Daltet med Stockholmsbilisterna
...ligger Stockholmspolitikerna varmt om hjärtat.
Vi som färdas till fots, per cykel och kollektivt har med åren haft många tillfällen att förundras över logiken.
Alltså vi förstår den inte.
(Det gör nog inte heller bussförare, ambulanspersonal eller yrkestrafiken i övrigt.)
Stockholms innerstad är så liten att det går att gå till de flesta ställen. Kollektivtrafiken är i teorin alldeles utmärkt.
Rent praktiskt tillåts enstaka personer i sina bilar få korka igen vad som helst.
Nu senast var det statsbesök och säkerhetsavspärrningar kors och tvärs.
Inte hindrade det privatbilisterna från att ge sig ut och ställa sig i kö.
I ett fungerande samhälle skulle en rimlig åtgärd då vara att av två tillgängliga filer (som det ofta finns i staden) upplåta den ena till enbart kollektivtrafik, utryckningsfordon och taxi. Och sedan låta privatbilisterna stå i den andra kön.
Men stadens nuvarande politiska majoritet tycks tro att de sitter vid makten just tack vare bilisterna. Kanske gör de det också!? Så det som nu beslutas är fler parkeringsplatser (på bekostnad av lastplatser för yrkestrafiken bl a) och i alla nybyggda områden en parkeringsnorm på 1,0. Dvs det ska i fortsättningen anordnas en parkeringsplats per lägenhet - avsett hur t ex kollektivtrafikförsörjningen ser ut runt om.
Parkeringsvakterna har i stort sett upphört att finnas till och de fåtaliga böteslappar som delas ut verkar vara mest olycksfall i arbetet. Arbetsplatser tillåts ha fri parkering och till och med stadens chefer ska hållas med tjänstebil och har man väl kommit innanför tullarna - eller om man redan var där - så är det fritt fram att åka runt hur mycket som helst utan att det kostar någon avgift. Det leder t ex till att det är billigare att ta bilen hemifrån lägenheten i innerstan (gratis nattparkering) till jobbet på Essingeöarna (gratis dagparkering) än att betala för SL-kort och boendeparkering.
Betyder detta något? Ja - är det någonstans man kan dra ned på bilkörandet (och klimatpåverkan) så är det i de stora städerna. Bilegoister är de som kör en och en i sina bilar när det finns fungerande alternativ. Alternativ som skulle fungera ännu bättre - mycket bättre - med några få politiska beslut om prioriteringar och egna filer på fler ställen.
Men ännu så länge är det som sagt ett väldigt daltande med bilisterna i innerstan.
Lillhulda anar nu en skur av upprörda inlägg från uppretade tåtrampade bil-män...
Vi som färdas till fots, per cykel och kollektivt har med åren haft många tillfällen att förundras över logiken.
Alltså vi förstår den inte.
(Det gör nog inte heller bussförare, ambulanspersonal eller yrkestrafiken i övrigt.)
Stockholms innerstad är så liten att det går att gå till de flesta ställen. Kollektivtrafiken är i teorin alldeles utmärkt.
Rent praktiskt tillåts enstaka personer i sina bilar få korka igen vad som helst.
Nu senast var det statsbesök och säkerhetsavspärrningar kors och tvärs.
Inte hindrade det privatbilisterna från att ge sig ut och ställa sig i kö.
I ett fungerande samhälle skulle en rimlig åtgärd då vara att av två tillgängliga filer (som det ofta finns i staden) upplåta den ena till enbart kollektivtrafik, utryckningsfordon och taxi. Och sedan låta privatbilisterna stå i den andra kön.
Men stadens nuvarande politiska majoritet tycks tro att de sitter vid makten just tack vare bilisterna. Kanske gör de det också!? Så det som nu beslutas är fler parkeringsplatser (på bekostnad av lastplatser för yrkestrafiken bl a) och i alla nybyggda områden en parkeringsnorm på 1,0. Dvs det ska i fortsättningen anordnas en parkeringsplats per lägenhet - avsett hur t ex kollektivtrafikförsörjningen ser ut runt om.
Parkeringsvakterna har i stort sett upphört att finnas till och de fåtaliga böteslappar som delas ut verkar vara mest olycksfall i arbetet. Arbetsplatser tillåts ha fri parkering och till och med stadens chefer ska hållas med tjänstebil och har man väl kommit innanför tullarna - eller om man redan var där - så är det fritt fram att åka runt hur mycket som helst utan att det kostar någon avgift. Det leder t ex till att det är billigare att ta bilen hemifrån lägenheten i innerstan (gratis nattparkering) till jobbet på Essingeöarna (gratis dagparkering) än att betala för SL-kort och boendeparkering.
Betyder detta något? Ja - är det någonstans man kan dra ned på bilkörandet (och klimatpåverkan) så är det i de stora städerna. Bilegoister är de som kör en och en i sina bilar när det finns fungerande alternativ. Alternativ som skulle fungera ännu bättre - mycket bättre - med några få politiska beslut om prioriteringar och egna filer på fler ställen.
Men ännu så länge är det som sagt ett väldigt daltande med bilisterna i innerstan.
Lillhulda anar nu en skur av upprörda inlägg från uppretade tåtrampade bil-män...
Är du orolig över klimathotet?
frågan ställs i dagen (fredag 9 maj 2008) Svenska Dagbladets webbdel. När Lillhulda röstar så får hon veta att 47% av de som dittllls röstat är oroliga och 47% är inte oroliga. 90 personer av de som röstat på webben anger att de inte vet. I Naturvårdsverkets undersökning (som är skälet till att webbfrågan formulerats verkar det som) så är var tredje svensk inte särskilt oroad (vill du dra egna slutsatser av undersökningen så läs den själv).
SvDs läsare tycks genuint tryggare - så har de också möjligen större möjligheter att åka iväg från eländet. Åtminstone tror de kanske det.
Visst - börjar man bli orolig så krävs det ju konsekvenser och då rubbas allt möjligt. Maktbalanser och status. Meningen med livet och behovet av relationer. Bäst att inte bli orolig. Kanske är det det som de 90 anar när de säger att de inte vet om de är oroliga eller inte.
Ett av Lillhuldas favoritexempel vad gäller hur mänsklighetens förträngningsmekanismer fungerar härör från en undersökning i Västtyskland under kalla krigets dagar. Där fanns ett antal platser som bedömdes måste bombas av Nato av strategiska skäl - om det blev strid med Sovjet. Alltså platser inom "Natoland" som Nato skulle komma att bomba. Undersökningen ställde frågor om hur man tyckte om Nato - och ingenstans blev siffrorna för Natogillandet högre än just i de områden som faktiskt riskerade att utplånas av Nato.
Naturligt. Visst. För om man inte gillade Nato och samtidigt visste vad som planerades kunde man knappast stå ut med att bo kvar.
Att SvDs läsare är mindre rädda än de flesta för klimathotet kan förmodligen avläsas i ett större antal stadsjeepar, mer bilanvändning, fler utlandsresor och förmodligen ett allmänt mycket större koldioxidutsläpp än genomsnittligt.
Bäst att inte vara orolig - då skulle allt bli så krångligt.
SvDs läsare tycks genuint tryggare - så har de också möjligen större möjligheter att åka iväg från eländet. Åtminstone tror de kanske det.
Visst - börjar man bli orolig så krävs det ju konsekvenser och då rubbas allt möjligt. Maktbalanser och status. Meningen med livet och behovet av relationer. Bäst att inte bli orolig. Kanske är det det som de 90 anar när de säger att de inte vet om de är oroliga eller inte.
Ett av Lillhuldas favoritexempel vad gäller hur mänsklighetens förträngningsmekanismer fungerar härör från en undersökning i Västtyskland under kalla krigets dagar. Där fanns ett antal platser som bedömdes måste bombas av Nato av strategiska skäl - om det blev strid med Sovjet. Alltså platser inom "Natoland" som Nato skulle komma att bomba. Undersökningen ställde frågor om hur man tyckte om Nato - och ingenstans blev siffrorna för Natogillandet högre än just i de områden som faktiskt riskerade att utplånas av Nato.
Naturligt. Visst. För om man inte gillade Nato och samtidigt visste vad som planerades kunde man knappast stå ut med att bo kvar.
Att SvDs läsare är mindre rädda än de flesta för klimathotet kan förmodligen avläsas i ett större antal stadsjeepar, mer bilanvändning, fler utlandsresor och förmodligen ett allmänt mycket större koldioxidutsläpp än genomsnittligt.
Bäst att inte vara orolig - då skulle allt bli så krångligt.
