Ett ensamt troll i cyber-rymden

När man börjar blogga...
Då är det något stort!
Man ger sig ut i världen
Ut till alla andra...

Som man tror ska finnas där som ett slags extra föräldrar och som ska säga ungefär som så att:
Åh vad duktig du är som skrivit så fint!
eller Så intressant!
eller bara nåt!!!

Sen inser man att bloggandet för de allra flesta är en ganska ensam grej. Då är facebook mer levande vad gäller dialogen. Där kan man åtminstone få ett gillande när man skrivit att man just släppt ut katten eller tömt diskmaskinen.

Men kanske ändå att detta att skriva en sorts öppna funderingar som kanske någon läser kanske ändå kan pigga upp någon annan. Lillhulda har skrivit en del under årens lopp och några små stycken är hon särskilt nöjd med.

Så nu lägger hon in några länkar till favoriter i repris.

Kolla dem gärna och - om någon läser detta - skicka en hälsning så blir cyber-rymden inte fullt så ensam.

Om att inte låta sig störas...

Om att inte vara taskig mot marknaden...

Om varför alltmer privatiseras och avgiftsbeläggs - utan att det för den skull blir bättre eller billligare...

Nu yr snön utanför fönstret!


Musöron snart

...när björklöven är som musöron - går rävungarna ur boet.

Fast frågan är om detta gäller i år.
Björken kommer nog att hinna före.

Ännu håller sig björken. Men nässlorna är på gång. Och tussilagona sedan länge.

Söndagsfrid.

DNs ledarsida kan ni läsa iallafall. Och oroa er lite till över hur det ska bli med bildningen.

Dymmeloxe

...blev den kallad som var sist ur sängen idag - dymmelonsdagen.

Av detta kan vi ana att förritidens människor inte var bundna av väckarklockor, lektionstider eller kontorstid. Utan faktiskt vaknade på egen hand för att utföra sysslor som inte ringde in sig eller flexades.

Men för den som är rädd för förändring - den som inte vill "stoppa utvecklingen" alltså - så är det ett axiom att allt blivit bättre och att vi i allt mindre utsträckning styr över vår egen tid är något som ska förtigas.

Vad är vi väl annat än en slags tids-statare som varje morgon måste få allt att fungera: barnen klädda, hunden rastad, bilen startad, i tid till bussen, i tid till dagis, i tid jobbet, handla på lunchen, hämta barnen, laga maten, hinna till träningen, skjutsa barnen till fotbollen/dansen/handbollen/hästen, ut med hunden, hinna få igång tvätten/disken, hinna sitta ner ett tag och somna framför teven.

Dymmelonsdagen inleder påskveckans lugna tid. Tid till att stillna. Dymmeln - träklabben - ersatte metallkläppen i kyrkklockan. Kyrkklockan som fanns för att kungöra viktiga händelser i byns liv. Sammankomsterna varje söndag men allra mest de stora livshändelserna. Barndop (nytt liv), bröllop (livslångt beslut) och begravning (avsked av liv). Klockan som samlade byn. Inte som kontrollerade byn utan som samlade den.

Dymmelonsdag

Klimattest?

Om man provkör en bil av ett visst bilmärke så lovas man en grön jul. Jättestora annonser just nu i bl a Stockholms T-bana.

Har bilindustrin äntligen vågat sig på att tala klarspråk?

Är det en kupp från reklammakarnas sida?

?

Ännu ingen snö för övrigt.

Ett litet experiment med tre variabler

Har utförts i tio Stockholms skolor. Barnen har dels fått röra på sig mera, dels att man ersatt smör med margarin och standardmjölk med lättmjölk och dels har man slutat sockrad "mat" (typ bullar, läsk, godis och glass).

Barnen blev smalare!

Lillhulda tror dock att det hade räckt med det sista - i kombination med att bilfria gator runt om skolan skulle gjort det möjligt för barnen att själva ta sig till skolan utan att bli skjutsade.

Men fettskräcken sitter i hos dietisterna. Evolutionärt sett så har barn aldrig före 1900-talet utsatts för margarin. Och det skulle vara intressant att se om inte den våldsamma ökningen av socker och sötningsmedel i alla tänkbara livsmedel (och t o m tandkräm!) beskriver en kurva som i stort sett helt sammanfaller med viktökningen hos oss alla!

Ska man dra några riktiga slutsatser är trevariablers-experiment inte den bästa utgångspunkten.

   

We all live in a ...

- Centern ska inte vara rädd för högerspöket! sa en farbroderlig representant för Folkpartiet i radions P1 morse. Nej för i så fall borde folkpartisterna också vara rädda. Kd är ju vana att vara ett litet pytteparti utan särskilt inflytande så de kan fortsätta som vanligt.

Att leva kollektivt är en konst.

  

Grådis

Läser vi färre dikter nu?

Än om vi inte varit tvungna

att

varje dag

lämna hemmet

barnen katten krukväxterna

och

färdas

till andra socknar

där heller ingen bor

- där också alla rest

utom de

nästminsta

i sina dagisoveraller

 

 


Bilmaffian har gjort ett nytt drag

Enhetstaxan för Stockholmstrafiken upphör och det ska bli minst dubbelt så dyrt att åka kollektivt från de delar av Stockholms län som ligger utanför innerstaden. Tränselskatten ska återinföras och pengarna ska gå ENBART till vägutbyggnad.

Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att dra en massa slutsatser...

Att nu gäller det att få folk att tvingas åka kollektivt på ett så obehagligt och trist sätt att de för framtiden kommer att säga att

"Bilen måste vi ha!!!" - det är för dyrt och för obekvämt att åka kollektivt.

Detta är inte något som endast berör Stockholm. De utsläpp privatbilismen för med sig drabbar hela jordklotet. Om det är någonstans som bilismen kan minska utan att det innebär särskilt stora faktiska problem så är det i storstadsregionerna.

Det ligger i hela landets intresse att Stockholmare åker kollektivt!!!

Se upp för billobbyn!!!

Kokt groda?

Det påstås att grodor som får ligga i ett vatten som sakta värms upp inte reagerar på när det blir för varmt. Utan istället stannar kvar och låter sig kokas.
Det används som metafor för vårt (vi människor i västvärlden) förhållningssätt till de globala miljöfrågorna.

Vad jag undrar nu är vad man gör om man trots allt börjar märka att det är för varmt i vattnet??? Vart tar man sig ur och till vad?


Mer löv

nu faller de. Alla löven. Och det mörkt och småregnigt.
Daggmaskarna (regnormarna) drar ner det de kan i sina gångar (stanna upp och lyssna på prasslet någon dag när det är tillräckligt torrt för att det ska prassla).
Och allt förberedera sig för vintern.
Vänta nu bara på snön, och den årliga reningen. I Sverige behövs inte fasta och ingen Ramadam
i Sverige är det vinter och kyla som är vår askes tid och tid till eftertanke.
Lyssna till naturen.

Dålig tajming

Rekordvärme och eviga regn. Världens miljömedvetande håller (äntligen) på att vakna. Och i Sverige har landets innevånare tillsatt en regering som prioriterar biltrafik och privata lösningar istället för resursbesparande kollektiva varianter. Och likadant i landets huvudstad. Fredrik, Carl och Filippa och resten av gänget värnar om de rikas livsstil.

Miljöproblem är väl mest en vänstergrej – eller hur!? Eller hur tänker de??? Och hur tänkte väljarna???


Också jag.


Också jag hamnade i tidspress. Mellan förmiddagens föreläsning och eftermiddagens seminarium skulle det in en lunch. Så det fick bli en hamburgare i påse tillsammans med lite pommes frites – eller french fries som det ju heter på mackdonaldianska.

Liksom många andra försökte jag trösta mig med att jag sparade tid – när jag satt där i väntan på bussen och åt ur min påse. Och så var det ju billigt. Under femtiolappen.

Hamburgaren var hopsatt på ett ställe utanför de vanliga kedjorna (inte MacDonald och inte Burger King) men innehållet var väl detsamma. Svenskt kött lovades det i alla fall.

Stekt köttfärs, ketchup, några pressade salladsblad och så en rejäl klick skärgul dressing. Allt instoppad i ett degigt bröd men någon slags korn på. De avlånga strån som skulle föreställa friterad potatis var hyfsat väl hanterade och rätt så lagom saltade. Och det var ju det bästa jag hann med, nu när tiden inte räckte till.

När jag väl fått i mig det hela la det sig som en klump i magen. Smaken i munnen påminde mig om alla tidigare motsvarande måltider och fick mig att fundera över hur ofta de bytte frityroljan och stekfettet. Sur och irriterad köpte jag mig en chokladbit för att bli lite gladare och piggare och sedan fick det bli en kopp kaffe av jobbets läskiga automatkaffe.

Så kan en lunch vara. För en tids-statare.

  

Mer snö

Det blev ett kortvarigt nöje - snön i Stockholm. Nu har den blötit bort sig. Synd - allt blev så mycket mörkare.
Gick en sväng på Skogskyrkogården medan snön ännu fanns kvar. Allt var så vackert. Ljusen, blommorna och snön. Och så alla människor. Det är en fin helg - Allhelgonahelgen.

Kultur

Det verkar som att vi fått en kulturminister som gillar kultur. Och förra ministern Stegö har skapat en väldig uppslutning kring "public service".
Det ser mycket bättre ut alltihop än man först befarade.

Sen kan man alltid undra över varför just moderata politiker är så förtjustade i byråkrati - och vill återinföra biljettförsäljning i muséerna - för någon ekonomisk vinst beräknas just det knappast ge, bara färre besökare.



Shu shöchuka shömenn

Stavning är konvention. Tur det. Har man barn i yngsta skolåldern ges man goda möjligheter att få upptäcka hur konventionell man är. Samtidigt är det en häftig känsla att återigen få ljuda sig fram bland de bokstäver barnet satt ihop – och upptäcka att man faktiskt kan läsa vad där står.

Varsågod att pröva - änkla ord är inte så svåra men sånt som lexagsafär där man kan tjöpa dåkskåp ock plastgivär eller gosejur – det är lite svårare.

Med åren blir barnen alltmer konventionella i sin textbehandling och de textade meddelandena går allt snabbare att tyda. Men tack skolan för att ni genom att låta barnen stava så gott de kan ger oss föräldrar lite att kämpa med. Det är kul!  

Kanske...

Nu faller äntligen löven och det börjar bli kallt. Kanske vi får vinter i år också.

Man borde

…gå en kurs. Nu när hösten kryper inpå. Antikens konstliv eller flugbindning. Allra helst en språkkurs, italienska kanske, som i filmen. Eller spanska. Kinesiska – fast då ska man kanske börja med tecknen – kalligrafi då?

På kurserna är det mest tjejer och det upphör inte att förvåna att inte killar insett detta – att kvällskurser är landets bästa raggningsställe. Antagligen finns det något motsvarande ställe där killar samlas. Och där det bara är att välja och vraka om man kommer dit som tjej. Pokerställena på nätet förstås – men det känns nog väl abstrakt – för mycket nollor och ettor.

Kurser är bra för att man lär sig ett och annat också. Men när man väl kommit igång på terminen så har höstmörkret gjort en framstöt igen och plötsligt är det väldigt mörkt när man ska ge sig iväg till kvällens lektioner. Det är då man ångrar att man alls började kursen. Kursens enda man visar sig vara gift tvåbarnsfar och dessutom är en av de andra tjejerna en sån där som jämt ska fråga om något som alla andra begripit för länge sedan så halva lektionen går åt till att förklara det som förklarades lektionen innan. Sen regnar det när man går hem och paraplyet hade man inte tänkt på att ta med sig tidigare så man får gå där och bli blöt.

Och en kväll har man fått nog och tänker att ikväll stannar jag hemma istället och läser en bra bok i soffan framför brasan och abstrakt konst kan man lära sig någon annan gång istället. Men när klockan börjar närma sig dags så pallrar man sig iväg i alla fall och just denna kväll är kursledaren på strålande humör och föreläsningen blir den mest intressanta på hela terminen och man går därifrån med några av kurskamraterna och hamnar på en pub och diskuterar vidare och det blir sent och det är bara så intressant och kul alltihop och härligt och utvecklande…

Man borde nog gå en kurs nu, när hösten är på väg.

 

Höst

Hösten är fantastisk. Plommon, äpplen och päron dignar på grenarna. Solen värmer. Fåglarna samlar ihop sig, i små gäng stiger de uppåt, glider på vindarna och tar höjd för att sedan ge sig iväg. Söderut. Längst i norr snöar det. Kvällarna kommer tidigare, morgnarna har blivit mörkare. I morgon är det höstdagjämning. En dag att fira!

  

Synd på miljöfrågorna är det dock

Jaha – så fick då folk vad folk ville ha – en annan som bestämmer. Ibland tror jag att man stannar för evigt i puberteten och ständig opposition.

Det trista med den är ju att revolten så gärna tar spjärn i någon annan auktoritet istället. Då kommer det berömda ankdamms-snacket fram istället. Alltså gör dej inte så märkvärdig här – Sverige är bara en ankdamm – i den riktiga världen där…

Och dom som pratar så anser sig naturligtvis ha direktkontakt med den riktiga världen. Typ USA då kanske. Fast det är ju som att säga att min pappa är mycket större än din. Eller med ytterligare ett annat begrepp – det handlar om Jantelagen.

Synd på miljöfrågorna är det dock.

Men jag förstår de som hellre röstar på att det ska vara möjligt att fortsätta att konsumera hejdlöst och vräka sig i västerländsk lyx utan att det påverkar vare sig jordklotet eller grannarna. För hur konstigt det än kan låta så lever vi faktiskt i ett våldsamt överflöd här i västvärlden.

Ett våldsamt överflöd.




Det tog inte många timmar - favorit i repris

Det tog inte många timmar förrän de var tillbaka – de fattiga småbarnsmammorna i sina bilar. Stockholmsförsöket avbröts måndagen den sista juli och redan innan veckan var slut hade trafiken ökat med 20 %.

Handelskammaren räknar med att börsen stiger nu och att Stockholm åter kommer att bli den effektiva storstad den var innan staden förlamades av brist på bilköer. En och annan taxichaufför gläds också åt att det nu går att få ut högre pris per uppkörd liter bensin. Biltullarna gjorde ju som bekant att man kunde köra nästan i full fart genom stan och en del resor blev nästan fånigt snabba. Sånt går det åt bensin till. Bättre då att stå stilla och låta taxametern räkna in tiden istället.

Gladast är de frihetsälskande. De som tullsystemet tvingade in under ytterligare skattetryck. Även om de fortfarande lever i ett av världens mest ofria land så har åtminstone ett ok lyfts av deras arma axlar.

De modernistiska storstadsromantikerna – som vill känna stadens puls och höra stadens brus – kan åter sätta sig på utecaféerna kring Sveavägen och Odengatan och njuta av när tjugo bilister sätter gasen i botten då rödljuset växlar till grönt. Eller så kan de ordna en picknick utmed vägen förbi Riksmuséet och Albano båtklubb. Och njuta av att se rikedomen uppradad som pärlor på ett radband i en lång ringlande orm krypa in mot staden på morgonen och krypa ut igen på eftermiddagen. Bjud gärna med någon från Handelskammaren och njut tillsammans. Det känns ändå rätt hoppingivande – att de fattiga småbarnsmammorna har råd med så fina bilar.

Stockholm var under några månader ett ofrihetens hemvist på jorden. Människor tvingades åka buss, tunnelbana, pendeltåg eller till och med cykla för att inte ruinera sig. Hederliga småbarnsföräldrar nödgades dela säten med pensionärer, skolungdomar och andra subversiva billösa individer. Handelskammaren låg sömlös och vred sig nätterna igenom av oro för hur alla stackars innerstadsaffärer skulle förlora kunder. Och inkomsterna från parkeringsböter gick ner. Det var en katastrof alltihop.

Nu håller vi tummarna inför valet.


Tidigare inlägg
RSS 2.0