Skärgård...
Har luffat runt i Stockholms skärgård. Det är ett fantastiskt örike. Kobbar och skär längst ute och lummigare ju längre in mot fastlandet man kommer. Att Stockholm är byggt för att nås vattenvägen det ser man direkt som skärgårdsbåten tutat sina tre signaler och backat ut från kajen vid Nationalmuseum. T o m slottet ser helt rätt ut.
Mängden båtar är säkert lika stor nu som förr. Fast nu är det sällan fisk och grönsaker som transporteras utan upplevelser.
Salt vatten och sol. Sjöfågel och vindar.
Frihet, ledighet och sena sommarkvällar med god mat och vin.
Väl ute i kustbandet fyller man på i förråden genom att handla i de små skärgårdsaffärerna. Där kan man iaktta samma fenomen som man kan se i många butiker på landsbygden kring gamla bruksorter. Att i många butiker är sortimentet helt inriktat på det BILLIGASTE köttet (som då kommer anonymt från kanske danmark eller polen eller nåt). Och att äpplena är sådana där hållbarhetsbehandlade som man kan ha i fruktskålen en månad utan att det händer något.
Lokalproducerat? Ja några satsar på det. Men förvånande många har ett sortiment som vilken ICA-affär som helst som inte har utrymme för delikatessdisk eller som inte vill chikanera den marknadsanpassade LRF-storbonden genom att saluföra KRAV-märkta produkter.
Naturligtvis är det inte butikerna som har det största ansvaret här utan butikernas kunder. På Sandhamn glider folket omkring och strör sina sedlar. Men att lägga dem på riktig matkvalitet och inte bara på sånt som är dyrt – det tycks fullständigt fjärran. Vår lilla grupp kunde inte uppbringa en enda KRAV-märkt produkt i den lokala butiken.Kanske är det ett rimligt försvar.
Om folket med pengar började ta ansvar för vad de handlade så vet man ju inte riktigt var det skulle sluta.
