Den politiska makten i kungliga huvudstaden
ägs just nu av såna som är rädda för förändring (Man kan inte stoppa utvecklingen!). Alltså riskerar Stockholm att tappa initiativet när det gäller att ligga långt framme i miljötänkande.
Man tycks helt och fullt bortse från:
Att insikten om jordklotets begränsning ställer helt nya krav på hur man ska förhålla sig till naturen/miljön.
Att - när det kommer till kritan - de allra flesta moderna människor uppskattar frisk luft och tysta områden mycket, mycket mer än ett tjusigt vrålåk.
Att moderna människor är sådana som klarar av att åka i kollektiva färdmedel utan att få krupp.
Och att det är med sådan kvalitet man lockar framtidens folk (dvs företagsetableringar och välutbildad arbetskraft).
I stan utan min traktor kommer att bli framtidens melodi.
I Paris har man förstått. Där har man antagit en trafikplan som ska göra att klimatpåverkande minskar med 60 procent fram till 2020.
Cyklar och bussar ska få företräde. Små passagerarbåtar ska gå i skytteltrafik över Seine och de väl trafikerade vägarna utmed kajerna bli tillgängligare för fotgängare. Parkeringarna blir dyrare för utsocknes, men däremot billigare för stans egna invånare, för att de ska lämna bilen hemma.
I Stockholm planerar Bilpartiet Moderaterna ("Vi moderater anser att bilismen ytterst är något positivt och som skall bejakas") fortfarande för mer biltrafik och tänker lägga miljarder på dinousarieprojektet Förbifart Stockholm (gamla Västerleden).
