Lillhulda

Det har alltid förbryllat mig att samma personer som förmår att konstruera motorer, broar, väglutningar, däck, bensinstationer och annat knepigt - konstruktioner där de är tvungna att ta med i beräkningen att slitaget kommer att förändra vägens egenskaper, att bron måste hålla för också en hel del oförutsett eller att motorn är en känslig pryl som kräver skydd, skötsel och ett precist handhavande - samma personer tycks tro att det går att kontinuerligt vräka ut avgaser i den tunna atmosfär som omger jordklotet – utan att det får någon effekt!

Att det faktiskt är samma personer kan man konstatera när man tar del av vad Motormännens och deras vänner brukar anföra. Att man inte kan stoppa utvecklingen och att Sverige går bakåt om man måste tänka på en massa miljöansvar – typ. Föreslå dessa vänföreningar att de ska hälla nyponsoppa i bensintanken och de kommer att stirra på dig som om du var från – ja typ Mars. Bensintanken är ju helig – naturen däremot finns ju som en tavla utanför panoramafönstret – den gör sig bra där.

Kan det bero på att de haft en mamma som tagit hand om deras smutstvätt och diskat deras tallrik när de var små och att de nu har en fru som gör samma sak? Så att deras samlade erfarenhet är att bilar måste skötas med omsorg men att i övrigt så löser sig allt av sig självt!?