Lillhulda

Det tog inte många timmar förrän de var tillbaka – de fattiga småbarnsmammorna i sina bilar. Stockholmsförsöket avbröts måndagen den sista juli och redan innan veckan var slut hade trafiken ökat med 20 %.

Handelskammaren räknar med att börsen stiger nu och att Stockholm åter kommer att bli den effektiva storstad den var innan staden förlamades av brist på bilköer. En och annan taxichaufför gläds också åt att det nu går att få ut högre pris per uppkörd liter bensin. Biltullarna gjorde ju som bekant att man kunde köra nästan i full fart genom stan och en del resor blev nästan fånigt snabba. Sånt går det åt bensin till. Bättre då att stå stilla och låta taxametern räkna in tiden istället.

Gladast är de frihetsälskande. De som tullsystemet tvingade in under ytterligare skattetryck. Även om de fortfarande lever i ett av världens mest ofria land så har åtminstone ett ok lyfts av deras arma axlar.

De modernistiska storstadsromantikerna – som vill känna stadens puls och höra stadens brus – kan åter sätta sig på utecaféerna kring Sveavägen och Odengatan och njuta av när tjugo bilister sätter gasen i botten då rödljuset växlar till grönt. Eller så kan de ordna en picknick utmed vägen förbi Riksmuséet och Albano båtklubb. Och njuta av att se rikedomen uppradad som pärlor på ett radband i en lång ringlande orm krypa in mot staden på morgonen och krypa ut igen på eftermiddagen. Bjud gärna med någon från Handelskammaren och njut tillsammans. Det känns ändå rätt hoppingivande – att de fattiga småbarnsmammorna har råd med så fina bilar.

Stockholm var under några månader ett ofrihetens hemvist på jorden. Människor tvingades åka buss, tunnelbana, pendeltåg eller till och med cykla för att inte ruinera sig. Hederliga småbarnsföräldrar nödgades dela säten med pensionärer, skolungdomar och andra subversiva billösa individer. Handelskammaren låg sömlös och vred sig nätterna igenom av oro för hur alla stackars innerstadsaffärer skulle förlora kunder. Och inkomsterna från parkeringsböter gick ner. Det var en katastrof alltihop.

Nu håller vi tummarna inför valet.

Har du också trillat dit på reklambudskapet om produkter utan tillsatt socker? Eftersom jag med åren blivit en jättemisstänksam konsument så läser jag alltid innehållsförteckningen på produkter som utges för att vara särskilt bra på något speciellt sätt. Just nu förefaller marknaden översvämmas av produkter som sägs vara ”utan socker”. Och den troskyldiga konsumenten väljer då den osockrade saften framför den med socker i. I tron att den valt en saft som är naturligt söt.

I själva verket har konsumenten med stor sannolikhet valt en produkt med konstgjorda sötningsmedel. Medel som våra kroppar aldrig tidigare stött på. Och som heller aldrig våra förfäder stött på under evolutionens gång. Och följaktligen så vet vi mycket lite om hur dessa sötningsmedel verkar i längden. Socker har alltid funnits – alltid dock i mycket begränsad mängd. Och våra kroppar tar väl hand om små mängder socker. Vi blir piggare och orkar lite till för en kort stund. Stora mängder är våra kroppar inte vana vid.

Med konstgjorda sötningsmedel tillvänjs vi vid att det vi äter ska vara sött. Särskilt allvarligt är det när det gäller barnen. Barn är som bekant extra förtjusta i sånt som är sött. I ett evolutionärt perspektiv så innebar det att de åt bär och frukt där de kom åt. Av bär och frukt får man som bekant livsstärkande antioxidanter och livsviktiga vitaminer.

Tyvärr innebär den rikliga tillgången på tillverkat godis (sötare än frukt och bär) att barnens naturliga drift blir perverterad till något som absolut inte innehåller vare sig antioxidanter eller vitaminer (nu anar jag med förskräckelse hur någon klippare just kommer på idén att lansera sockerfritt vitaminberikat godis sötat med sötningsmedel – snälla säg att det inte är sant!).

Och marknadens sockerfria produkter undviker inte det söta utan tillsätter tvärtom medel som i sin koncentration faktiskt många gånger ger betydligt sötare produkter än rent socker skulle kunna göra.

Vore livsmedelsverket något mer än en tandlös Tänk-marknadskorrekt-och-lita-på-labbet-organisation så skulle man genast dessa ”osockrat”-kampanjer satte igång ha gått ut med föreskrifter om att det måste framgå att SOCKRET ÄR ERSATT MED SÖTNINGSMEDEL.

Läs innehållsförteckningen om du bryr dig!

Historien går förlorad, samhällen urvattnas, segregeringen slår också i skärgård och i attraktiva områden – vanligt folk ska veta sin plats och inte tro att de får bo i några sommarparadis – för sådant krävs pengar.
Redan skvallrar inhägnader och Privat-skyltar om att förmöget folk flyttat ut på landet och tycks anse att betalar man så dyrt som de gjort så ska man heller inte ha någon pöbel som ränner över tomten.
Det är en skam att det har varit socialdemokraterna som så missgynnat vanligt folk. Och det är en skam att vänsterpartiet fortsatt tycks stödja det segregerade samhället. Det är en skam att miljöpartiet inte bevakar möjligheterna att bygga energisnålt och ekologiskt anpassat.

Nånting revolutionerande behövs snabbt - innan vi får gated communities av allt som inte är hyreskaserner och mexitegelvillor.

Kunde man skulle man gärna betala lite mer för en DN utan ledarsidorna. Visserligen har kulturdelen blivit mer urvattnad de senaste åren men det är fortfarande där som det finns lite läsvärt och sökande. Ledarsidornas hejdlösa markandsliberalismpredikande och Debattsidans beställda präktighetsinlägg blir mer något som sparkar en ur sängen på morgonen – det är en ny dag och den ser ut att bli som igår så det är lika bra du masar dig iväg till jobbet – typ.

Med tanke på vilka det är som äger den svenska fria pressen så förefaller det vara en himla tur att journalisterna själva är mer åt vänster (enl DNs ledarkolumn idag 1/8) – så blir det kanske nån slags jämvikt ialla fall.

Har luffat runt i Stockholms skärgård. Det är ett fantastiskt örike. Kobbar och skär längst ute och lummigare ju längre in mot fastlandet man kommer. Att Stockholm är byggt för att nås vattenvägen det ser man direkt som skärgårdsbåten tutat sina tre signaler och backat ut från kajen vid Nationalmuseum. T o m slottet ser helt rätt ut.

Mängden båtar är säkert lika stor nu som förr. Fast nu är det sällan fisk och grönsaker som transporteras utan upplevelser.

Salt vatten och sol. Sjöfågel och vindar.

Frihet, ledighet och sena sommarkvällar med god mat och vin.

Väl ute i kustbandet fyller man på i förråden genom att handla i de små skärgårdsaffärerna. Där kan man iaktta samma fenomen som man kan se i många butiker på landsbygden kring gamla bruksorter. Att i många butiker är sortimentet helt inriktat på det BILLIGASTE köttet (som då kommer anonymt från kanske danmark eller polen eller nåt). Och att äpplena är sådana där hållbarhetsbehandlade som man kan ha i fruktskålen en månad utan att det händer något.

Lokalproducerat? Ja några satsar på det. Men förvånande många har ett sortiment som vilken ICA-affär som helst som inte har utrymme för delikatessdisk eller som inte vill chikanera den marknadsanpassade LRF-storbonden genom att saluföra KRAV-märkta produkter.

Fågelungar är utkläckta och harungar och rådjurskid finns i markerna. Blommorna blommar alldeles gratis och allemansrätten ger dig möjlighet att njuta var helst du är. Så lämna butikerna, spara dina slantar och ge dig själv lite ledigt. Bränner det i plånboken så köp kvalitet – inte billigt mode. Köp ekologiskt odlat – det är godare, hälsosammare och ger producenten en bättre livskvalitet och landskapet större mångfald. Större mångfald det betyder mer blommor, fler arter, mer fågelsång och mer för barnen att upptäcka i sommarsveriges rika natur.