En viss sort...
Det finns en viss sorts herrar, ja jag har mest stött på herrar, som avfärdar varje ansträngning till något samvetsinriktat som grundat på en stor lögn.
Säg Krav-odlat och det dyker upp ett överlägset leende (men man anar en lätt panik i slagskuggan).
– Det där är bara båg, säger de och låter ana en världsvan bakgrund. – De använder lika mycket kemikalier som alla andra. Och förresten så blir det lika mycket övergödning från sådana jordbruk som från konventionella.
– Och ta en sån organisation som Röda Korset säger de, hälften går till administration. Och dom som tar hand om biståndet sen – det är bara en massa mellanhänder som skor sig på vår godtrogenhet.
– Jag kände förresten en som handlade på en sån där antropologisk gårdsbutik en gång och sylten var möglig. Man måste faktiskt använda konserveringsmedel i vårt moderna samhälle. Man kan inte stå emot utvecklingen. Förresten har ingen bevisat att det skulle vara nyttigare att äta Krav-odlat.
– Dessutom har folk inte råd att handla så dyr mat. Det är bara såna där medelklassakademiker som inte bryr sig om att deras stackars ungar får gå i omoderna kläder och blir retade i skolan. Det går kanske att skicka med en Krav-banan till fiollektionen – men till is-hockeyn – sällan, man vill väl inte skämma ut sina ungar heller.
– Dessutom går dom ju inte att äta – Kravbananerna – mjöliga och halvruttna. Nej tack, inte för mig. Vadå att de skulle vara övermogna. Jamen varför blir inte riktiga bananer mogna lika fort då. Jaså, jaja – fast det tror jag inte på. Förresten kan man inte hålla på och hålla reda på allt. Man får välja vad man ska lägga ner sin energi på. Vi prioriterar nog lite annorlunda än du. Och förresten så är det lika mycket giftanvändning i Krav-odlat, fast dom inte låtsas om det. Det har jag läst.
Fast på riktiga landet låter det annorlunda. Där bönderna i flera generationer tvingats in i ett ”modernt” kemikaliejordbruk av ingenjörstänkande bondeupplysare från landets lantbruksnämnder. Vuxna bönder som i sin ungdom låtit far- och farfarsgenerationen förstå att det var nya tider nu, rationella tider och moderna brukningsmetoder. Vuxna bönder som i decennier tryckt ner all oro över sin kemikalieanvändning och sagt sig själva att inte vara så inskränkta. Bönder som hållit sig med eget land för den egna odlingen men sagt sig att det bara var för att hålla gumman lugn.
Jojo säger dom nu, titta bara hur det ser ut, tistlar över hela åkern – det är vad han odlar han den där. Jojo.
