Bildning gör barn till fria vuxna

Den som mött barn ute i skogen eller vid en strand vet med vilken kunnighet och erövringslust barnet möter naturen. Barn ser mycket mer, iakttar mer och erfar mer än vad en vuxen kan göra under samma förhållanden. Om vi inte kan stödja barnet med namn och begrepp kring det barnet erfar riskerar denna potentiella kunskapsuppbyggnad att gå förlorad. Om vi inte delger barnen våra egna och samhällets historiska och kulturella referenser riskerar också denna kunskapsuppbyggnad gå förlorad. Tvärtemot vad t ex Sherlock Holmes trodde så innebär inte ett påfyllande av hjärnan av information att hjärnan blir full och inte kan ta emot mer. Istället vidgas möjligheterna till intag. Men det som tas in måste ha ett sammanhang.

I en värld där varumärken och för tillfället moderna företeelser ges stort utrymme riskerar barnet att fokusera sin kunskapsinhämtande förmåga på företeelser som visserligen har betydelse just då men som i ett längre perspektiv riskerar att fullständigt sakna mening.

Det moderna politiska livet och kommersialismens önskan att kunna förutsäga och gärna kontrollera våra önskningar och behov leder till en styrning som ligger nära det logiska tänkandet. Kan så vara att reklamen istället arbetar med det emotionella tänkandet men syftet är inte att vi får se vad som kommer ut, utan syftet är i allmänhet det enklast tänkbara - mer konsumtion.

Det blocköverskridande konfliktupplösande mantrat "tillväxt" har blivit en bekväm målinriktning för denna sorts politik. Genom att lova tillväxt behövs egentligen inga relationer. Vi kommer att kunna köpa allt vi upplever oss behöva, antingen genom att vi har så hög inkomst och liten skatt att vi har råd - eller genom att produkterna skattesubventioneras så att vi trots höga skatter och låg inkomst också har råd.

Modernismens inriktning på tillväxtens raka linje ger oss möjlighet att slippa relationer. Som oberoende molekyler är vi fria att para oss och konsumera som vi vill. Den enda haken är barnen som ännu envist fortsätter att behöva kontinuitet och sammanhang.

Den begränsning vårt jordklot medför är också ett aber.

I den kampanj mot den förmenta biologismen, som regelbundet dyker upp på rätt många håll i t ex kulturdebatten, ligger skräcken för det relationsbundna som i sin tur också hotar med förlust och ensamhet. I den nyliberala ilskan över att klimatförändringarna tillåts få så stort inflytande på debatten ligger skräcken för att det finns gränser.

I ”Flykten från friheten” beskriver Erich Fromm två friheter som står oss till buds. Frihet från och frihet till. I det kommersiella samhället är det frihet från som höjts till skyarna. Inga begränsningar i vad vi kan önska oss och – om vi bara är beredda att betala – få begränsningar i vad vi kan köpa. Friheten till, menar Fromm, är den frihet som handlar om att frivilligt ge sig in i åtaganden. Att skaffa sig långvariga relationer, att ta ansvar och att ta på sig att försöka lösa problem istället för att köpa något nytt.

Få framtidsskildringar har getts så stor genomslagskraft som Orwells ”1984”. Skräcken för kontrollsamhället och den materiella misär som boken målar upp fann genklang hos många människor. Generationen före femtiotalet hade erfarit detta hotfulla in på sitt eget skinn i många former. En annan känd framtidsskildring har aldrig hypats lika mycket är ”Du nya sköna värld” av Aldous Huxley. Här redovisas snarare en rent hypotetisk tillvaro där konsumtion ersatt känslor och där skräcken för beroende hanteras genom institutionell organisering så att långvariga beroenden inte behövs, inte ens gentemot barnen. Hos Huxley kreeras ett samhällsmaskineri som går friktionsfritt just genom att ingen tillåts gnissla.

Orwells bok var maktpolitiskt intressant eftersom den också fokuserade på bristen på konsumtionsmöjligheter och därmed kunde användas som stöd för nyliberalism och tillväxtideologi (ngt som Orwell själv nog skulle protesterat våldsamt mot). Huxleys bok är snarare direkt hotfull mot kommersialismen och därmed mot tillväxten. Om tillväxt som mantra inte längre kan användas innebär ju detta att vi är tvungna till samarbete, överenskommelser, gemensamma beslut och därmed sannolikt till långvariga relationer.


Frihet från och frihet till...

Bildning (perspektiv och kunskap) är för detta ändamål oundgängligt.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0