Snön smälte bort

... och så blev allt mörkt igen.
 
Annonser för flygresor till soligare länder fortsätter att finansiera delar av pressen...
Oroliga reportage om att vi kanske inte kommer att slå rekord i årets julshopping...
Och hela bilagor om bilar...
 
Något är kapitalt (sic!) fel i hur det "fria" ordet och debatten sprids ut runt om i landet.
Lillhulda älskar morgontidningen i brevlådan!
På sitt sätt höjden av kultur och ett fungerande gott samhälle.
 
Men...

Ekorre

En ekorre hoppade förbi här i jåns. Den var så diskret och tyst där den studsade vidare från gren till gren. Vi skulle aldrig sett den om den inte hela sträckan avslöjades av den snö som skakade ner och föll över oss som små blöta puffar.
Så är det i snön. Nya händelser blir synliga på nytt vis.
En katt hade gått förbi förstutrappan i natt. Och en större fågel (koltrast?) hade landat på översta trappsteget och gått några steg innan den åter lyft.

Snö.


Höstlöv

Naturen strör sitt guld över oss. Löven glöder i solljuset. Och hösthimlens kylblåa färg lyfter det gula moln som fastnat i brynets björkar.
Vintern står för dörren så ta in äpplena, torka av dem och lägg dem försiktigt på lagring.
Kolla att fågelstugan är redo att öppna sin servering och täck rosorna.

Löften om kyla

Naturen har samlat ihop till en vit jul och ett vitt nyår till nästan hela landet.
Vi som bor och lever så här - med årstider som sträcker sig över vattnets fryspunkt/smältpunkt - har en unik position att - utan omedelbar fara för eget liv - uppmärksamma konsekvenserna av en smygande klimatförändring.

Vi kan mana och uppmana i lite lugnare ordalag än de som lätt hysteriskt ser hur havsvattnet för vart år kryper närmare upp mot husens trösklar. De som faktiskt inte har någon annanstans att fly undan än till de trädtoppar som förhoppningsvis kommer att sticka upp ovanför stormvågorna om det börjar blåsa. Det är ju mestadels små relativt betydelselösa (i det stora hela - ja i finansvärlden alltså) nationer med människor som vanligtvis inte gör så mycket väsen av sig (inga miljardärer, popsångare eller nobelpristagare - typ).

Vi som ännu kan ta på oss skidorna utanför knuten.

Just vi - kan hålla ångesten stången och våga se hur det faktiskt står till och vad som krävs - om vi vill ha kvar vår planet.

Ändra.

Ändra inställning. Ändra attityd.

Sparsamhet - med jordens resurser.
Förnöjsamhet - med det du redan har - du som lever i relativ rikedom jämfört med övriga världen.
Hänsynsfullhet - med vad du belastar ekosystemet (inte bilen under milen, ersätt flyg med tåg, nyttja det digitala nätet istället för konferensflyget).

Kräv lyxen av:
Kvalitet på dina kläder - så att de håller länge. Och inte är giftiga.
Kvalitet på din mat - så att den är god, utan tillsatser och baseras på en god växt- och djuromsorg i ett ekologiskt anpassat jordbruk.
Kvalitet på din närnatur - att den finns kvar och får vara just natur.
Kvalitet på din tid - så att du inte slösar bort den på snabbköpstid i helgerna.
Kortare lönearbetstid - så att du istället hinner med omsorg om ditt liv, dina närmaste och din omgivning.
Mer bildning i skolan (inte för marknadens skull utan som en förutsättning för att vi ska få generationer av människor som förmår att tänka själva - inte bara marknadsanpassat - och tänka hjälpsamt) för att stå rustade inför ett allt större personligt deltagande och ansvarstagande.
Mer meningsfullhet i livet.


SMHI lovar ännu några kalla dagar. Passa på och njut.




Snö, snö, snö...

Visst är det underbart. Flingor som små miniatyrmoln fyller luftrummet och kylan renar själen.
Vintern är en underbar tid för småtroll som har varma kläder och bra skor.

Första advent - nyis och gnistrande snö

I Lillhuldas barndom - på 1900-talet. Då var första advent ljusets tid i flerdubbel bemärkelse. Dels fick man tända första ljuset, dels låg nu ett tunt istäcke på sjöarna och dels var det ofta möjligt att ha en första snöupplevelse.
Andra som var med kanske minns hur det doftade. Snön och kylan.
Idag visar termometern + 6 grader nu på morgonen i Stockholm och någon isläggning är det inte tal om. Men som för grodan i det långsamt uppvärmda vattnet så tycks förhållandena inte märkas.
Prognos för kommande fyra dagar 27-30 november 2009:

Eller?
Någon annan som känner sorg och oro?

I så fall - om du minns och saknar och vill göra något så finns det möjlighet nästa lördag 5/12 (dagen före andra advent) att delta i ClimateWalk som arrangeras runt om i världen.
I Stockholm är det denna dag samling på Norra Bantorget med talare och musik kl fem i tolv (11:55).

För att alla små Lillhuldor och annat småfolk ska få uppleva snö, is och vinter de också i framtiden!




Varför gå i skolan?

Som uråldrigt troll händer det att Lillhulda får post som egentligen är avsedd för någon som är några hundra år yngre. Nu senast var det t ex gymnasievalskatalogen. Där kan man med hjälp av ett test få veta vem man är och vilken utbildning man kanske kan gilla då.

Lillhulda gillar tester så...

Fråga 1 är enkel för ett skogstroll att svara på - klart hon gillar Naturämnen - men redan på fråga 2 kör hon fast - tvärfast -

2. Hur viktig känns skolan för dig?

Alltså - Lillhulda tycker att skolan känns så alldeles JÄTTEVIKTIG - för det är där man LÄR SIG INTRESSANTA SAKER, SKAFFAR SIG VÄRDEFULL KUNSKAP, HAR ROLIGT och FÅR FÖRSTÅELSE FÖR VÄRLDEN OCH KAN DISKUTERA MENINGEN MED LIVET!

TYP!

Men det alternativet lyser - skriker - med sin frånvaro. Vad är det för världsbild som denna katalog sprider ut till de blivande gymnasieeleverna!!!???

Enda skälet till att man bryr sig om den kunskap skolan förväntas förmedla handlar bara om att tänka taktiskt för sin framtida KARRIÄR!

Stackars alla människobarn som ska in i den fabriken.

Lillhulda antar att introduktionskursen när terminen börjar också innehåller moment som - så placerar jag mina pensionspengar... så planerar jag min aktieportfölj... eller snabbkurs i lycka med t ex Tralala.

Lillhulda föreslår också - så opererar jag om mina bröst (kurs speciellt för flickor) för att bli attraktivare på äktenskapsmarknaden (tips för dem som går i skolan för att de måste men ändå vill bli rika)

eller - hur kan man använda insidertips utan att åka dit (väljs oftast av pojkar men där har man diskuterat att försöka kvotera in lite flickor också för statistikens skull). Eller för den lite mer försiktiga - hur man klarar sig undan skatt.

Och resten - som går av sociala skäl eller för att de måste - ja de rekommenderas förmodligen att läsa ngt enkelt så de får det överstökat. Sen kan de förslagsvis rösta på yttersta centern så får de fortsatt vara ifred också (var inte så bisserwassig!).

Ett problem måste vara att Läroplanen är så föråldrad - men det kan nog major Björklund ordna till det med. Så vi får ordentligt anpassade kuggar till den nya sköna värld nyliberalismen drömmer om.




Eftersom jag tjänar så mycket pengar är jag smartast och bäst

eller?

Så länge Marknaden (Guden Mammon) gav de med inflytande och kontakter möjligheten att göda varandra med goda avtal, trixiga affärer, smarta skattefria placeringar och osannlika bonusar.

Så länge bekräftades också dessas självbild att "jag tjänar så här mycket för att jag är så här mycket bättre, smartare och värdefullare än alla andra"...

Sedan brakade marknaden och självbilden med den. Och alla tidigare vinnare i tillväxt-pyramidspelet hamnade på pyramidens sluttande plan och förvirringen syns nu dagligen för dem som läser t ex tidningar.

Nu senast retirerar SEB och konstaterade att det var kanske inte så bra med två miljoner till...

Och Volvo och Saab som missat hur många möjligheter som helst att hänga på Sverigebildens präktighet vad gäller miljö och ansvar - måste plötsligt fundera på var de ska ställa undan alla stora miljömonster de in i det sista hävdade var realistiska modeller som Marknaden önskade.

Pojkarna och flickorna som uppfostrats med guldsked och privatskolor och indoktrinerats om att de var bättre än alla andra och - framförallt - jobbade mer och effektivare än alla andra - och därför förtjänade att ha 100 gånger mer i lön, hus med strandtomt i kommuner med lägsta kommunalskatten och egen gräddfil till sjukvård och polsk städhjälp...

De hamnar nu i ett vakuum som knappast kan vara deras fel egentligen - för så smarta är de uppenbarligen inte att de genomskådat riggen.

Ansvaret ligger hos
journalisterna som vaggat dem till sömns, hos
styrelserna som slickat varandra och hos
folket som devot beundrat...


Tandkrämsinferno

Nu var tuben nästan slut så det blev en tur till affären.
Där fanns det tandkrämstuber på fem olika hyllor över varandra.
Ett antal märken och alla i sin tur förekommande i ett antal variationer.

Det är den berömda valfriheten som marknaden ger.

Men alla märken hade samma ingredienser och sålde sig med whitening och löften om antikaries.
Så vad var det egentligen att välja emellan?

Trollet hade önskat något som kändes mindre kemiskt och mera bara rengörande.

Trollet hade önskat sig något annorlunda. Men alla tuberna liknade varandra och hade vid genomläsning i stort sett samma innehåll.

Varför fanns det då så herrans många varianter???

Marknadens frihet?

Fritt val. Ingen socialism här inte - Fritt val mellan tjugo varianter på i stort sett samma sak.

Visst är det väl konstigt hur mångfalden så lätt blir till enfald när Markinaden själv får bestämma!

Efter...

Nu är det mest rester kvar.
Granen står i ett hörn och släpper sina barr - trots att den fått vatten. Men den stod ett tag, huggen och utan vatten, utanför huset i den varma december. Så det är begripligt. Den ska bli pinnved till braskaminen när så är dags.
Hyacinterna har vissnat de flesta och blomställningarna ordentligt avklippta och förflyttade till komposten. Själva lökarna med sin blast väntar i en påse på insidan av skaffeiet på att bli nergrävda i trädgården när jorden åter blivit grävbar. Så kommer de upp sedan - om något år. Med lite mindre blommor men med samma doft - spridd som en aning i ljusa vårkvällar.
Resterna av fårfiolen är uppätna. Grötrispåsen återförflyttas in i skåpets dunkel i väntan på nästa julgrötstid.
Saffranspåsarna vilar i kryddlådan.
Adventsstjärnan är släckt (de vise männen kom ju fram i tisdags!) och änglaspelet blev aldrig uppackat i år (ingen saknade heller pinglet tydligen).
Julfklappspapper och snören är sorterade i användbart och icke. Skogsmossan runt blomarrangemangen (som vi gjort vartefter lusten fallit på) duschas dagligen om vi bara kommer ihåg och lyser skogsgrönt mellan hyacinter och köpeenar.
Januari är en svår månad med krypkyla och svagljus. Men den har löfte om ny vår och kärlek
Vi sjunger för granen när vi bär ut den.



Snö och kallt och härligt

men mer snö önskas. Ut och gör snödans.


Efter kapitalismen ...

Två citat av civilisationsbyggande betydelse hittar Lillhulda i dagens DN. Det ena tillskrivs Cervantes:
"Vi älskar dem som föraktar oss och föraktar dem som älskar oss."
och det andra är Hjalmar Söderbergs:
man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.

Se däri ligger vårt hela levandes elände - ty vem fördroge reklamens spe och gissel, Paris Hiltons små chivavor, onödighetens bensinslukande bilmonster, kontorets inlåsta arbetstid, sparkraven i vården - kriget, våldet och ett skenande klimat om inte oron för det som ligger bakom - tidens tomhet, människors gemenskap, vännernas uppriktighet, kravet på en egen mening och insikten om eget ansvar - skrämde viljan att hellre göra som de "rika" än vara med de andra - de som är oss nära.

Låt oss återerövra...
ta tillbaka...
egenrespekten, bildningen, omsorgen
och humorn.

Kan vi inte slippa...

denna massiva bevakning av det stundande presidentvalet i USA.
Så mycket journalistmöda, sändningstid och utrymme på tidningssidorna till att rapportera, diskutera och analysera vem som gjort bäst ifrån sig i olika debattprogram och hur de olika tävlande ligger i opinionssiffror i delstat efter delstat.

Varför?

Är det just tävlingsinstinkten som hetsar våra reportrar till att dagligen i veckor återkomma till samma tema vinklat på i stort sätt samma sätt hela tiden. Varför inte lägga in länken till något vadslagningsföretag också.
För vi får väl inte rösta eller? Det får ju inte alla i USA heller. Och de som får är inte så aktiva heller.

Men Marknaden säger att detta är en stor händelse. Tror Lillhulda. Alltså typ att man säljer annonser på att skriva om det amerikanska valet (ja alltså det i USA - de andra staterna i Amerika är inte alls lika intressanta.).

Snälla. Låt oss slippa tugget...

Galet

Dagens Nyheters Niklas Ekdahl skriver idag (1/6 2008) en lyrisk ledare över den fantastiska börsutveckling vi bevittnat de senaste decennierna.


Eftersom Lillhulda är ett uråldrigt troll så var hon med på tjugotalet också. Då vad det visserligen NewYork-börsen som gjorde motsvarande fantastiska raketutveckling men Sverige var i högsta grad med - genom vår stora finansman Ivar Kreuger.


Det glada tjugotalet lever fortfarande kvar i det kollektiva medvetandet. Så också det som kom efter.


För de människobarn som kanske ändå har lite dåligt minne så kan Lillhulda berätta om den svarta torsdagen. Den svarta torsdagen är inte någon dag i påskveckan utan istället specifikt den 24 oktober 1929, nämligen den dag då det hela vände och trettiotalets depression startade. Samma fantastiska utveckling som tidigare gått rakt uppåt, störtdök nu neråt - och kallades inte längre fantastisk utan benämndes som katastrof.


Börsen är en spelhåla och omsättningen på börsen är beroende av hur många som satsar sina pengar där och hur många företag som finns tillgängliga att spekulera i. Flera stora, långsiktigt tänkande, företag har länge försökt hålla sig ifrån att bli spekulationsutsatta. Hennes&Mauritz höll sig t ex länge innan de gav efter för lockelsen, Wallenbergimperiet har gett sig in i det hela men använt taktiken A- och B-aktier. IKEA håller sig fortfarande utanför - och kan därmed behålla sitt självbestämmande.


Just i början av 1980-talet (det decennium Niklas Ekdahl tar som utgångspunkt i sin jämförelse) kastade den svenska regeringen in hela landets befolkning på börsen - genom allemansfonderna. Plötsligt blev vi alla delaktiga i spelet och hittills (med undantag för några dippar typ Telia-aktien) har det gått hyfsat bra. Det gör det i de flesta Pyramidspel. Så länge det går att slänga in några nya - något nytt - i botten så växer pyramiden och vinsterna för dem högst upp blir bara större och större.


Niklas Ekdahl menar att 70-talet i det långa loppet kommer att framstå som en onödig avvikelse från den svenska framgångsformeln - 70-talet kommer att ses som det galna decenniet. (Lillhulda har lite svårt att tyda vad han menar är just sjuttiotalistiskt men tycker sig ana att det är FNL-rörelsen, börsens låga omsättning, statens roll och ett stort skattetryck på de välbeställda.)


Lillhulda är som sagt ett gammalt troll och hon menar att vilket decennium som - i ett historiskt perspektiv - kommer att ses som det galnaste återstår att erfara.


Är du orolig över klimathotet?

frågan ställs i dagen (fredag 9 maj 2008) Svenska Dagbladets webbdel. När Lillhulda röstar så får hon veta att 47% av de som dittllls röstat är oroliga och 47% är inte oroliga. 90 personer av de som röstat på webben anger att de inte vet. I Naturvårdsverkets undersökning (som är skälet till att webbfrågan formulerats verkar det som) så är var tredje svensk inte särskilt oroad (vill du dra egna slutsatser av undersökningen så läs den själv).
SvDs läsare tycks genuint tryggare - så har de också möjligen större möjligheter att åka iväg från eländet. Åtminstone tror de kanske det.

Visst - börjar man bli orolig så krävs det ju konsekvenser och då rubbas allt möjligt. Maktbalanser och status. Meningen med livet och behovet av relationer. Bäst att inte bli orolig. Kanske är det det som de 90 anar när de säger att de inte vet om de är oroliga eller inte.

Ett av Lillhuldas favoritexempel vad gäller hur mänsklighetens förträngningsmekanismer fungerar härör från en undersökning i Västtyskland under kalla krigets dagar. Där fanns ett antal platser som bedömdes måste bombas av Nato av strategiska skäl - om det blev strid med Sovjet. Alltså platser inom "Natoland" som Nato skulle komma att bomba. Undersökningen ställde frågor om hur man tyckte om Nato - och ingenstans blev siffrorna för Natogillandet högre än just i de områden som faktiskt riskerade att utplånas av Nato.

Naturligt. Visst. För om man inte gillade Nato och samtidigt visste vad som planerades kunde man knappast stå ut med att bo kvar.

Att SvDs läsare är mindre rädda än de flesta för klimathotet kan förmodligen avläsas i ett större antal stadsjeepar, mer bilanvändning, fler utlandsresor och förmodligen ett allmänt mycket större koldioxidutsläpp än genomsnittligt.

Bäst att inte vara orolig - då skulle allt bli så krångligt.

Ett monster

Det är som när man lyft på något gammalt liggande undanslängt och råkar avslöja en sunkig snuskhög av ruttna planker, gyttjig gegga, gamla mjölkkartonger och en fet råtta som blixtrar undan och iväg.


Det är djupt orättvist att jämföra med råttan - som ju inte har någon ond avsikt utan bara råkar ha denna nisch i ekosystemet (att bo under jorden och leva på skräp) - men det är väl det närmaste man kan komma i sökandet efter en parallell.


Den avsky vi alla känner inför det som nu avslöjas för oss om Englas mördare går heller inte att jämföra med förskräckelsen över en råtta. Antagligen är vi väldigt många som nu drabbas av en stark önskan om att i vår tur få plåga och döda detta odjur - detta absoluta monster - som en hämnd och som ett sätt att på något vis hantera denna stora sorg och bestörtning vi alla drabbats av och känner oss delaktiga i.


Öga för öga och tand för tand. Dödsstraff!!!


Någonstans (i djupt liggande hjärnvindlingar) anser sig förmodligen Englas mördare lika berättigad till att genomföra det han gjort. Våra handlingar legitimeras alltid någonstans inom oss själva - om än vi kan förtränga det hela så till den grad att vi aldrig låter det komma i närheten av vårt medvetande. Vårt undermedvetna, vårt omedvetna.


Legitimerar en stat att det är rätt att ta livet av en människa så har man öppnat för att också enskilda kan uppfatta sig ha rätt att ta sig den rätten. Dödsstraffanhängarna är beredda att döda. Gränsen överskrids.

Men en avrättning blir snarare ett sätt att komma undan. Att låta förövaren komma till insikt om vad han gjort är det starka alternativet. Att Englas mördare anat sina egna avgrunder men vägrat konfronteras med dem har också framkommit i tidningsartiklarna.


En del människor - men ännu ganska få - väljer att ta ansvar för sitt undermedvetna. De vågar ge sig tid att lyssna inåt på sig själv för att förstå om också eget ganska enkelt handlande kanske har andra dunkla avsikter än vad som först märks. De lär sig därmed också att genomskåda andras påstått oavsiktliga handlingar. "Inte visste jag, inte tänkte jag, jag förstår inte vad du menar..."


En förskräckande del av hela Tysklands befolkning genomgick ju t ex en ofattbar metamorfos och tillät Hitlers bestialiska projekt att fortskrida i många år! Vi visste inget! Vi kunde inte ana! Det var inte vårt ansvar!

Romantikerna som talar om hur fördomsfritt och enkelt invandrare tas emot och assimileras i USA bortser fullständigt från det faktum att hela landet bygger på ett folkmord av monumental storlek. Indianernas land besattes. Indianernas lagar och regler bröts ner och förklarades oriktiga. Hela stammar utplånades och folket förflyttades och internerades i reservat. Sedan dess delar de invandrade erövrarna på det land de stulit och är belåtna med att göra det i en påstådd demokratisk anda. Tyskland hade kanske också blivit "demokratiskt" om väl de "hunnit färdigt" med att ta bort alla zigenare, judar, kommunister, homosexuella och alla andra som inte stämde med den tyska idén.


Spanien, Chile, Finska inbördeskriget, Rwanda - alla exempel på hur vanligt folk "förvandlats".


Det riktigt otäcka med det undermedvetna är att det, liksom högen med bråte som beskrevs i början av denna text, tenderar att växa till om man inte gör något åt det. I takt med att skulden växer (för på något outgrundligt sätt tycks det undermedvetna ha ett slags ledningssystem till skulden) så växer behovet av att förtränga. Stalin lär ha sagt att det som krävs är att få en människa att svälja första lögnen / begå det första sveket mot sin egen känsla för rätt och rättvisa. Sedan ligger fältet öppet.


Dvs sedan kommer den människan att behöva legitimera sitt eget handlande genom att fortsätta på samma sätt. Jag har inte gjort något fel. Skulden är inte min.


Stalin hade rätt - men bara i sin första del. Vi har alla möjlighet att avbryta/undvika/avstyra ett destruktivt handlande.

Vi har alla möjlighet att välja goda, kloka, hälsosamma och kärleksfulla vägar. Och framförallt möjlighet att genomskåda ondskan och sätta stopp också för andras försök till manipulation och förstörelse.


Men...


Vi måste inse att vi har den valmöjligheten och vi måste öva oss på att avgöra vad som är gott, klokt, hälsosamt och kärleksfullt. Englas mamma skriver så starkt.


Politisk korrekthet

Lillhulda tillbringade sina småtrollsår i en stad där de vuxna politiskt vänsterengagerade trollen ständigt delade upp sig i nya bokstavskombinationer. Om detta kan man tänka på flera sätt.

Ett sätt är ju att inse att detta var mycket engagerade människor som var noga med vad de gjorde och hur de tänkte. Tänker vi inte precis likadant så är det bättre att vi bildar varsitt parti.

Ett annat kan vara att det altid finns en risk att gå vilse i teorierna. De intellektuellas problem är ju att väldigt mycket går att argumentera för om man bara har ordet i sin makt (just det behövs kanske inte heller alltid).

Artikeln om svensk invandring på gårdagens DNdebatt av Gunnar Sandelin är i detta perspektiv onekligen en intressant läsning.  Särskilt de bloggsvar som den gett upphov till. Alla sverigedemokrater högg direkt förstås. Och alla korrekta - Gunnar Sandelin tycks ha gjort två oförlåtliga inlägg enligt ett antal av bloggarna - denna artikel och en om feminister.

(Jodå - några andra blogginlägg finns det också.)

När Lillhulda nu, via google, försöker hitta annat som GS skrivit /gjort så är det inte mycket napp. Annat än en del engagerade inlägg i BRIS.

Om det nu är den Politiska Korrektheten som GS vill belysa så har han onekligen fått det att röra på sig. 
En person som skriver en sådan här artikel måste det vara fritt fram att dissa. Visst?

Lillhulda tror att sådana ryggmärgsreflexer lämnar fältet öppet för helt andra rörelser. Precis som att vänsterns sönderfall i ständigt nya fraktioner till slut mest blev ett skämt (om än inte alltid kul). (Och alla SKP-arna sedan slank in i diverse präktighetens högborgar.)

Visst ÄR det svårt att diskutera sådant här - men med tanke på hur mycket skit som rörts upp så är det på tiden.
Politisk korrekthet är småborgerligt!!!

Lillhuldas tips är att fundera över "kostnaderna" i ett vidare perspektiv. Inte vad invandrarna kostar eller bidrar till i Sverige. Utan varför de känner sig föranledda (tvungna/lockade) att slita upp rötterna och lämna sin hembygd.

Kanske skulle de pengar som herr Sandelin oroar sig över göra mera nytta som direkt bistånd eller om vi t ex började betala rimliga summor för allt det vi importerar från "fattiga" länder. Då skulle människorna där kunna klara sig bättre och kunna leva kvar där.

Fixerad vid pengar

... Kristina var nog en sådan där duktig flicka i skolan. Som gjorde rätt. Som gjorde som de stränga farbröderna sa att hon skulle göra. Nu har hon blivit finansborgarråd och ett finansborgarråd ska hålla hårt i utgiftsplånboken - tydligen.

Trots att Kristina lovat bort 50 miljoner till Förbifart Stockholm blir det ändå så mycket pengar över att hon skulle kunnat dela ut etttusenfemhundra kronor till alla stadens innevånare - om hon bara fick. Men någon elak lagstiftning säger att det inte är tillåtet.

Så istället för att tänka ut något klokt att använda det sk överskottet till går Kristina ut till pressen och beklagar sig. Hallå alla skattebetalare - här skulle jag kunna komma med världens present efter allt vad vi sålt av - men elaka lagstiftare (typ riksdagen) vill inte att ni och jag ska få bli så glada.

Hade jag bara fått skulle jag varit jätteduktig, ler Kristina, nu får jag nöja mig med att ge pengarna till bilfarbröderna - det är ju så jättedyrt att bygga förbifarten - det MÅSTE de ju få hjälp med. (Klimat? - äsch det går över! - sålt ut våra tillgångar - äsch gemensamt ägande är snuskigt!)


Obs detta är ett ironiskt inlägg  (sådant kan vara svårt att förstå ibland).

Bofinken

... har anlänt till Stockholm. Nu sitter det en sådan i var och varannan buske och ramsar...

skarru-ut-på-stan- och-ränna-nu-IGEN!

han svarar egentligen på lövsångarens förfrågan - men eftersom lövsångaren inte kommit än så berättar jag inte vad lövsångaren frågar.

Det där med frågor och svar... Vem betalar alla dessa undersökningar som ska visa att vanligt folk är fuskare och skurkar? Och vad är det för reptilhjärnereflexer som går igång hos tidningsrubriks-sättarna när de sedan sätter rubrik på det hela?

Artikeln i länken ovan (här finns den igen) t ex - handlade bl a om hur människor kringgick välfärdssystemet genom att tvingas använda kontakter för att få sjukvård (18%). Nästan lika många har givit anhöriga vård som de menar att landstingen egentligen borde ha tillhandahållit.

Ruskigt fuskigt... eller hur!?

Varför blir sedan dementierna ingen stor nyhet? Läsa om dem får man göra i de tidningar som överlever vid sidan av Bonniers och Stenbeck.

Alla riktiga trollkarlar vet att det krävs att få publiken att titta åt "fel håll" när tricket ska göras. Låt oss uppröras över grannarnas fuskande - så märker vi inte när vi blir bestulna - på riktigt!

Vårvinter

Den senaste veckan har det varit möjligt att skutta runt i snö och solsken för alla småtroll och alla människorbarn och såna som ännu har spring i benen eller i själen. Men kan skutta rent andligt också - om än fötterna inte riktigt orkar.

Alldeles alldeles underbart.

Sol och snö är nog en slags hälsomedicin för nordbor. Är man så där blek och ljushylt så¨behövs ju solen och snöns förstärkning. De där som ägnar sig åt ljusterapi har förstått. Problemet eller haken är att det "moderna" samhället stänger oss inne hela dagarna när vi borde hållt oss ute och hämtat ved, fodrat kreaturen, hämtat vatten, fiskat, jagat, plockat ris eller bara lekt i snön. Så där som man gjorde förr i tiden.

Statartiden var en kort period i den svenska historien men den satte djupa spår. T ex så splittrade den landsortsbefolkningen i bönder och lantarbetare vilket så småningom ledde till den hätskhet mellan "sossar" och "bondeförbundare" som man kan ana ännu idag. Nu senast t ex i Centerns sorgliga förslag om att göra barnbidraget inkomstprövat.

Hur kan man komma på något så dumt? Ett system som fungerar utan egentlig byråkrati och som garanterar (så långt det nu går) en ekonomisk grundpeng till alla barnföräldrar. Snacka om kunglig svensk avundsjuka. Avundsjuka på de rika som får pengar fast de inte behöver det. Och avundsjuka på de fattiga som får bidrag utan att det märks.

Torparna var en annan klass som visserligen bands av sina dagsverken men som hade ett eget torp och som var rotade på trakten och delaktiga i det social bylivet, historisk och geografiskt. Överföringen av torparna till statare innebar en ny rotlöshet som sedan också gjorde det möjligt att flytta folk till fabrikerna. Sen fick de fylla sin eventuella lediga tid med sysselsättningar av olika slag. Bra för kapitalismen.

Lillhulda tror att geografisk rotlöshet öppnar för exploatering och kommersialism. Det är inte en slump att alla invandrade amerikanare är sådan entusiastiska förespråkare av totalkapitalismen. Indianerna skulle nog haft en annan uppfattning - men de förflyttades, tystades och om det inte hjälpte - folkmördades.

Det blev ett argt inlägg - som började så förtjust.

Det får allt bli en tur ut i vårsolen igen.

Och fågelkvittret.



image5

Tidigare inlägg
RSS 2.0