Lillhulda

Traven av tömda efterrättsskålar vinglar betänkligt och modern till det hjälpsamma barnet försöker med ett:

- Ta inte så många på en gång älskling.

- Jag klarar det mamma, säger barnet, och bär in allt i köket varifrån det sedan följer ett kraschande ljud.

En förtvivlad unge står i spillrorna och snyftar:

- Det var inte meningen!

Och alla vi vuxna vet ju det så innerligt. Att avsikten var den bästa tänkbara. Men att det ibland blir så.

Det var inte meningen att backa på grindstolpen. Det var inte meningen att klämma hundens svans i dörren. Det var inte meningen att tappa glasflaskan med parfym på stengolvet i badrummet. Det var inte meningen att glömma hämta minstingen på Dagis. Det var inte meningen...

De flesta föräldrar lär sig relativt snabbt att bedöma - konsekvenserna mot riskerna. Barn måste ju få göra sina egna erfarenheter - så att de tränar sitt omdöme. Lite porslinsspill måste man räkna med. Men föräldrar måste hjälpa så att barnen faktiskt har en chans att lära sig något. Dvs för farligt får det inte bli.

Lillhulda ser många barn tulta runt nu i kärnkraftsdiskussionen. Pojken Skytte t ex som glatt och stolt i dagens SvD meddelar:

- Titta mamma jag har köpt aktier i kärnkraftsindustrin!

Traven av tallrikar räcker nära på upp till taket. För här handlar det om en ren energi som kan framställas ur något så pyttelitet som små atomer som klyvs. Män och kvinnor i vita rockar. Högteknologi. Skyddsutrustning som platsar i vilken sciencefictionfilm som helst. Räddningen för fortsatt hög energianvändning i världen.

Så länge det fungerar som det är tänkt.

Och förutsatt att man bortser från uranbrytningen.

Och så länge slutförvaringen går att ordna.

Och så länge ingen börjar tillverka kärnvapen av resterna.

Och så länge man kommer ihåg var man gömde de radioaktiva resterna.

Och så länge det inte störtar något stort flygplan, inträffar någon överraskande jordbävning, uppstår någon spricka man inte tänkt på, blir någon hopblandning av skyddsutrustning, blir något fel på larmanordningarna, hamnar någon alltför lättsam typ i säkerhetsfunktionen...

Så länge som...

För det som sedan följer ...

var inte meningen!

Detta hände sig på den tiden då skatteåterbäringen äntligen gick tillbaka till de stackare som tidigare tvingats betala allra mest i skatt. På den tiden när de som ville visa att de var något gjorde det genom att köpa en terränggående jättebil eller en våldsamt dyr handväska.

Då beslöt man att i landets huvudstad sjösätta ett antal projekt som skulle visa att man var handlingskraftig.

Ett vikingamuseum (för att manifestera nationen) och en jättelik (jättedyr) helt ny motorväg över jungfrulig mark för att främja tillväxten.

Och för att visa sin handlingskraft beslöt man också om att snabbt ta fram en mängd nya bostäder. Det sistnämnda fixade man lätt eftersom man upptäckt att det fanns en hel massa obebyggd mark runt om i hela stan. Ytor med gräs, träd, småbarn, pensionärer och fåglar. Bara att bygga. I denna nya sköna värld var barnens, pensionärernas och fåglarnas kärlek till det gröna inte särskilt lönsam eftersom de inte köpte något.

Eftersom de ansvarsfulla, demokratiskt valda politikerna, såg till att spara pengar på den offentliga förvaltningen genom att säga upp en massa personal och genom att dra in en massa bidrag så kunde man också sedan konstatera att det som verkligen hindrade "utvecklingen" var den "byråkrati" som satte sig i vägen. Tjänstemän och tjänstekvinnor på de olika förvaltningarna fortsatte nämligen att försöka tillämpa bullernormer och  luftkvalitetsnormer. Eftersom de bara var hälften så många så tog det ju längre tid. Slutsatsen var då att den byråkratin borde konkurrensutsättas så att den blev effektivare.

Man lyckades också till slut helt sälja ut stadsbyggnadskontor och miljöförvaltning och istället dök det upp små entreprenörskollektiv med käcka namn som Hembyggarna, Vägdragarna, AlltingenLättoch Fort, Kulgenast och Myslingen.

Gatukontoret behöll man dock eftersom man såg det ansvarsfulla i att ha ett fungerande vägnät. Idrottsförvaltningen omvandlades till anläggningsförvaltningen och fick i uppdrag att bygga motionsanläggningar runt om i staden. Parollen blev elljusspår och golfbanor till folket. Praktiskt nog fanns det runt om staden en hel del naturreservat som kunde förädlas med sådana åtgärder. Underhållet av de befintliga anläggningarna hade man tyvärr inte pengar till och det gav ju heller inte så mycket i utbyte som känslan av att man som politiker faktiskt lämnat ett eget monument efter sig. Åt var och en ett eget monument blev också det mer inofficiella löfte med vilket man lockade "rätt sorts entreprenörer" att engagera sig politiskt.

För att engagera befolkningen att tro på det hela börsintroducerades istället bostadsbyggnadsföretagen och folk uppmanades att köpa aktier. Varje gång man flyttade fick man en bonus och om man hyrde flyttfirma från AlltingLättochFort fick man dessutom en ny handväska i present - eller en SUV.

Barnen skjutsades till tennisbanor och bowlinghallar för att inte bli feta och lättmjölk, lättfläsk, lättmargarin och panerade fiskbullspinnar serverades i skolorna och eftersom innehållet i stort sett bara bestod av gelatin, fyllningsmedel, aromer och sötningsämnen så lyckades man pressa skolmatskostnaden till rekordlåga 3 kr per måltid.

Sedan förbjöd man graffittin och tiggarna och krävde ordning i skolorna och uttalade sig kraftfullt mot nedskräpningen i de parker som råkat bli kvar.

Allt i demokratins namn.

Då - i denna nya sköna värld - när man nästan inte behövde betala någon skatt alls - då var det ett litet barn som sa...

Har utförts i tio Stockholms skolor. Barnen har dels fått röra på sig mera, dels att man ersatt smör med margarin och standardmjölk med lättmjölk och dels har man slutat sockrad "mat" (typ bullar, läsk, godis och glass).

Barnen blev smalare!

Lillhulda tror dock att det hade räckt med det sista - i kombination med att bilfria gator runt om skolan skulle gjort det möjligt för barnen att själva ta sig till skolan utan att bli skjutsade.

Men fettskräcken sitter i hos dietisterna. Evolutionärt sett så har barn aldrig före 1900-talet utsatts för margarin. Och det skulle vara intressant att se om inte den våldsamma ökningen av socker och sötningsmedel i alla tänkbara livsmedel (och t o m tandkräm!) beskriver en kurva som i stort sett helt sammanfaller med viktökningen hos oss alla!

Ska man dra några riktiga slutsatser är trevariablers-experiment inte den bästa utgångspunkten.

Nu har Lillhulda haft tid att läsa en tidning igen. Det har varit lite påsklov och annat.

Och hon konstaterar då att replikskiften ibland blir så lomhörda att de i sig sätter fingret precis på en frågeställnings kärna.

Som replikskiftet kring barnen och jämställdhet i dagens Svenska Dagbladet.

Lillhulda tror att om full "jämställdhet" skulle råda i vårt samhälle skulle samhället inte vara organiserat som det är nu.

Framförallt skulle inte åtskiljandet mellan det privata och det offentliga, det produktiva och det reproduktiva vara så genomgående.

Om kvinnors och mäns erfarenheter (nu och i historisk tid) fick lika stort genomslag överallt i samhället skulle samhällets organisation i grunden förändras. Kanske skulle vi inte ha några Dagis alls. Kanske skulle barn inte förvaras i ålderssegregerade grupper under ledning av en, eller en och en halv, vuxen.

Kanske skulle arbetet flyttas hem eller så skulle barnen finnas med på arbetet.

Hierarkiska organisationer skulle vara mer pittoreska och mindre självklara.

Effektiviteten skulle öka - men det begriper inte den som uppfostrats i den patriarkala, hierarkiska och produktionsförblindade samhällstruktur som nu är normen.

Därför blir också diskussionen om vad jämställdhet egentligen är av karaktären:

God dag!

- Yxskaft.

(och för den som inte begriper den läsningen rekommenderas en tur till sagobiblioteket).

Sa man förr. Förr kunde det vara svårt att få tag på en fågel att ha i handen. Det är mycket enklare nu. Man kan gå till närmsta zooaffär och köpa en. En undulat t ex.

I skogen finns fåglar, bär och svamp. Fåglarna har man egentligen ingen nytta av och bär köper man billigt på stormarknaden i burkar med socker, förtjockningsmedel och konserveringsmedel. Svamp köper man på torget. Det är lite tjusigt att göra egen svampstuvning på färska kantareller. Eller hur.

Hade man haft ett får hemma kunde man ha klippt ullen, kardat den, spunnit den och stickat sig en tröja eller ett par vantar eller en mössa. I varuhuset finns det garn så något får behöver man inte. Garnet kostar mer än de färdiga mössor, tröjor och vantar som också finns att köpa i samma varuhus.

Hade man en höna hemma kunde man fått egna ägg. I mataffären kan man köpa jättejättebilliga ägg. Billigare än vad utrustningen till den egna hönan skulle kosta.

Våran granne har en vacker sångröst. Men vi har en musikanläggning och skivor med såna som sjunger med en hel orkester bakom sig. Det gör inte grannen.

Marmorplattor kostar nästan ingenting om man köper dem i Kina. Thailändska skräddare syr en hel kostym för nästan ingenting. Kycklingar som föds upp i broilerfabriker blir billiga - så billiga.

Allt blir billigare. Men utgifterna går upp. Accessoarerna blir allt dyrare. Barnvagnarna alltmer avancerade. Bilarna lyxigare. Soprummen allt fullare. Arbetstiden allt längre. Barnens vistelse på dagis eller med svartbetalde barnflickor blir allt längre. Vi jobbar och jobbar och säger oss att vi anser oss förverkliga oss själva.

Vi håller fågeln i handen och intalar oss själva - övertalar oss själva - låter oss övertalas - tänker inte tro något annat - vågar inte tänka på att det kan vara ett misstag - en ödesdiger förvillelse - en lögn och förbannad dikt

- att det fortfarande och i all evighet finns/kommer att finnas...

Tio fåglar i skogen

Vad vi än gör...

Sveriges television ska börja bry sig om kvalitet när tittar-responsen ska värderas (Werkelid i söndagens SvD, kultursidorna). Antalet tittare är inte längre det viktigaste utan nu ska man (äntligen) sätta fokus på programmens räckvidd och tittarnas upplevelser av programmens kvalitet, betydelse, genomslag och värde. Var det inte nåt sånt man tänkte när man började med teven - för hundra år sen typ???

Nu står det visserligen i den refererande artikeln att SVT överväger att införa ett kvalitativt mätinstrument - inte att de bestämt sig än. Men bara att tanken uppstått! BBC är redan där, så det är inget radikalt nytänkande som SVT vågat sig på - men ändå. Kan ingen tipsa de där på Sveriges Radio också, som varit så oroliga över radions brist på ungdomlig folklighet. Tipsa dem att kanske kan våga vara lite stolta över att de faktiskt också har program som både är tunga och ambitiösa!

Och så verkar tågchartern stå inför ett genombrott.

Det är lika kul som när Tvärbanan - tvärs alla pessimistiska experters uttalanden - blev en totalsuccé från första stund.

Mitt i snöyran - det är aprilsnö i Lillhuldas Stockholm just nu - så kommer det alltså både solsken och optimism. Världen är inte opåverkbar.

Det är en pågående debatt i svenska media kring kristendomen och dess förhållande till resten av världen.

Några som driver på är t ex de sk humanisterna som verkar anse sig vara odogmatiska och fria individer endast styrda av förnuftet. Några andra är de aktiva religionsarbetare som önskar att den svenska kyrkan ska hänga med sin tid och vara öppen för alla (Pastor Jansson är en bekant representant) och ytterligare några anser sig kämpa för de kristna värderingar som kristendomen ursprungligen stod för. Dock utan att alltid göra sig riktigt medvetna om vilket ursprung de anser sig bottna i.

I massmedia tenderar dessa grupper att hamna lite ojämlikt kan man tycka. Den första gruppen skaffar sig mycket utrymme genom att vara aktiva med skrivelser och andra aktiviteter. Och de blir sällan emotsagda eftersom man då lätt hamnar i argument som närmar sig den tredje gruppens. Den gruppen är nämligen helt fel förstår man, om man läser vad väldigt många journalister, politiker och proffstyckare anser. Och för att balansera det hela så gör Pastor Jansson och hans vänner istället stora insatser för att få kyrkan så harmlös och anpassad som möjligt så att ingen ska ta illa vid sig. Låter översätta de krångliga gammaldagsa orden i psalmerna till exempel så att moderna människor inte ska behöva känna sig dumma för att de inte förstår vad de sjunger. Och moderniserar lite här och där i kyrkotexter, ritualer och böner. Mm.

Kanske är det just i denna process som uttrycket "politisk korrekthet" gör sig allra mest giltigt.

Men religion är bara till en liten del ett projekt kring livet efter detta och om man tror eller inte tror på en fader i vitt skägg sittande på en himmelstron. Religion är den samlade kulturella erfarenheten hos ett folk på en plats. Eller för ett folk som ständigt rört sig men som strävat efter att hålla samman t ex judarna.

Den samlade kulturella erfarenheten av hur man ska hantera och ta vara på det bästa av just den bit av jorden som blivit ens hem. Just nu i påsken så är det våren och pånyttfödelsen vi förhåller oss till. Berättelsen om Jesu död på korset och uppståndelsen rekapituleras just nu överallt ute i naturen. Frön från döda växter sås och börjar gro. Det är själva grunden i just vår erfarenhet i detta land, en erfarenhet som delats med alla tidigare generationer.

Kanske är det så att varje religion uppstått på en plats som legitimerat densamma. Och i de fall religionen spritt sig så har den på sin nya plats anpassats efter just den platsens förhållanden. Annars hade den inte varit användbar.

I ett globalt samhälle tenderar religionen att bli en privatsak som kan praktiseras utan förankring vare sig med platsen eller den eventuella kultur som råkar finnas där. Det är då den blir till dogmer eller till makutövning. De sk humanisterna som försöker konstruera ett nytt trossystem riskerar snarare att knuffa över oss alla in i ett system där den som talar högst vinner. Man riskerar att den relativisering som man förespråkar endast ger upphov till en kulturupplösning (som en del kallar moralupplösning men det är ju en politiskt inkorrekt uttryck så vi hoppar det här) som i sin tur skapar förutsättningar för t ex en ohämmad kapitalistisk utsugning.

Ett samhälle behöver normer och traditioner. Det låter kanske trist i somligas öron men det är det som är själva kulturen. Vi är en samling människor (ett folk kanske t o m) och vi har en natur att förhålla oss till. Vårt jordklot är begränsat men rymmer samtidigt en enorm artrikedom och en skönhet som inte låter sig förklaras med enbart sakliga argument som att himmelsblått är en färg som stimulerar någon slags hormon i våra kroppar typ.

Människosläktet har förhållt sig till detta jordklot under årtusenden. Inte alltid har det gått så bra. Men de flesta kulturer som finns nu, har lärt sig av sina erfarenheter och anpassat sitt sätt att agera. Den intuitivt erövrade kunskapen, om hur man ska göra, har avsatt sig i tron på väsen. Ett väsen kan tolkas som det som skiljer delarna från helheten. Helheten som ju alltid är större än summan av delarna. Olika kulturer och subkulturer ger sina väsen olika benämningar. Och framförallt benämner de också andra kulturers eller subkulturers väsen. Kristna och hedningar. Rättrogna och otrogna. Vetenskapliga och vidskepliga.

Svensk kristendom har utgjort referens och grundstruktur i svensk kultur i tusen år. Den tog över efter något som vi vet mindre av men som finns kvar i de flesta av t ex de högtider vi firar över året. Julen, påsken och pingsten kopplar direkt till årets skiftningar och till det vi tillsammans kan glädja oss åt. Ljusets återkomst, årets pånyttfödelse vid julen. Påsken som livets faktiska återuppståndelse. Och pingsten som hänryckningens tid när naturen bara är så ljuvlig som den kan vara. Så har vi vårt eget bevarade midsommarfirande, kvar från tidernas begynnelse rent av. Solen står som högst, dagen tar nästan inte slut, allt växer och frodas. Många barn blir till och det är oändligt långt till vintern. Kristendomen har gjort ett litet lamt försök att trycka in Johannes döparen där men det har aldrig riktigt slagit.

Kanske är det just som traditionsbärare för kulturen på en specifik plats som religionen (i Sveriges fall då den kristna varianten) har sin stora betydelse. Nu när vi alla har möjlighet att bevittna hur ett samhällsbygge som pågått i decennier snabbt plockas i bitar och delas ut som aktieposter med osäkert värde till allt folket (fast mest till de redan rika). Nu kan vi fundera över om vi har råd med att endast hålla oss med politiken som normskapare? Alla ägg i en korg typ.

Själv tänker jag försöka ta mig till någon gammal kyrka och känna generationernas avtryck i stenväggarna.

Och eftersom vi alla vet hur det går - han kommer att återuppstå! Så passar jag på att redan idag (trots att det är den sorgligaste dagen på hela kyrkoåret) önska er alla en

Glad Påsk!

... när du stiger av! Så uppmanas resenärerna i Stockholms tunnelbana.

Lillhulda tycker man ska tänka på sådana avstånd annars också. Avståndet mellan öst och väst t ex, eller mellan till och från.

I helgen t ex - när Lillhulda lunchade hos en väninna - så kom samtalet in på den nya lägenhet hon numera (väninnan alltså) bodde i. En bostadsrätt i närförort, med en solig altan överst på tredje våningen i ett rött tegelhus, en stor innergård och bilfria gator.

- Här är så jättebra, sa väninnan, vi har sopsortering och egen kompost.

Det är hoppfullt, när en bostads förträfflighet också inbegriper hur soporna tas omhand, Lillhulda kände sig mycket upplivad.

Det är små avstånd mellan till och från. Förr och nu. Nu och sen. Här och där. Syd och nord. Rik och fattig. Jag och du. Vi och ni. Ni och dom. Även om skillnaderna ibland är närmast ofattbara så är avståndet kort. Och klivet över kan göras fortare än man hinner blinka.

Blekt och oblekt papper t ex. Rättvisemärkt och billigast tänkbara. Kvalitet och skräp. Naturmorgon och kulturskymning. Turist och exploatör. Smör och margarin. Socker och sukralos. Mat och avfall. Mode och omodernt. Nylonskjorta och egyptisk bomull. Arbetshäst och skogsmaskin. Åldringsomsorg och mat i plastlåda. Flyg och tåg. Skolbok med pärm och stenciler i travar. Skatt och skolmat. P1 och TV5. 5 decibel och 95. Medelhavsvärme och ...

Kan du också glädja dig åt bra sopsortering (eller är du så rik att du inte behöver bry dig?)

Tänk på avståndet - du också

Plötsligt blir det aktuellt att rota fram förklän och schaletter, långa kjolar och något kaffepannsliknande. Just det sista är ju lite svårt. Bodums glaskanna känns inte helt rätt. Inte Baristamaskinen heller. Så det får väl bli en korg.

Grannens katt inser hotet och ger sig omedelbart över till barnfria områden. En tur bakpå kvasten lockar inte. Kvast ja - den får anstå till kvällen. För den sopkvast som finns tillgänglig är av icke-aerodynamisk modell med en fyrkantig borstplatta på skaftet. Den ger inte ett trovärdigt intryck. I alla fall inte när vi nu alla blivit mycket mer kvastkunniga med hjälp av den unge trollkarlen från England. Ingen Nimbus2000 precis.

Affärerna som brukar ösa ut tillbehör till Hallowen och Alla Hjärtans Dag har inte fattat nåt. Men så har väl heller ingen amerikansk eller multinationell kedja tryckt ut några pryttlar. I några affärer hänger visserligen nåt som ska föreställa påskkärringar - iförda stora höga spetsiga hattar - så det var väl vad som erbjöds handlarna på den stora globala marknaden. Ni vet den där som ska skapa mångfald enligt teorin men som i praktiken endast förmår förmedla likriktning och enfald.

Sånt kallas imperialism. En främmande kultur tar över och platsens traditioner går i upplösning.

Nu verkar det inte så illa just i våra kvarter. Påskmusten och påskkärringarna håller stången mot den stora frihetsläsken och de importerade trollkarlsdockorna. Det går att göra en påsk-kärring utan att ta svängen förbi en affär. Det går utmärkt. Även om grannens katt håller sig undan.

En lågpriskedja tapetserar just nu Stockholms reklampelare med budskapet att de "gör påsken rödare". Lillhulda försöker alltid att bokstavligen bortse från all sådan text som försöker tränga sig på i gaturummet. Men när nu samma kedja nästlat sig in som medföljande reklamblad i morgontidningen så är det väl lika bra att ge upp och ta det hela på allvar.

Bladet är ju faktiskt rätt intressant.

Påsk är, som alla vet, en tid som kännetecknas av färger. I stilla veckan finns blåmåndagen och skärtorsdagen t ex. Långfredagen är svart medan påskdagen är vit.

I folktraditionen är påsken gul och grön: gula kycklingar, gula fjädrar i påskriset och gula påskliljor. Eftersom påsken är en av de stora kristna högtiderna är kyrkans färger de ursprungligt exklusiva - svåråtkomliga - färgerna som förr endast kungen och kyrkan kunde kosta på sig. Violett. Tyvärr är Lillhulda inte tillräckligt hemma i de övriga religionerna men eftersom alla religioner i grunden baserar sig på årstidernas växlingar och naturens förutsättningar så gissar hon att gult är en färg som återkommer också där - ljuset och solen är på väg och blomningsperioden har börjat.

Det gulaste vi har i Sverige just nu är tussilagon. Men också sälgen (av helt avgörande betydelse för alla bin och humlor som nu sätter igång sitt säsongsarbete) har ett gult skimmer över sina kissekatter.

Dvs många färger har påsken men just röd är den inte.

Parentes: Skärtorsdagen - för att nu inte förvirra - det ordet har naturligtvis inget med färgen rosa att göra utan refererar till rening (jfr skärselden) slut parentes.

Vad vill då denna kedja?

Rött kan naturligtvis relatera till att det bara är en månad kvar till första maj. Då demonstrationstågen skakar maktens grundvalar och kapitalisterna hukar i sina bunkrar ute på sina landsställen med strandtomt och monsterbåt. Eller hur var det nu?

Nej någon kommunism har nog inte kedjan tänkt sig. En bläddring i bladet ger vid handen att de erbjudanden som ges är garanterat fria från såväl rättvisemärkning som KRAV-märkning. Kycklingen kommer från Danmark, kasslern kommer från Tyskland och laxen kommer från Norge. Mammas färdiglagade köttbullar är gjorda på svenskt kött men vad korven är gjord på framgår inte alls. Men billigt är det.

Läser man längst ner på reklambladssidan framgår också vad det hela handlar om. Kedjans affärsidé är att vara Sveriges billigaste matkasse.

Parentes: Varför är det så helt ok att köpa Sveriges billigaste matkasse men samtidigt helt rimligt att lägga ner hur mycket som helst på rätt klädmärke? Och i bägge fallen fullständigt utan kvalitetskoppling!? slut parentes.

Eller: Rödare påsk! Haha vi är inte (sic!) några kommunister! Eller socialdemokrater eller annat sånt där som håller på och joddlar om rättvisa och arbetsförhållanden och annat tråkigt.

Samtidigt som de som faktiskt har lite ont om pengar ska kunna tänka.

- Haha! Vi handlar faktiskt billigt - vi har pressat tillbaka de läskiga mataffärskapitalisterna. Här är en affär som står på oss vanligas sida - mat ska vara billigt. Miljötänk är för idealister och grönmuppar - det är inte realistiskt i alla fall. Nu tar vi bilen (åker förbi närbutiken och vinkar åt dummingarna som handlar dyrt) och bunkrar upp.

Typ så ungefär tror jag ligger bakom utformningen av denna slogan.

Är det elakt tänkt?

För många år sedan hade en tidning en intervju med en man som räddat livet på hela sin familj genom att skrika "spring upp mot bergen" när ett stort dån hördes. Detta var ett antal år innan tsunami blev ett begrepp också i Sverige.

För journalisten berättade han sedan hur han som liten pojke hört sin mormor berätta om den stora våg som kom in över landet när hon var liten flicka. Och hur vågen hade föregåtts av ett stort muller.

Så när det stora mullret kom, kom han ihåg sitt pojkminne och mindes mormoderns berättelse om den stora vågen och insåg - utan att ge sig tid att tänka efter - att det gällde livet och att alla måste upp från strandområdet. Så mormodern räddade livet på sin lilla dotterson och hela hans familj genom den historia hon berättade på fyrtio-/femtiotalet från sin barndom någon gång i slutet av 1800-talet.

I vår moderna tid finns mycket att berätta för barnbarnen från när mor- och farföräldrar var små. Hur jordbruket gick till när människor arbetade med höskörden och det fanns kossor i varje lagård och höns t o m i stan. Hur maten hanterades innan det fanns kyl och frys. Varför det inte fanns sopsorteringsanläggningar i vartannat kvarter (tips - för att det inte blev så mycket sopor!).

Berättelser som på sikt också kan vara livsavgörande.