Lillhulda

Evolution är det som fortgår ständigt. En tillpassning till rådande omständigheter. Nu skriver jag inte anpassning för det låter så inställsamt. Evolutionen är inte inställsam. Den är opportunist. Går det så går det – typ. Det är därför de flesta växt- och djurarter får så stor avkomma. De är insatser i livets stora lotteri och föräldragenerationens förhoppning att åtminstone nån unge ska klara sig.

Fast det där är också fel formulerat. Det finns ingen som helst anledning att misstänka att maskrosen tänker på hur det ska bli för nästa generation när den låter vinden sprida sina frön. Och nu blev det fel igen. Det är inte maskrosen som låter vinden sprida sina frön. Det är de växter vars frön blivit lätta och fått form som liknar de mycket senare fallskärmar människorna hittat på – det är de fröna som vinden får tag i. Eller som följer med när vinden blåser förbi.

Det är svårt att beskriva skeendena i naturen som icke avsiktliga. Men vill man förstå vad det är som händer så är det en poäng att öva på detta. Det finns en hel del AHA-upplevelser som då kan få komma till.

Ett exempel är allergierna. I ett långsiktigt evolutionärt perspektiv så skulle – om inte läkarvetenskapen och engagerade föräldrar ingrep – de som blev allergiska i vår nya sköna värld leva sämre och sannolikt kortare liv, få färre avkomma och klara sina ungar sämre och efter ett antal generationer skulle allergier vara tämligen ovanliga. De som då levde – om så där ett antal sekel – skulle klara alla nya kemiska ämnen och bristen på tidigare vanligt förekommande mikroorganismer mycket bättre än vad genomsnittet av världens befolkning gör just nu.

Fast vägen dit skulle ju inte vara så kul. Men det är ett exempel på hur evolutionen fungerar. (Men inte något exempel på hur evolutionen arbetar – för evolutionen har ingen avsikt.)

Ett sådant evolutionärt perspektiv är också praktiskt när man ska förhålla sig till just introduktionen av nya ämnen. Sannolikheten för att våra kroppar ska tacka och ta emot och låtsas som ingenting när nya –aldrig tidigare erfarna ämnen, hopsnickrade i något laboratorium – introduceras i vår miljö. Den sannolikheten är mycket liten. Det är också därför det finns så mycket forskning med försöksdjur. Den forskningen räcker ändå inte på långt när för att täcka upp allt som entusiastiska experimenterare kommer på och som lika entusiastiska marknadsförare ser som potentiella storvinster och gör vad de kan för att prångla ut.

Sambanden är heller inte så linjära som man skulle önska sig om man nu faktiskt ville hålla koll. Det tog ju ett tag innan man upptäckte att nylonskjortan faktiskt saknade en hel del finesser som bomullsskjortan haft – trots att de såg precis likadana ut. Strykfriheten och tvättlättheten – som gav nylonskjortan sitt stora genombrott – var inte hela sanningen. En täthet som en plastpåse gjorde den snart till ett tortyrinstrument för varje nervös ung man med minsta anlag för svettning.

Nylonskjortan dyker ständigt upp – i alla möjliga former. Bröd som inte möglar på flera månader. Gröna äpplen som är gröna tills innandömet blivit stoft. Bakteriedödande medel som gör kök och badrum kliniskt fria från allt levande. Antibiotika som befriar oss från alla möjliga små förtretliga infektioner. Sötningsmedel som gör att vi kan äta sötsaker utan socker och dricka ännu mera läsk. Fettfria margariner som gör att vi kan äta så mycket smörgåsar vi vill.

Gemensamt för alla nu uppräknade exempel är att de ruckar på balanser. Våra kroppar har inte evolutionär erfarenhet av dessa produkter. Det är ett jättelikt experimenterande vi håller på med. Inte bara med våra egna kroppar och våra barns. Utan också med hela jordklotet. För alla dessa produkter tar vägen någonstans, en del bryts visserligen ner fort, men mängden kemi-experiment ökar lavinartat och även med en snabb nedbrytning så har de passerat åtminstone någon process i de stora kretsloppen som håller livet på jorden i gång.

Med en bättre evolutionär förståelse hos t ex medicinska forskare och hos livsmedelsverket skulle många överraskande bieffekter ha kunnat undvikas långt innan de uppstod. Men den moderna ingenjörsforskningen tänkte i flera steg och bortsåg bekvämt från att det fanns en natur – inte att ta hänsyn till utan – att ta på allvar.