Lillhulda

Politikerna i Stockholms tänker få folk att se mer positivt på klimatförändringarna genom att dra ner på snöröjningen i staden. Om det blir kaos i trafiken så fort det börjar snöa kommer folk bara bli glada över om årsmedeltemperaturen höjs några grader.

Politikerna i Stockholm är rädda för att den bil-likgiltighet som börjat bli vanlig bland den yngre befolkningen ska få återverkningar och göra att tjänstemännen runt om i stadens förvaltningar ska börja tänka fel. Alltså införs nu tjänstebil till alla chefer.

Politikerna i Stockholms län är rädda för att biltrafiken ska minska och har därför beslutat att inte satsa på diagonal Ulvsunda utan tänker istället bygga en ordentlig ringstruktur för riktiga bilister som vill åka långt och snabbt varje dag. (Inte för sådana mjäkiga som bara ska pendla mellan bostaden och jobbet.)

Vägverkschefen i Stockholm värnar om jobben åt Vägverkets alla konsultföretag och går ut och talar om för det dumma folket att Förbifart Stockholm är en satsning för naturen och kulturen.

För att inte den biloberoende miljöstadsdelen Hammarby sjöstad ska bli alltför trevlig och alltför barnvänlig införs nu boendeparkering - tvärs mot beslutat program.

För att Stockholmarna i gemen inte ska börja betrakta gatorna som underlag för promenader (ett problem som uppstått nu i och med trängselavgifternas dåliga inverkan) så stimuleras ett ökat bilinnehav i hela staden genom att tjänstemännen i fortsättningen ges i uppdrag att planera för 1,0 istället för som tidigare 0,7 parkeringsplats per lägenhet.

För att stimulera till mer bilåkande ändå kommer busslinjerna att göras längre och krokigare så att idioterna som väljer kollektivtrafik ska fördröjas ännu mer.

Cykelbanorna ska enkelriktas ut från stan så man blir av med cyklisterna.

Föräldrar ska uppmuntras att skjutsa sina barn till skolan varje dag så att man får större kundunderlag till de fetmaoperationer som privatvården ska erbjuda i framtiden. Undvik vandrande skolbussar.

Ishockeyrinkar och tennisbanor får i fortsättningen endast läggas i områden utan kollektivtrafikförsörjning.

Utan bilen stannar Stockholm. Utan Stockholm stannar Sverige. Eller hur..... Det ska de se till - de politiker vi valt.

Samtidigt som polarisarna smälter och isbjörnarna får allt svårare att hitta mat. Samtidigt som klimatberoende väderkatastrofer allt tätare dyker upp i nyhetsrubrikerna. Samtidigt som gruvolyckorna i de allt djupare gruvschakten antyder att naturresurserna inte är oändliga. Samtidigt som alltfler i Kina, Indien och andra länder med växande medelklasser byter från cykel till bil. Samtidigt som de forna påstått kommunistiska länderna Sovjet och Kina visat sig på nolltid kunna frambringa superkapitalister med pengavalv av JoakimvonAnka-storlek.

Samtidigt som mördarsniglar, fästingar, malariaparasiter, älglöss, dvärgbandmask, nilabborre, kräftpest, kaniner, råttor sprider sig ut från tidigare begränsade områden ut över världen i namn av den fria marknadens förlovade paradigm. (Nejnej, det är ingen som handlar med dvärgbandmask, man får den på köpet.)

Samtidigt finns ett litet land långt uppe i norr där i stort sett alla över sju år kan läsa och som, i ett globalt perspektiv, är tillräckligt rikt och tillräckligt inkomstutjämnat för att alla ska få mat och kläder och tak över huvudet (om än inte alla hittar rätt).

Där finns ett folk som valt en regering som tycks sträva mot att landet ska bli mer vad de kallar fritt. Fritt från pålagor som skatter och kollektiva lösningar. Fri kommersiell television, fritt ägd press av några få, fritt fram att spekulationsköpa de bostäder som byggs för det uppväxande släktet. Fritt fram att etablera skolor som segregerar barn från varandra. Så att kristna barn inte ska behöva träffa muslimska barn (och vise versa), eller fattiga barn inte ska behöva träffa rika barn (och vise versa). Fritt fram att låta dem som har pengar betala för en bättre sjukvård så att vi alla sedan med den lilla skatt som behövs kan betala minsta möjliga till de eländiga stackare som måste gå till allmänvården.

Där finns i detta land en huvudstad där människor bor nära varandra och där avstånden i själva stadskärnan inte är större än att man kan promenera genom större delen på mindre än en timme.

Där har motvilliga politiker av folket tvingats införa en avgift för dem som tar sig friheten att ta in bilen att trängas med i stadens huvustad (på bekostnad av gångtrafikanter, cyklister och kollektivtrafikresenärer). För att inte helt tappa ansiktet bestämde dessa politiker genast att den avgiften ska gå till att bekosta fler bilvägar.

I den huvudstaden har nu en dinosaurie från urtiden satts att förhandla fram en trafiklösning. Den lösning som tagits fram innebär bl a en 30-miljarders-satsning på en vägförbindelse i tunnel och på broar över tidigare tysta naturområden från södra delen av ytterstaden till den norra.

Och miljöministern uttalar sig i radions morgonprogram och menar att färre flygresor inte är något mål...

Hur var det nu - att äta hela kakan och att ha den kvar - det fixar sig väl med tillväxten eller hur!?

Lillhulda noterar att det ändå finns några till som liksom hon själv närmast känner desperation inför det hela. Det är väl någon slags tröst.

Vi tog en söndagspromenad och besökte den traditionella julskyltningen hos NK. Det var fler än vi som gjorde så. Gatan var full av folk framför skyltfönstren. Välklädda med små prydliga barn i nya vinterkläder.

Inne i fönstren fick man se "Sanna" ännu sovande i sin säng på julaftonens morgon. Hon drömde - en ljuv dröm för Marknadsguden. En orgie i konsumtionssamhällets sista skälvande minut. Alla vuxenvärldens myter om marknadens lycka. Marknadslycka för en oskuldsfull flicka, det är detsamma som godis istället för grönsaker och så mycket julklappar att det sista skyltfönstret närmast svämmar över.

Ångest?

Alla plyschdjuren - tillverkade under förhållanden vi egentligen inte vill veta något om. Alla kläder - vars tillverkning vi inte heller vill veta något om. Alla prylarna överhuvudtaget - som om några år kommer att fylla soptunnor och grovsoprum.

Sannas pådyvlade dröm är Marknadens dröm om den perfekta kunden - som vill ha allt och lite till.

Lillhulda skulle önska ett nästan tomt skyltfönster med en djupt blå natthimmel över en öken. Några kameler i siluett mot stjärnljuset och ett avlägset sus av röster.

Det räcker tack.

Söndag som sagt.

Den var inte så långt borta! Sextimmarsdagen alltså - redan vid Järva krog dök den upp när Lillhulda bläddrade igenom dagens tidning. Där, på Audiverkstaden, lyckliggör den en hel trave män förstod man. De har nu tid att ägna sig åt motorcross och annat också och effektiviteten hade ökat med 10% och allt var jättebra.

Heja!

Annars är ju just lördagen en extra dag vi fått som kanske just är tänkt ska vara till allt möjligt som man inte hinner på vardagarna. Bada t ex därav namnet - lögardagen.

Är man eller har man barn (eller har man varit barn någon gång under typ de senaste två decennierna) så är man kanske mer bekant med lördagsgodis. Det är/var kloka vuxnas sätt att försöka kanalisera det obegränsade utbud av sötsaker som marknaden i plötslig välvilja erbjuder allas barn - utan att fråga det minsta om lov först.

Godis finns av många sorter. Och av varierande färg. En del är gott endast därför att man inte vet hur det är tillverkat eller vad det innehåller. Annat är gott rakt igenom.

Mmmm

Det har visserligen gått en vecka sedan sist - men ändock - efter torsdag kommer fredag.

Fredagar är städdagar. Eller i alla fall så var det så när Lillhulda var liten och kom hem från skolan. Då doftade hela huset av såpa och nyskakade trasmattor och allt andades förberedelse för helgen.

Fredagsstädning finns fortfarande som begrepp i den svenska kulturen (114 träffar på google). Men wikipedia har inte upptäckt det än.

Mycket i det vi kallar kultur handlar om att skapa betydelser. Genom fredagsstädningen så avslutas vardagsveckan. Och sedan följer fredagsmiddagen (fläskkotlett med gräddsås och gröna ärter t ex) eller fredagsmyset (popkorn och chips).

Den sk marknaden har ett ambivalent förhållningssätt till traditioner och kultur. Den åker snålskjuts på alla helger och försöker få in en kommersiell fot i det mesta (köp något - nu när det är helg). Samtidigt så är den beredd att sälja vad som helst när som helst och tycks särskilt förtjust i att väcka rebellen inom oss. Visst är semlor något man äter i anslutning till fastlagen (och påsken) - men gör lite uppror nu - köp en semla av mig redan idag! Just nu erbjuds alla rebeller att köpa lussekatter på seveneleven. Den uppmärksamme upptäcker att det rebelliska alltid ska uttryckas genom att man ska köpa något.

Rebellens avsikt är inte att förändra något. En rebell i medvind riskerar sin identitet. Alltså blir det semlor allt tidigare. Ändå - för hur ska man annars göra uppror.

Nå - nu är det fredag och fredagsstädning för dem som hinner och orkar.

Sextimmars arbetsdag - var blev du av!?

Ärter och fläsk.

Kultur är något som uppstår på en plats. Människors anpassning till specifika naturförhållanden. Klimat, växtlighet, djurliv.

Först i den tid som nu är så har kulturer blivit något som - i alla fall skenbart - klarar sig utan geografisk förankring. Utvandrare/invandrare tar med sig sin kultur för att det är en del av deras identitet. Alltså finns det t ex franska hus med spröda fönster och balkonger på kanadensiska grässlätter där möjligen någon slags Skånegård skulle passat bättre med tanke på trädlösheten och vinden. Indianerna måste ha suckat - de visste att tält var bäst.

Vill man veta något om naturen på en specifik plats så är kulturstudier en intressant ingång. Ärter och fläsk är en sådan företeelse. Lillhulda har hittat en fin uppsats i den genren.

Däremot lyckades hon bara hitta en bisats om förhållandet att just kombinationer av ärter/bönor med säd innebär att näringen från bönorna/ärterna tas upp mycket bättre av kroppen än om enkom ärtsoppa serveras - läs mellan raderna i denna länk så kan man ana det.

Så glöm inte pannkakan idag.

Att skriva är en slags psykoanalytisk process. Orden studsar från den som skriver ner till pappret och sedan på ett märkvärdigt sätt tillbaka igen. Och erbjuder insikter.

Igår efter att tisdagstexten skickats iväg till Lillhuldas sida så gav den också Lillhulda en insikt. Det är ju inte helt fel om s k experter är dåligt utbildade. Då blir det ju större makt till tyckarna. Alltså att det skulle finnas vinster i att högskolan släpper igenom också dåligt utbildade studenter som sedan kan arbeta i politikerstyrda tjänstemannaorganisationer - och vara mer lättstyrda - eftersom de inte tyngs av att sin egen kunskap utan mer smidigt kan anpassa sig efter politikernas tyckanden.

Sådana tankar närmar sig konspirationsteorier och det är ju i grunden rätt trist. Det uttrycker också en väldig tilltro till de politiska aktörernas förmåga. Tänk om de har tänkt ut allt detta!?

Nej det tror inte Lillhulda och lämnar därför temat - för denna gång åtminstone.

Idag är det en fin höstdagmorgon. Frosten ligger över Stockholms hustak och alla lövträds kvarglömda löv har getts silversträngar längs bladkanter och bladnerver.

Är man så lyckligt rik att man i sin närhet har gräs att beträda kan man få höra rasslet av styvt fruset gräs mot skobottnen. Andetagen bildar små personliga moln och kylan svider lite lätt i näsan. Solen är på väg upp. Barnen hastar mot skolan och morgonhussarna och morgonmattarna tar en snabb tur med något ulligt, strävhårigt eller korthårigt i kopplet.

Äntligen en ny dag.

Riktiga bloggare skriver dagbok på nätet - typ. Lillhulda testar den varianten denna vecka. Kanske är det ett sätt att komma ur skrivkrampen. Skrivkramp kan bero på så mycket. Stora krav på sig själv, brist på ämnen att skriva om eller - som i Lillhuldas fall - alltför mycket som borde nämnas.

Man kan få skrivkramp för mindre.

Men ett sätt kan ju vara att ta en dag i taget. Idag erbjuder tidningarna lite perspektiv på huvudstadsregionens landshövding. Han som ersatte en annan landshövding ungefär samtidigt som riket och Stockholm bytte politiskt parti vid respektive regering och kommunstyrelse. För Stockholms del innebar det moderater överallt - även i länsstyrelsen* (inte att blanda ihop med landstinget). Och ett antal tidigare beslut som länsstyrelsen tidigare fattat blev plötsligt ändrade.

Ett beslut var t ex att den sk förbifart Stockholm plötsligt blev jättebra (det hade den inte bedömts som halvåret innan) tänk så det kan bli - samma tjänstemän men en ny landshövding.

Och den byggnadsminnesförklaring som Stockholms länsstyrelse gjort för generalstabens gamla stallbyggnaderna från slutet av 1800-talet - Swartlings ridskola - den hävdes plötsligt av samma länsstyrelse - nu med Per Unckel som beslutande. Fast här har länsrätten trätt in.

Per Unckel har varit bildningsminister också. I dagens DN kan man läsa om ett annat kreativt beslut som han drivit igenom nämligen att universiteten skulle få bidrag efter hur de lyckades med sina studenter. Lön efter prestation. Bra idé. Ge bara till dem som lyckas - så kommer alla att sträva efter att lyckas. Typ. Sjuka blir friska och lata blir arbetssamma. I universitetsvärlden har det fungerat jättebra. Nästan alla studenter tar sig numera igenom åtminstone grundkurserna (blir du nyfiken nu - här är en länk).

Man får ta en dag i taget. Lillhulda börjar med måndag.

Idag är det måndag och ankdammspartiet har en ny arbetsvecka framför sig.

Ankdammar förekommer ofta i flera lager i samhället. En gammal benämning på sådana skiktade ankdammar har varit klass-samhälle.

I ett ankperspektiv består i princip hela världen av ankdammar, men väldigt många ankor strävar efter att ha kunskap om och känna samhörighet med resten av världens ankdammar.

En del ankor tycks emellertid ha levt i decennier i sin egen ankdam, träffat enbart sina egna likadana vänner och talat tillsammans om hur det är och varit fast förvissade om att deras åsikter grundades på djupa insikter och ett skarpt intellekt. Och då kan det ju bli hur fel som helst.

Partiet som gett den civila olydnaden ett ansikte (eller en hel trave ansikten typ).

Kanske hade de inte tänkt på att strålkastarljus också bländar och avslöjar.

Fy vad jag gnäller - hoppas det blir bättre på tisdag.