Klädtvång

Barnet borde ha några nya kläder – men jag orkar inte ta mej samman och ge mej ut i djungeln. Djungeln är förresten helt fel ord för affärerna är sällan någon djungel. Snarare monokulturer. Om man inte vill köpa tröjor med tryck på i pastellfärger åt sin tolvåring. Eller om man har tänkt sig att hon ska få en finklänning. Ja då är det nog hemskrädderi som gäller. Utbudet i affärerna är skrämmande likt och likadant. Varför alla dessa tröjor med mer eller mindre imbecilla texter på? Och varför på engelska? Jo det sista begriper jag förresten – stod det på svenska skulle man ju se hur töntigt det är.

Klänning – det ska man helt uppenbart inte ha när man är mellan 10 och 16. Alla kläder som säljs i affärerna verkar vara designade enbart med det syftet att de ska SKRIKA omodernt efter så där ett halvår. Är det den berömda Marknaden som håller på med uppfostran och upplärning av de unga. Konsumera. Ännu mera.

Barnet får gå i mina avlagda tröjor så länge. Sen ska vi köpa något i vuxenaffären, något i storlek 34/36. I vuxenaffären finns det klänningar och tröjor som inte är belamrade med meningslösa textrader. Att välja annat än vad Marknaden tänkt sig kräver sin kvinna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0