Regnar det?

Det var inte tänkt så.


Två dagar före andra advent.


Stora mjuka flingor dalar ner över landskapet. Barnen tjoar i klassrummen - det snöar!!!


Skogens alla träd bäddas långsamt in i fluffig mjuk grädde. Åkrarnas svarta jord täcks över och blir vita fält. Stadens alla ljud dämpas in i det mjuka snöandet. Människor ler.


Så magisk är snön.


Du som läser detta är tillräckligt gammal för att minnas. Det är ditt ansvar att berätta vidare.


När jag var liten fanns det snö. Längst upp i norr var marken ständigt frusen och vid jordklotets båda poler fanns tjocka lager av is. På isarna vandrade isbjörnar. Vita björnar som kunde leva där trots att det bara fanns is, snö och vatten. Pingvinerna vi ser i djurparken levde också där. I tusental vandrade de. Dök och fiskade i de stora vattnen i kanten av den stora ismassan. Förr stod pingvinerna på isblocken och ruvade sitt ägg mellan sina fötter. I veckor stod de där. På isen.


Men risken är stor att det inte blir så många generationer till att berätta för. Risken är stor att den temperaturhöjning vi ser effekterna av i decemberregnen inte följer en linjär skala utan en logaritmisk. Titta i matteboken om du inte minns hur en sådan ser ut. Fråga något barn i högstadiet.


De politiker vi valt har vi valt att ta ansvar för att styra utvecklingen åt håll som är bra. Om vi har valt kompetenta politiker eller politiker som smekt oss medhårs och sagt vad vi velat höra - det är en fråga som var och en måste ställa till sig själv.


Men om nu allt gradvis värms upp - då måste vi kräva - då måste vi skaka av oss det kortsiktiga egoistiska tänkandet och bli långsiktigt socialistiska i ordets bokstavliga bemärkelse. Vi måste tänka på samhällets fortbestånd, kommande generationer, frisk luft, rent vatten, fri natur, rikt växt- och djurliv. Blått hav, gröna skogar, vita vidder.


I det perspektivet finns det inte plats för en bil åt var och en. Det finns inte plats för jätteräkor, belgian blue eller det antal kilo reklam som varje dag bärs ut och fylls i brevlådor och tidningsställ. Det finns inte plats för racerbåtar i miljonklass i skärgården. Det finns inte plats för giftiga färger i textiltillverkningen. Det finns inte plats för "billig" mat där konstgödning, besprutning och barnarbete/slavarbete sänkt priset till kanske hälften av vad det borde kostat.


Men ännu rusar den nyliberalistiska tillväxttrons draglok i snabb hastighet rakt ut mot avgrunden. Och vi sitter där vi sitter, som passagerare i vagnarna.


Därför måste du berätta idag, varje dag, för dig själv, för barnen och tonåringarna, för vännerna, för dig själv. Du får inte glömma. Det är vinter nu. På vintern snöar det.


Berätta och samla kraft, kraft till handling.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0