Marknadens Väktare
Det finns en del farbröder som alltid får plats på t ex Dagens Nyheters debattsidor eller ledarsidor för att uttala sig fördömande om vissa föeteelser och trosvisst om andra.
Radetski, Ahlmark och Tännsjö återkommer - med längre eller kortare tids mellanrum – och får bre ut sig med provokativa påståenden om absoluta sanningar. Antagligen finns de där för att skapa utrymme åt åsikter som i vanliga fall skulle uppfattas som något aparta – men som i ljuset av dessa herrars alster framstår som rena mjukispratet. Framförallt handlar det om – märker den som varit med ett tag – att skapa utrymme för den förment fria marknaden.
Nu senast i raden farbröder släpptes Anders Isaksson fram med rubriken ”Miljöpolitiken som vår tids religion” (DN 19 april). Där ondgöra han sig över att politikerna vill påverka folks köpvanor åt ett mer ekologiskt och/eller rättvisemärkt håll.
I VERKLIGHETEN, säger Anders Isaksson, finns det inga större skillnader i vare sig kvalitet eller hälso- och miljökonsekvenser mellan ekologiskt eller traditionellt odlade livsmedel från normalt välskötta svenska jordbruk. Något bevis för det påståendet anser han sig tydligen inte behöva.
Det bevis han anför - för hur dumt det är att låta miljöhänsyn och ekologi styra – hämtar han istället från kväve och fosfordiskussionen vad gäller Östersjöns vattenrening. Där lyssnade nämligen politikerna på fel forskare – enligt Isaksson.
En första invändning mot farbror Isaksson är tidsperspektivet. Traditionellt har man odlat ekologiskt i tusentals år. Vår moderna tids vanligaste odlingsformer i västvärlden bör ses som den modernitet de faktiskt är och ska de kategoriseras så är begreppet konventionellt mer adekvat. Konventionen för hur växt- och djurprodukter tas fram har sedan tiden efter andra världskriget allt mer blivit en industriproduktion med högt tillskott av kemi och fossila bränslen.
Effekterna av detta experiment – som alltså pågått i knappt en mansålder – vet vi en del om. Men penningfördelningen mellan konventionellt industrijordbruk och alternativ KRAV-odling är – milt sagt – ojämn och tidningarna (t ex DN) är beroende av annonsintäkter och man biter som bekant inte den hand som föder.
Det har faktiskt visat sig finnas en skillnad beträffande t ex kroppshalter av giftiga ämnen mellan barn som uppfötts på ekologiskt/biodynamiskt framtagen mat och konventionellt odlad mat. Barn uppfödda på KRAV-märkt/biodynamiskt har mindre giftanrikning.
OCH det finns faktiskt en större biologisk mångfald i ekologiskt anpassade jordbruk (ogräsblommor som blåklint, fler fjärilsarter, mer fåglar etc). Anders Isaksson förefaller betrakta denna skillnad som så liten att den kan bortses från. Några fjärilar mer eller mindre. Några allergiska barn till... I det stora världsmarknadsperspektivet – menar han det Isaksson? – är det viktigare att stormarknaden erbjuder så billig mjölk att vi har råd att köpa en märkesväska till. Eller ha ännu mer hästkrafter i den bil vi förväntas köra omkring i på stans 30-gator.
Vad som är vår tids religion återstår att fastslå – personligen misstänker jag Marknadsliberalismen! Och att farbröderna i DN är dess överstepräster.
Kommentarer
Postat av: Uno Hansson
Jag kan förstå att ordet marknadsliberalism uppfattas som något dåligt och negativt. Men ur frihetsliberal mening så är inte marknadsarenan inte enbart till för att företagen skall tjäna pengar, utan även för att konsumenter och brukare skall ha möjlighet att välja. Den stora obalanser beror rimligen på att konsumenterna inte organiserar sig och gör gemensamma teknikupphandlingar och avropsavtal med samarbetsvilliga leverntörer. Om tillräckligt många konsumenter och brukare idkade teknikupphandling direkt från storföretagens friställda underleverantörer - när dessa flyttar tillverkningen österut - så skulle marknaden rimligtvis utvecklas på ett helt annorlunda sätt när det gäller kvalitetssäkring och priser.
Trackback
