Kön och tonår - ett marknadsintresse att exploatera

Leksaksbutikerna har blivit så könssegregerade att man kan fråga sig om det inte vore bekvämare att ha särskilda pojk- och flickleksaksaffärer istället. Eller åtminstone mer genomfört så att halva affären har ljusblåa mattor och halva skära. Det skulle ju snabba på inköpsprocessen.

Pojkar ska ha tråkiga kläder. Redan tidigt ska de tydligen vänjas vid att hur de ser ut saknar betydelse – alla pojkar ser ändå likadana ut –de kan fokusera på att göra istället.

I DN var det för något år sedan en artikel om leksaksinköparna. Det visade sig vara enbart män - i åldrarna över femtio. Är det män som ogillar kvinnokampen, jämställdhetsarbetet och feminismen överhuvudtaget som regerar i våra leksaksbutiker och som beslutar om trenderna för barnkläder? Är det förklaringen? Föräldrar väljer. Men det är svårt att välja det som inte finns.

Tonårsstadiet är minst lika undanhållet den politiska sfären. Vad din dotter har på sig ska vara en sak mellan marknaden och henne. Och marknaden vet att sex och osäkerhet skapar större konsumtion än kärlek och trygghet. Om du måste skaffa attribut för att känna dig fullvärdig så är du bättre för marknaden. Alltså stödjer marknaden alltid tonårsupproren. Själva tonårsbegreppet var ju också från början en marknadspryl. Tonåringar – det är de som ska göra tvärtom mot de vuxna – och sålunda är tvungna att skaffa en massa nya prylar eftersom de gamla riskerar att bli förknippade med föräldrarna. ”Köp din personlighet.” Fast reklammakarna har fått till det lite snyggare "get yourself an attitude". Och föräldrarna håller sig förstående eftersom det är föräldrarnas plikt – och lämnar därmed ut sina barn åt konsumtionsgubbarna.

Är det möjligt som förälder att ta ifrån marknaden makten över barnen utan att för den skull bli de auktoritära eller genompräktiga föräldrar man försöker undvika att vara?

Marknaden är en kraftfull hydra som snarare får två huvuden till istället för det man lyckats hugga av. Och marknadskramarna har ett kraftfullt argument i att marknaden innebär frihet och att det var himla trist när alla måste göra likadant, så där som det var på sjuttiotalet.

Hydror bekämpas emellertid lämpligast med utsvältning. Hugg inte av något, ignorera det bara. Gör ditt barn en tjänst. Håll dig medveten om vad det är du köper, vilken framtidsvision du skapar i ditt barns huvud, vilka uttrycksmöjligheter du ger ditt barn och vilka begränsningar. Gör det privata politiskt. Vill du ha döttrar som tar för sig och som säger ifrån betänk då vilken signal du ger dom när du accepterar ett par sandaler med remmar som inte tål ens en kuperad gräsmatta. Vill du ha tonårsdöttrar som inte oroligt anpassar sig till allt vad killen säger så måste de ha ett fokus längre bort än sitt eget utseende.

Återerövra Barbiedockorna! Se till att Barbie återigen kan vara journalist, veterinär, snickare, rallyförare, lärare och läkare. Ge pojkarna lite flärd och glans. Är det verkligen alla föräldrars önskan att uppfostra pojkar till kostymmän? Om inte - ge dem då nåt mer än dinosaurier!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0