Cykelbyxgetingar

I Stockholms stadsliv finns det egentligen bara en sort jag omedelbart blir riktigt rädd för. Det är de där insekterna i cykelbyxor, hjälm och solglasögon som far fram som på räls på körbanor och cykelvägar. Hukande i räkställning, med däck smala som gammeldags tunnband får de mig att associera till uppretade jordgetingar. Cyklar jag själv så ilar en sekundsnabb skräck igenom mej – är jag händelsevis i vägen för deras osynligt utlagda spår? Vilken smäll det skulle bli!

Går jag, så har jag – peppar, peppar – lärt mig att reagera på vindsuset och den irriterade ringsignal som – i bästa fall – ljuder sekunden innan de schvissar förbi, mot rött, vid övergångsstället.

Cykling är ett balsam för själen. Cykeln i sig är en av de absolut smartaste uppfinningarna som kommit fram under de senaste seklen. Mot en mycket måttlig insats kan man bekvämt röra sig långa sträckor utan att bli särskilt trött och utan att förbruka det allra minsta av olja, kol eller kärnkraft. Den är lika smart som datorn när det gäller utväxling på ens eget arbete.

Dessutom får cyklisten bra motion och en mängd upplevelser på sin färd. Lindarnas doft i Kungsträdgården. Bulldoften från bageriet vid Björns Trädgård. Sjöfågelskriken när man cyklar längs med Årstaviken. Vindrufset i håret när man kommit ut mot Valdemars udde.

Cykelgetingarna är som vilka augustigetingar som helst – fast de finns året runt. När augustigetingarna förstör saftdrickandet och till slut tvingar in hela sällskapet med gräddtårta och allt inomhus så tvingar cykelgetingarna den långsamma flanörcyklaren att ständigt vara beredd på att bli omcyklad i kanonkulefart med endast millimetrar till godo. Själv har jag – tillsammans med rätt många andra vardagscyklister – upptäckt att parallellgatorna till gatorna med cykelbanor känns betydligt trivsammare att cykla på. Cykelbyxcyklisterna har inte tid att ta en omväg på ett kvarter så om man avstår från stadens huvudcykelstråk kan cyklingen fortsatt vara den källa till motion, kontemplation och sinnesupplevelser som den är så perfekt för.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0