Pris
Det finns en populär föreställning om att man kan jämföra olika möjligheter och välja ut den lämpliga genom att ange vilket pris man är beredd att betala.
Vill jag ha en vara så betalar jag för den. Är den för dyr så vill jag inte längre ha den.
Enkelt eller hur!?
Fattiga människor är i det marknadstänkandet lyckliga nog att vilja ha lite.
Ja alltså det är ju tur att de vill ha så lite när de nu faktiskt inte har så mycket pengar att handla för.
Att de faktiskt vill ha lite märker man ju på att de köper så lite.
Hajar ni!?
Svårar blir det när man ska marknadssätta saker som faktiskt inte kan köpas. Att det finns isbjörnar och pingviner t ex.
Det är ju inte bara det att de inte kan köpas - det är förmodligen få som skulle vilja ha en levande isbjörn hemma. (En uppstoppad skjuten en kan man däremot betala mycket för. Häftigt typ!) Utan det är ju just det att man kanske gillar tanken på att det finns isbjörnar vid nordpolen, tigrar i Indien och lejon i Afrika. Typ.
Marknaden är just i det fallet handfallen. Dess prästerskap har dock sedan länge funnit på en lösning. De intervjuar folk och frågar hur mycket de skulle kunna "tänka sig" att betala för att veta att isbjörnen faktiskt finns.
Detta är obs inte något förslag till skatt eller annat otäckt som i sin tur riskerar att störa marknaden utan tänkt som en rent tankeexperiment.
Alltså vad är du - just du - beredd att betala om det skulle ställas på sin spets - t ex för att isen ska finnas kvar vid nord- och sydpolerna?
Det tycker Lillhulda att du ska fundera över idag. Som skogstroll så känner hon sig rätt olycklig nu över den varma vintern och bristen på snö. Isarna saknas henne. Snögnistret mot den klarblå solhimlen likaså.
I dagens DN som hamnar varje morgon i hennes brevlåda konfronteras hon med att fler och fler känner denna sorg och oro. Så kanske att den hundrade apans tid snart är inne.
Men de som har något att vinna på att hålla sig ifrån insikterna, de kämpar med näbbar och klor. Uttryckt i text innebär det att de sprider formuleringar som definierar ut vad som är rimligt och inte. Idag kan man t ex läsa Henrik Brors förströdda (? eller skräckslagna) kommentarer kring miljöpartiet.
Så här skriver han:
"Miljöpartiet vill framstå som det sanna klimatpartier och drar till med
- Stopp för inrikesflyg söder om Sundsvall (2020).
- Stopp för kolbrytning i EU (2010).
- Kraftigt höjda klimatskatter för industrier, lastbilar och personbilar, och straffskatt för stadsjeepar."
Lillhulda förstår det som att han insinuerar att Miljöpartiet bara vill framställa sig (inte faktiskt vara) mer klimatrealistiskt än de andra - mer riktiga - partierna. Hur knäppt detta är visas genast, tycks han mena, i de förslag de "drar till med".
Det orealistiska miljöpartiet.
Typ.
Vad är du beredd att betala för isbjörnarna och isen?
Du kanske ska fråga barnen i din omgivning hur mycket de är beredda att avstå från sin veckopeng? För att realistiska personer ska få fortsätta att flyga inrikesflyg och köra stadsjeep t ex?
Men Lillhulda! Du är trevlig på något vis, men du har fått priserna om bakfoten. Hur skulle man jämföra godorna här i världen om vi inte hade priser? Och hur skulle ersättningen för att få dem fram till marknaden kunna fördelas mellan alla dem som genom sina ansträngningar gjort detta möjligt? I ett fritt samhälle är priset den enda tryggheten, ja allt.
Självklart måste man också kunna experimentera i tanken med priser och konsekvenser av att de just sätts av marknaden. Det finns en fin teknik för det (som du kanske inte vet) som heter kostnads-nyttoanalys. Den är nu så välutvecklad att den i praktiken gör riksdagen onödig; vi kan med hög precision räkna ut vad folk skulle välja om de överblickade marknaden och visste sitt eget bästa. Mot detta sätter du upp några ironiska formuleringar. Det håller inte.
Det är dessutom med hjälp av marknaden och dess priser som framsynta företag och företagsägare kan samla den kraft som behövs för att rädda såväl isbjörnen som isen. Du känner kanske till Bill Gates och George Soros? De är inga fattiglappar och det är just det fina i kråksången. Om det här med uppvärmningen är så allvarligt som du säger så kommer de säkert att upptäcka det.
Men de tar knappast det här uppvärmningspratet på allvar. Precis som du och jag så ser de sig säkert omkring och konstaterar att priserna är stabila, börsen stiger och nya årsmodeller kommer ut på vägarna. Hjulen rullar och då singlar alltid någon liten slant ned till fattiglapparna också. Åtminstone om de anstränger sig lite. Priserna gör jobbet. Och då är det bara dumt att måla fan på väggen bara för att några dagar i januari är ovanligt varma.
Och jag tycker hemskt mycket om de fina vinterbilderna som du har länkat till. Nästa år tar vi sådana kort igen, ja kanske redan i februari i år.
Gå ut och handla något fint till dig själv så blir du säkert gladare!
Farbror Grå
Kolla filmen koldioxidensvänner på SLU - den borde vara något för alla farbror Grå!
