Lillhulda

Rekordvärme och eviga regn. Världens miljömedvetande håller (äntligen) på att vakna. Och i Sverige har landets innevånare tillsatt en regering som prioriterar biltrafik och privata lösningar istället för resursbesparande kollektiva varianter. Och likadant i landets huvudstad. Fredrik, Carl och Filippa och resten av gänget värnar om de rikas livsstil.

Miljöproblem är väl mest en vänstergrej – eller hur!? Eller hur tänker de??? Och hur tänkte väljarna???

Stockholms innerstad är gjord för att promenera i. Ja det är ju faktiskt så det var tänkt från början. Hästskjutsarna var till främst för att transportera in varor från landet till torgen. Eller så kom varorna med båtar.
Sen var det ju några år under det glada 50-talet då bilismen sågs som frihetens symbol - frihetens och potensens får man kanske tillägga. Och något nödvändigt om man skulle kunna ta sig ut på landet någon gång. Då kom det till några rejäla biltrafikleder genom stan. Den planerade motorvägen tvärs över Sergelstorg kom dock av sig.
Nu VET vi att miljoner bilar, med miljoner motorer, använder osannolika volymer fossila bränslen. Ja alla bilarna tillsammas alltså - just den lilla privata bilen är förstås bara en droppe i havet men nu är det ju så att havet består av droppar - hur osannolikt det kan förefalla vid första påseendet.
Och vi kan notera att vädret blir konstigare och forskare som mäter glaciärerna mäter att de smälter.
Så om det då är någonstans i världen där vi skulle kunna börja detta paradigmskifte som krävs om inte jordklotet ska gå fullständigt åt h-l-v-te - så var är det då rimligare än i Sveriges huvudstad där det är tätt mellan husen men inga stora avstånd och där det finns ett fungerande tunnelbanesystem att bygga vidare på. En stad där de sociala skillnaderna ännu inte är (blivit?) så stora att det faktiskt ryms i det demokratiska projektet att vi alla tar vår del av ansvaret - och avstår från att köra bil där det faktiskt finns utmärkta alternativ.
Så pengarna måste naturligtvis gå till världens mest moderna kollektivtrafiksystem - och inte till ännu en motorväg för 40-talist-dinosaurier.
Om det sedan är några rikemanspojkar som väljer att betala för att få åka omkring i sin egen bil innanför tullarna så kan jag bjuda på det - tillsvidare.
Och de fattiga småbarnsmammor som Handelskammaren m fl värnar om - de kommer att uppskatta att det blir fler bussar i trafik så de får plats med sin barnvagn i den första buss som kommer och inte behöver stå och vänta. Prommis!

Också jag hamnade i tidspress. Mellan förmiddagens föreläsning och eftermiddagens seminarium skulle det in en lunch. Så det fick bli en hamburgare i påse tillsammans med lite pommes frites – eller french fries som det ju heter på mackdonaldianska.

Liksom många andra försökte jag trösta mig med att jag sparade tid – när jag satt där i väntan på bussen och åt ur min påse. Och så var det ju billigt. Under femtiolappen.

Hamburgaren var hopsatt på ett ställe utanför de vanliga kedjorna (inte MacDonald och inte Burger King) men innehållet var väl detsamma. Svenskt kött lovades det i alla fall.

Stekt köttfärs, ketchup, några pressade salladsblad och så en rejäl klick skärgul dressing. Allt instoppad i ett degigt bröd men någon slags korn på. De avlånga strån som skulle föreställa friterad potatis var hyfsat väl hanterade och rätt så lagom saltade. Och det var ju det bästa jag hann med, nu när tiden inte räckte till.

När jag väl fått i mig det hela la det sig som en klump i magen. Smaken i munnen påminde mig om alla tidigare motsvarande måltider och fick mig att fundera över hur ofta de bytte frityroljan och stekfettet. Sur och irriterad köpte jag mig en chokladbit för att bli lite gladare och piggare och sedan fick det bli en kopp kaffe av jobbets läskiga automatkaffe.

Så kan en lunch vara. För en tids-statare.

Det kom ju inte direkt som någon nyhet. SMHI hade ju ritat kartor en hel vecka i förväg. Stora moln, breda stormpilar och siffror med minustecken framför. T o m kvällstidningarna skrev om det som skulle bli värre än Gudrun.

Och så blev det snö. Ja alltså det var väl en del av det som SMHI varnat för, men Gudrun hände ju på landet. Nu var det kungliga huvudstaden som blev drabbad. Så hade det ju inte stått. Inte så direkt alltså.

Det började som ett vertikalt snöfall. Och fortsatte som ett vertikalt snöfall.

När det snöar så där på tvären kan man ju undra vart snön slutligen tar vägen. Typ. Framemot kvällen så fick man veta det. Den hade hamnat på marken. Där hade den lagt sig på nyfrusen is och allt blev JÄTTEHALT. Särskilt som att de flesta bilister behållit sommardäcken på sina bilar. Detsamma tydligen för bussarna. Och tunnelbanan som tidigare haft problem med de hala löven framstod nu som det mest pålitliga transportmedlet.

På vägarna samlades bilarna i hopar. Och alla stod med motorn igång. I timmar. Lokalnyheterna hade lokalreportage om tappra resenärer som väntat i timmar på att komma vidare. Och på Centralen blev det till att övernatta.

Så små marginaler har vi alltså. Så lite behövs för att åstadkomma kaos. Fem grader kallt, fem centimeter snö och så lite blåst.

De som röstar på Moderaterna – var fjärde röstande svensk – har (naturligtvis) gjort det av olika skäl…

Några för att de faktiskt har ett arv att förvalta som kräver ett parti som slår vakt om detta arv (ett slott t ex eller ett stort företag).

Några för att de anser att deras egen framgång är ett resultat enbart av deras eget arbete och att det är fritt fram för alla andra att lyckas lika bra (eftersom världen är oändlig och resurserna obegränsade).

Några för att de har egen erfarenhet av parasiterande individer i sin egen närhet. Barn till alkoholiserade föräldrar t ex – de kan känna vansinnig ilska över samhällets oförmåga att tvinga föräldrarna att skärpa sig – och de vill att föräldrarna slutligen ska bli tvungna att ta ansvar för sig själva.

Några för att de anser sig vara del av universums centrum och därmed har en självklar rätt att ha det bättre än kreti och pleti.

Några för att de blivit väldigt besvikna på sina gamla partier och vill ge dessa en näsbränna.

Men de allra flesta som röstar på moderaterna gör det för att det är ett parti som lovar guld och gröna skogar. En oändlig värld. Ingen skatt. Och till var och en en god hälsa, ett lyxigt hus, en strandtomt i skärgården, en stor bil och rätt att köra hur fort som helst.

Och allra mest handlar det om att slå vakt om det man har och intala sig själv att man inte BEHÖVER känna ansvar för andra.

För börjar man känna för mycket ansvar för hur det ser ut i världen.

Vad som händer med de som inte har jobb.

Vad som händer med de barn vars föräldrar inte bryr sig om vilken skola ungarna går i (om de än alls kommer till skolan).

Vad som händer i de länder dit någon företagsam entreprenör från vår del av världen lyckas dumpa våra sopor mot en ringa ersättning.

Vad som händer med det som kommer ur avgasrören på den tjusiga bilen.

Vad som händer om alla …

Börjar man känna det ansvaret så blir det ju jättejobbigt.

Eller hur?

Rösta på Moderaterna