tänkbara ingång.
Lillhulda har berört detta tidigare. Rubriksättarna går likt målsökande robotar direkt på det kollektiva undermedvetna.
T ex rubriken i dagens DN (ekonomidelen): "Klimatfrågan kan driva världsekonomin in i allvarlig kris"
Lillhulda tror nog fortfarande att det är tvärtom - att det är världsekonomin och hur den är organiserad som driver in klimatet i en allvarlig kris.
Men resonemanget i den artikeln är det gamla vanliga när nationalekonomer diskuterar Marknaden. Marknaden kan inte ha fel. Blir det fel så beror det på att någon/något har STÖRT Marknaden. Politiker t ex eller som i detta fall Klimatet.
Slutet av nittonhundratalet innebar enligt mångas mening en rannsakning och en uppgörelse med gamla föreställningar och utopiska visioner. Kommunismen åkte ut med Sovjetunionens upplösning och gammaldags moral kring diverse dygder har hamnat i soptunnan som otidsenligt tjafs som hindrar den personliga friheten.
Marknaden har blivit den nya guden och motståndarna till Mammondyrkan får se sig ihopbuntade med diverse idioter som, med den "liberala" pressens hjälp, ges jättestort utrymme i all nyhetsbevakning. Människors vilja att organisera sig tillsammans stämplas som Sovjetinspirerat förtryck av egen företagsamhet (som om Sovjetunionen någonsin varit i närheten av utopin om det kommunistiska samhället). Muslimers motvilja mot det kommersiella samhället (t ex vad gäller ränta) och religionens värnande om etik och moral och ansvar buntas ihop med Jihadisterna och Alkajda. I Sverige har den svenska fd statskyrkan gjort vad den kunnat för att bryta upp traditionerna. Moderniseringen av psalmspråket och nya texter i de ritualer som ingår i kyrkans liturgi har effektivt skurit av gamla människors hemkänsla i kyrkans famn och de unga förväntas ju ändå inte dit så effekten har ju onekligen blivit god (?). Ut med allt moraliserande, begränsande, hämmande och in med Mammon, förlåt Marknaden.
Frågan är väl vad vi ska göra med alla gamla stenkåkar som står spridda över svenska landsbygden - men Marknaden kommer säkert på något. Sälj skiten eller öppna Stormarknad typ.
I Sverige säljs skiten ut för fulla muggar (hm - oavsiktligt kul). Att äga gemensamt är av ondo. Skolan, biblioteken, sjukvården, energiförsörjningen, telefonen, posten, tåget och allt som faktiskt i grunden utgör grundvalarna för det gemensamma samhället. Allt detta ska konkurrensutsättas och bli effektivare. Denna utopiska föreställning om att konkurrens är lyckopillret för allt, den utopin förväntas vi svälja med hull och hår. Vi ska vara kunder och vi ska välja. Vi SKA välja. Och ju mer vi har att välja mellan ju bättre. Har Marknaden sagt.
Några otrogna vill slippa välja. Några romantiker tycker det var bättre förr när det fanns en, och endast en, kommunal skola och det kom skolinspektörer som kontrollerade den. Några romantiker vill inte ägna tid åt att välja elbolag, telefonbolag, tandläkare, vårdcentral, skola, pensionspenningsplacering eller bland 20 varianter på i stort sett identisk tandkräm. Några tror att det går att fatta gemensamma kloka beslut om sparsamhet, hänsyn och solidaritet. Några drar mer än gärna ett strå till den gemensamma stacken bara de vet att stacken är att lita på. Några tror att det är bättre för klimatet och för jordklotet och för mänskligheten om man delar och inte var och en ska köpa eget.
Jag tror Marknaden blir väldigt arg då. Väldigt arg. På romantikerna. Tur nog så finns det gott om plats i pressen att upplysa folk om HUR DET KAN GÅ!
Så skärp dig - gå ut och köp något. Helst något som snart går sönder eller blir omodernt så du måste köpa nytt igen. Då blir Marknaden glad.
Marknaden (eller snarare dess präster/Nationalekonomer) spänner ögonen i Klimatet och väser: This town aint big enough for the two of us.
Så sant.
Lillhulda fick syn på en annan saga - läs den...
Snö!
I dagens DN finns en bild på en ung kungsörn som betraktar fallande snö. Tyvärr går det inte att i nätvarianten se hur örnen lägger huvudet på sned, ja nästan vrider det ur led, för att följa snöflingornas färd genom luften. Men för er som har tillgång till tidningen så finns bilden tillgänglig. Brutus Östling är fotografen.
Snö i Stockholm och Maria Wetterstrand tillbaka i politiken!
Vi måste värna om de politiker som vågar stå för att människor är ansvariga för mänsklighetens fortlevnad. Som vågar påstå att ständigt ökad materiell konsumtion inte är förenlig med en begränsad värld. Som vågar stå för detta att vi människor i den rika världen måste - MÅSTE - ta ansvar och sluta bete oss som krävande tonåringar.
Avstå från de politiker som ser sänkt skatt som det viktigaste de vill uppnå. Som tycks tro att deras egen privata situation är unik eller som utgår från att alla andra har samma förstående kollegor och skyddande nätverk när livspusslet trasslar lite. Som tror att gemensamma skattefinansierade projekt är till för latmaskar och inbillningssjuka. Skattesänkning och tjänstebil åt stadens chefer. Effektivitet och tillväxt.
Solidaritet och ansvar - kan väl inte vara nåt för 2008. Eller kanske kan det det? Kanske det ja - kanske.
Världen är inte oändlig. Jordens resurser är inte outtömliga. Tillväxtkurvan för väldigt mycket går parallellt med förbrukningen av energi. Förklara det den som törs. Lillhulda törs sig på en misstanke...
- men det är naturligtvis bara en misstanke -
att den tillväxt nationalekonomerna anser sig mäta och som de påstår, objektivt opolitisk, måste värnas och omhuldas (reta inte Marknaden) bara är en allt ökande konsumtion av energi. Med åtföljande miljöförstöring och klimatförändring.
Värna snön. Våga vara vuxen. Ut och åk lite pulka med barnen så du inte glömmer vad livet går ut på.
Och kolla in lite örnar!
Gott Nytt År!
