Lillhulda

Stockholms gator har som fått en ny vår vad gäller biltullseffekt. Nu är så glest mellan bilarna att kollektivtrafiken flyter som varmt smör.

De som till vardags kör bil i staden ordnar nu snö till familjen över sportlovet. De kan dessutom glädja sig åt att bilvägen dit upp - till den underbara snön, de vita vidderna, den strålande solen - bekvämt nog är snöfri. Vad kan man mer begära. Vad klagas på!?

Så enkelt!

utan bilen stannar Sverige

Lillhulda har plötsligt fått bekantskap med två Sofior. Som när man är på en tillställning och plötsligt ser en koppling vill hon därför passa på att presentera dem för varandra.

- Hallå där Sofia Arkelsten och Sophia Jansson - så roligt att just ni båda är här samtidigt på min blogg!

- Ni två har nämligen verkligen anledning att bekanta er med varandra. Sofia Arkelsten här, har fått en ansvarsfull position i kretsen av där beslut fattas som faktiskt kan påverka just det som du Sophia Jansson tagit upp."Rätten/möjligheten för dina barn och barnbarn att få göra snöänglar."  Sofia Arkelsten är nämligen politiker. Politiker väljs av folket för att ta ansvarsfulla beslut - t ex av den typen som Magnus Bards teckning illustrerade - beslut om att "Säga till på skarpen!" En del politiker ser som sitt (enda?) huvudsyfte att säga till på skarpen om att minska på skatten (t ex genom att låta färre människor arbeta i den offentliga förvaltningen - den som har hand om vårt gemensamma - miljöförvaltningar och barnomsorg och annat som också har med snöängelstillverkningsmöjligheter att göra). Men Sofia här, som bara är något decennium äldre än dig, hon tillhör inte skattesänkarmoderaterna utan hon arbetar faktiskt konkret med miljöfrågorna. Ställ din uppmaning till henne - hon kan ta den med in till högkvarteret!

Och Sofia Arkelsten - jag vill att du ska få träffa min vän Sophia Jansson. Hon har insett att det ni diskuterar om och skriver papper om och debatterar med miljöpartiet om i radio - det handlar om hennes framtid. Hennes generations barns och barnsbarns möjlighet till liv. Deras möjlighet att få göra snöänglar i snön på Värmdölandet en februaridag t ex.

Och det handlar inte bara om henne och hennes eventuella barns framtid utan om hela klotets framtid och att det är...

BRÅTTOM!

De som har möjlighet att påverka detta är de som har inflytande och makt just nu - för det är just nu det kommer att avgöras. Därför Sofia Arkelsten och Sophia Jansson är det så viktigt att få presentera just er för varandra - när ni nu råkar vara här båda två samtidigt!

DET ÄR JUST NU SOM DE AVGÖRANDE BESLUTEN MÅSTE TAS! INNAN DET BLIR FÖR SENT!

Hon kan dessutom tycka att din hemsida - livet, riksdagen och shoppingen - snarast känns som ett hot mot hennes snöänglar. Men hon vet förmodligen också att än så länge så är shopping ett sätt att markera att man är som vilken modern ung kvinna som helst. Att shopping kommit att bli för unga kvinnor vad bilen var för tidigare generationers unga män. Identitetsskapande.

Det kan vara bra att tänka över den erfarenheten när ni diskuterar åtgärder som berör bilismen. Svaren/lösningarna där schabblas nämligen i stor utsträckning bort av män som känner hela sin personlighet i gungning. Adrenalinet rusar runt i kroppen på dem, de kniper med ögonen, fräser, blåser upp överarmarna och böjer sig lite hukande framåt:

Utan bilen stannar Sverige!- Så gör för Guds skull inget som antyder att det inte skulle vara sant!!!

Tåg t ex och billig och utbyggd kollektivtrafik i storstan. Högre biltullar och samma regler för sk miljöbilar som för alla andra. Det är absolut inte tillräckligt - hela jordklotet måste med i det arbetet - men om inte ett land som Sverige - som ligger så i topp vad gäller ekonomiskt välstånd och utbildningsnivå - går före och gör sina så kallade uppoffringar - så har vi inte en chans att få Indien, Kina och alla andra att tänka ens tanken. (USA tänker inte Lillhulda säga något om.)

Det är inte Lillhuldor och Sofior av Sophia Janssons typ som ligger högst på Bloggtoppen. Det är istället  shoppingentusiasterna av typ Kenza, Blondinbella och Engla. Så Sofias val att nämna shoppingen och inte miljön i sin bloggrubrik är sannolikt en framgångsrik strategi i det nära perspektivet.

Men kanske att alla shoppingentusiasterna en dag - som mammawannabees - också börjar oroa sig över snöängelstillverkningen. Då har vi startat ett snöskred. Tillsammans.

Tips att läsa mera.
Och en blogg som så ofta tröstar och uppmuntrar...

Lillhulda störs som många andra av hanteringen av begreppen Respekt och Kränkning.

Alltför ofta hanteras dom som när små barn tar på sig mammas och pappas kläder. Kanske ligger det i begreppens natur att när människor kräver respekt eller anser sig kränkta så är det lättare att påstå detta om man har mycket liten erfarenhet av världen.

Respekt - ordet tål att smakas på. Det är en blandning av tilltro och uppskattning OCH tillplattning och "håll dig på mattan - gentemot mig". Kanske är det så att man aldrig kan kräva respekt - men att man kan få det?

Kränkning är ett annat begrepp - som efter Zarembas fascinerande artikelserie i den stora morgontidningen - lyfts fram i ljuset och som en sprattlande insekt kan undersökas. Lillhulda har inte riktigt den entomologiska kunskap (och nu menar hon inte etymologisk) som fullt ut verkar behövas men det tycks henne som att användning av kränkthetsbegreppet kommit att motsvara de ordlekar (som trots benämningen ofta var på blodigt allvar) hon drabbades av / deltog i som barn.

- Så är det inte.

- Joho

- Nehej tio gånger mer än du kan säga.

I det sammanhanget vill hon därför gärna lyfta fram ett av sina egna favoritord Övermaga. Övermaga - det är de där som ännu inte fått så mycket erfarenhet att de skaffat sig ett gott omdöme. Tonåringar typ. Många människor tycks gå genom hela livet som övermaga. Kanske gäller det oss alla - mer eller mindre. Vishet föds man inte med, även om redan mycket små barn kan vara våldsamt kloka.

En belysande uppvisning i övermaga beteende hördes i P1 häromdagen när miljöpartiets Peter Eriksson diskuterade med moderaternas Sofia Arkelsten. Peter talade som så ofta utifrån sin övertygelse om ett globalt ansvar kring miljöfrågorna och kritiserade alliansens brist på åtgärder. Sofia talade om hur fel han hade och hånskrattade i sändningen över hans inlägg.

Lillhulda tror att hon sa att det var "löjligt".

Eftersom vi lever i cyberspace så kollade Lillhulda upp SAs blogg. Där finns ett fint citat från Thatcher om att "låta dem växa och bli långa som har det i sig" och en insiktsfull formulering om hur svårt det är att göra något åt miljöproblemen och klimatet om man inte gillar att planera eller att hålla sig med långsiktiga planer. (Fast Sofia kallar det för att vara "emot planhushållning".) Lillhulda känner inte till några företag som uttalat sig mot planering och långsiktighet. Men för en moderat tycks det vara helt i sin ordning att låta skötseln av våra gemensamma resurser ske helt avsiktslöst och utan framförhållning.

Låt dom roffa åt sig som har det i sig typ. Bara det får marknaden att snurra så.

Gott omdöme får man genom erfarenhet, erfarenhet får man genom dåligt omdöme. Den devisen gäller bara om man inte alltför djupt bäddats in i uppfattningen om sin egen förträfflighet. Då blir det man ser och hör inte till erfarenheter utan endast till ett besvärande mummel från miljömuppar, fattigfolk, tredje världen, kommunister och annat löst folk - för att inte tala om jordklotet som harklar och står i - som allihop vill hindra utvecklingen. Att låta dem ta för sig som har det i sig.

Signaturen Flummos kommentar till Lillhuldas förra inlägg gav uttryck för en frustrerad frustration. Fakta och vetenskap menade han (?) saknades. Lillhulda tolkar det som att han önskat få mer kött på benen för att förstå tidningarnas och politikernas debatt kring klimatfrågorna. Det som skrivits hittills ger inte tillräckligt kunskapsunderlag för alla läsare. Det räcker inte heller för alla att se ut genom fönstret eller kolla termometern. Det finns förmodligen många som dammar skidorna utan att fundera över varför. I Lillhuldas bekantskapskrets ägs en isjakt. En vacker sak i trä. Den fungerar som ett trevligt samtalsämne till kräftskivan eftersom den förvaras i trädgården upphängd längs med en vägg. Snygg sak!

Nej utan tunga fakta blir man osäker. Men är man lagd åt det hållet så blir man ju osäker av fakta också.

Alla de där som påstår att de sitter inne med fakta, de kommer ju till så otrevliga slutsatser nästan allihop.

Det kan ju vara så att om alla forskare (nästan) kommer till samma slutsats så kan det ju vara en komplott (för att få mer forskningsbidrag t ex). Då gäller det som förnuftig medborgare att hålla huvudet kallt och inte tappa bort det (huvudet alltså) och börja gasta om klimatförändring och ändrad livsstil och sånt.

Äger man bara en tillräckligt stor bil med AC och DVD och CD-spelare och takbox (om nu skidorna trots allt inte går in) och andelslägenhet i Sälen eller Åre eller högre upp, längre norrut - så är det ju heller ingen snöbrist. Ingen personlig snöbrist alltså. Utan tvärtom snö precis när det passar i almanackan när barnen har sportlov.

Att det sedan stormar i Kronobergslän och tjälen aldrig kommer till i Sörmlandsskogarna - det märks ju inte om man har en gedigen krocksäker SUV med fyrhjulsdrift.

För OM man börjar ta detta på allvar så påverkar det hela ens fortsatta liv. Och då räcker det inte med att koldioxidböta 45 kronor för att man vill dra till Thailand över julen. Och det blir ju jobbigt. Ju.

Men om man inte tar det på allvar då?

Dagens DN innehåller en insändare (läs den - finns dock endast i pappersupplagan) från en femtonåring med framtidsfundering. En tonåring (Sophia Jansson på Värmdö) som börjat inse vad som står på spel för henne och hennes generation:

Utveckling, tillväxt, energi i oändliga mängder - Sugar in the morning, sugar in the evening , sugar varenda dag, ja tänk så mycket sugar det finns i USA - är det något fel på det?

Ja notan tycks iallafall vara på väg att komma mycket tidigare än vad som räknats med och festen tycks vara på väg att ta slut mycket tidigare än som var beställt.

Men Fyrtiotalisterna kan välja att fortsätta att blunda. Pensionsåldern är här och det kostar dem inget att fortsätta hävda att det är deras förbannade rätt att få resa till något varmt ställe och bli lite uppassade. Efter dem syndafloden.

Eller var det franska revolutionen?

Till Flummo och eventuella andra otillfredsställda faktasökare biläggs här en länklista:

Naturvårdsverket

En bok att läsa mer i 
SMHI 
Räddningsverket  
Albaeco   

Regeringskansliet
IPCC förstås

...över hur många som, en och en, färdas i en låda av metall och plast, driven av miljoner år gammal växtlighet som skrumpnat ihop och trycks samman och omvandlats till en oigenkännlig flytande sörja där ormbunksblad, blomstjälkar och frukter av sedan länge utdöda växter inte längre går att urskilja.

Det enda man vågar påstå - i det rådande vetenskapliga paradigmet, är att klimatet då - när all denna olja kom till - var betydligt varmare. Så varmt att hela jordklotet var som ett enda växthus och lagren av växande örter byggde på varandra så förmultningen aldrig blev fullständig utan allt tjocknade som i en jättelik kompost eller som i de där vita plastförpackningarna som nu ersätter de forna höhässjorna vilka tidigare förstärkte ängarnas förhållningssätt till landskapets topografi och störutsättarens val av riktning på hässjorna i förhållande till uppåt och neråt i landskapet baserades kanske på erfarenheter om hur vinden sedan bäst rörde sig för att underlätta torkningen. Detta var innan de stora torkfläktarna, de som - ständigt dånande - gjorde samma jobb med hjälp av de uråldriga växtresterna som tidigare vinden gjort alldeles gratis men inte lika kontrollerat.

...över hur människor fortsätter som vanligt trots att vintern försvunnit och att ingen letar och att inte efterlysningar satts upp och åtgärder vidtagits för att leta rätt på denna årstid som är som nattens sömn så avgörande för återhämtningen av just vårt landskap, just vår del av ekosystemen, just här.

Som om det handlar om vilket apotek man ska anlita när apoteksmonopolet äntligen upphört och medicinen äntligen släpps fritt ut i den fria reklamens värld - eller vilken pensionsförsäkring man ska investera i, som om pengar kommer att vara av betydelse när inte längre något finns att köpa.

Så biter sig personer i beslutsfattande positioner fast i formuleringar och värderingsförklaringar för att vidmakthålla sin världsbild, sin raison d´être, i det politiska system som lockat fram det som möjlig tänkbar enda sanning att vi alla ska frälsas genom valfrihet och individens frihet att få förbruka jordens resurser så fort vi hinner bara vi betalar för det med de där leksakspengarna som har så lite med den verkliga verkligheten att göra.

Pengar som endast är symboler för hur personer med inflytande - och den stora massan som flyter med - valt att värdera andras arbete eller ekosystemets arbete runtom på det klot vi hävdar utgör världen.

Sedan kommer en tid då sedelbuntarna måste bäras i resväskor istället för plånböcker och då växterna inte hinner förmultna innan nya växer upp ovanpå de tidigare och allt lägger sig som en sörja men där ständigt nya gröna växter frodas och grönskar och allt läggs i tjocka lager och trycks ihop och omvandlas långsamt, mycket långsamt, mycket långsamt till lager på lager av energirika kolbindningar.

i Stockholm.

Inte tillräckligt för skidåkning men ändå snö.

Och kallt.

Och soligt.

Stockholmare är mer miljövänliga än svensken i gemen men har längre till naturen.

Fast snön faller också i innerstan.

En del Stockholmare tror att de bor på landet och envisas med att ta med sig traktorn vart de än ska. Fyrhjulsdriven och hög för att klara av lera, trädrötter och drivsnö. Det är inte dom som är de miljövänliga Stockholmarna. Och de har heller inte närmare till naturen.

Kanske har de helt enkelt för mycket pengar och har upptäckt detta att...

man kan inte äta pengar

så då får man se till att göra av med dem på annat sätt. Nåt dyrt sätt. Så att det syns att man har pengar.
Att man absolut inte är någon av de där 600 miljonerna.

Och att man bokstavligen skiter i miljön. Ungefär som dom där som kastar sten och skjuter raketer på brandmän och ambulanspersonal.

Alltså typ att man vill ha respekt typ.



Men idag är det snö i Stockholm.
Och kallt.
Och sol.

...var finns ni som säger ifrån!!!????

Magnus Bards bild i DN 3 februari.

"Så förfärligt orättvist är livet och skulle man mot förmodan inte veta det när man är 15 år så borde man lära sig det omedelbart bums."

Så tycker Hanne Kjöller i dagens DN (ingen länk).

Som ledarskribent på DN är hon väl en av dem som ska ge (ny-?)liberalismen ett ansikte. Lillhulda antar att hon ogillar den sk kungliga svenska avundsjukan också.

Vad det handlar om just i detta konkreta fall är det att en del skolor tagit sig för att förbjuda rosutdelning på Allahjärtansdag. Handeln är säkert upprörd. Handelskammaren säkert också. Och det är väldigt frihetsbegränsande. Var ska det sluta...

En annan orättvisa är att folk är fattiga. 600 miljoner fler än vad Världsbanken först räknat med. Där tycks det dock vara mer pinsamt. För någonstans så tycks det som att nyliberalismen försvarar sin existens med att läran faktiskt ska innebära en spridning av välstånd. Inte ett upprätthållande av fattiga och rika.

Kanske.

För om det inte finns fattiga och rika - vem ska då göra de hushållsnära tjänsterna? Eller de jättebilliga skorna? Eller den billiga maten? För att inte tala om alla leksaker som man får på köpet om man köper hamburgare eller serietidning t ex.

Alltså om alla ska vara rika så blir ju pengarna mindre värda för var och en... eller?

Så jag tror mer på Hannes budskap. "Att bädda in barnen som puppor i verkligheten gör det knappast lättare för dem att flyga som vuxna." Nej - fram för rosor till de vackraste och populäraste varje dag (inte bara en gång om året). Och mer pengar till de rika. Så lär sig de övriga att veta sin plats så tidigt som möjligt. Så blir det inte så krångligt och så pinsamt när alla som borde det också fått det...

...lärt sig veta hut alltså. Och hålla sig på sin plats.

filmen alltså ... innehåller en sekvens med den kända grodhistorien. När det ser som allra värst ut för grodan så kommer en arm nedsstickande i den vattenbytta som står på kokplattan - och lyfter upp grodan.

Så enkelt.

Försäljningen av dricksvatten på flaska har gått ner!!! Men fortfarande finns det så många som köper buteljerat kranvatten och kånkar hem så att det finns anledning för affärerna att ha det på hyllan.

Varför tar inte butikskedjorna sitt ansvar och säger stopp. Lyft ut det ickekolsyrade buteljerade vattnet ur sortimentet. Bort!

Konsum/Coop har tagit ett motsvarande sådant steg och säljer numera endast ekologiska bananer!!! De har därmed minskat något på sin totala bananförsäljning då antalet bananer som de säljer visserligen är konstant MEN en ekologisk banan är något mindre än en kemiodlad - och därför har alltså mängden försålda bananer - mätt i kilo - minskat något. Köp era bananer i CoopKonsum alltså!!!

Lillhulda trillade över en insändare i någon av gratistidningarna i kollektivtrafiken. Personen ondgjorde sig över Fairtrade-märkningen och menade att det var bättre att ge bistånd till vanliga biståndsorganisationer för om man skulle bli Fairtrade-certifierad så kostade det pengar som bara relativt rika bönder hade råd med.

Tanken svindlar - vilken idé! - stöd inte bönder som är så rika att de kan tillämpa rättvis lön och goda arbetsförhållanden till de som arbetar med skörden!!!

Det var naturligtvis Timbro som kommit fram till detta.

Förvånad?
Någon?

frågar den lilla flickan i Magnus Bards teckning på dagens DNs ledarsida.

- Javisst, ända till nån säger åt mig på skarpen.

säger mannen i vit skjorta med slips.

Taket i rummet de båda sitter i är fyllt av rök från mannens stora leksaksbil.

Pendangen till denna teckning finns i samma tidnings Ekonomibilaga. Man har under veckan också kunnat finna den på baksidan av diverse gratistidningar och sannolikt på fler ställen också. Annonsen som likt Välgörenhetsdamerna i Strindbergs Röda Rummet kliver in i världen med ambitionen att ingenting egentligen ska förändras:

Det är skamligt att det tycks vara helt i sin ordning att publicera en sådan annons i en svensk tidning.
Men det visar också precis det som Bards teckning menar:

Det krävs politiker som tar ansvar. Ansvar för att vi ska ha en framtid. Politiker som säger ifrån.