Reproduktion
Reproduktion är det som gör att vi kan äta frukost på rent porslin dag efter dag. Att det ständigt finns nya barn som börjar första klass på höstterminerna. Att det finns plats i soptunnan för ständigt nya soppåsar. Att luften i bilgaraget går att andas. Att det finns rena kläder att ta på sig på morgonen. Att det finns ägg till äggkartongerna i affären…
Producera kan man göra i stort sett vad som helst, åtminstone en gång. På samma sätt som att allt (om det inte är för stort eller på annat sätt fysiskt omöjligt att få in i munnen) går att äta – åtminstone en gång.
Reproduktionen är det som många äktenskap stupar på – disken, städningen och barnomsorgen. Reproduktion är det som vissa borgerliga partianhängare tror sig kunna bortse från genom att fixa hushållsnära tjänster. Och som andra valt att hantera genom utökad skoldag.
Vart vi än vänder oss så krävs det reproduktion. I alla fall om världen ska bestå och nya generationer ska växa upp.
Någon måste diska, städa, ta hand om soporna, reparera, laga, ställa iordning…
Innan vi hittade de fossila kol- och oljelagren, och fick igång den vansinnesfart på produktion av prylar som vi har nu, så var det så praktiskt ordnat att en stor del av reproduktionen sköttes av naturen. Vi la vårt avfall på hög och det omvandlades till näringsrik kompostjord. Eller så använde vi det som gick att elda (typ gamla trasiga trätallrikar) som värme. Naturens förmåga att ta hand om, bryta mer och göra åtkomligt för ny produktion: nya växter, nya griskultingar, nya kycklingar, nya talgoxar, nya aborryngel… har beskrivits med termen ekosystemtjänst.
Det är ekosystemtjänsterna som vårt ”moderna” samhälle missat att ta i beaktande. Att naturen är ett sinnrikt system som inte fungerar på ordergivning.
Förmodligen är det därför rika och besuttna har så svårt för detta. Att fast de har förutsättningar för insikter om världens begränsningar så är de sedan barnsben vana att ge order och därmed åstadkomma en lösning på sina egna problem.
Tvivlar du på den beskrivningen så lyssna lite på herr utrikesministern Carl Bildts sätt att tillrättavisa mopsiga frågor. Heller på Fredriks sätt att förklara att vi ska uppfostra andra länder att ta hand om miljöproblemen där först. Vår livsstil är inte förhandlingsbar (eller var det Buch som sa så?). Vore den det skulle vår framfart begränsas.
Citat från sophämtaren i dagens DN:
”Ju närmare vi kommer rika miljöer desto vanligare blir det att hushållen bara vräker ner sina sopor i tunnan. Jag vet inte vad det beror på.”
…
