Vägra

Detta inlägg är inte ett allmänt kverulerande över pöbelns obildning. Det är en klassanalysbaserad ilska över hur konsumtionsmönster anläggs som förstärker miljöförstöringen och elitens maktkoncentration. Och skurkarna är naturligtvis de som har att försvara sina maktpositioner – men ännu mer de materialistiskt fixerade socialdemokrater som underlåtit att ge årtionden av skolbarn frihet från konsumtionssamhället utan istället enbart viftat med det magiska trollspöet ”tillväxt”.

Det är väl känt att ”fattiga” familjer lägger ner procentuellt mer pengar på statusprylar till sina barn. Medan det kan ingå i uppfostran av barnen till väl besuttna att få klara sig med mycket lite. En sådan vana (att klara sig med lite) innebär nämligen en säkerhet för framtiden. Man riskerar inte att hamna i beroende. Beroende av vad andra ska tycka eller beroende av att få tag på ”det rätta”. Där spelar ”det ärvda” en betydelsefull roll. För om du har fått ta över glasen från gammelfasters söndagsservis och karotterna dina föräldrar fick i lysningspresent så har du unika prylar som, rätt presenterade, visar att du har identitet, historia och självmedvetande. Presenterade av någon som tror att endast nytt, köpt i fina gatans affär, är det som gäller, så råkar de ha gammalt skit stående i sina skåp. Några glas från stenåldern och några fula karotter. Att karotterna är designade av den internationellt kände X kommer först att upptäckas av fyndaren på Myrorna. Men sannolikt kommer inte karotterna ens dit. Den okunnige, med låg självkänsla, utan historia och utan bildning, har förmodligen dumpat dem i första bästa sopkontainer. Och i vår BNP-fixerade mediavärld så är det bättre att köpa och slänga än spara, nyttja och lämna vidare. Köp och släng innebär automatiskt högre BNP.

Min granne från Bangladesh som nu bott i Sverige tillräckligt länge för att kunna se. Konstaterade att här i Sverige är folk så rika att det går bra att köpa billigt secondhand. I mitt hemland – sa hon – där jag kommer från, är folk så fattiga att man måste köpa nya, dyra kläder för att visa att man ändå är någon.

Hennes analys stämmer bra med den del av staden där vi bor. Men jag hade kunnat berätta för henne att det också i Sverige är vanligt att just ”fattigare” familjer känner sig tvungna att köpa ”det allra senaste” till sina barn för att visa upp just detta – att de ändå är något.

Vill man riktigt studera detta så finns råttlabbet på Stureplan. Där triggar överklassbarn barn från samhällets sociala utkanter till ständigt nya excesser.

Andra källor är de experimentella dokumentärer som sänds i reklamkanalerna, de sk dokusåporna. Det ser ju onekligen ut som en tanke - att det är just i de reklamfinansierade kanalerna som den materiella statusjakten manifesterar sig som häftigast. Klassanalys har blivit ofint och politik har blivit tråkigt och Timbros och de andra näringslivsförsörjdas propaganda har skrämt bort de nya generationernas tänkande ungdomar från den intellektuella politiska analysen.

Istället får de löpa av sig i veganrörelsen eller i afas gatuupplopp. Släppa ut minkar och diskutera vilka som ska få gifta sig i kyrkan. Är veganrörelsen rent av CIA-styrd? Nej nu gick jag i spinn. Förlåt!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0