Lillhulda

Skalar man en KRAV-märkt apelsin eller mandarin blir inte händerna så där oljiga eller luktar så där speciellt som de brukar bli eller lukta efter skalning av "vanliga" apelsiner.
Och dessutom - skalen möglar när man lägger dem i komposten!
Antagligen kan man med gott samvete lämna dem efter sig i snön med - de bryts förmodligen ner och blir till jord!!!

Efter den upplevelsen skalar Lillhulda "vanliga" citrusfrukter med plastpåseskydd. Och slänger skalen i soppåsen för destruktion i förbränningsanläggning.

Livet blir alltid krångligare ju fler insikter man får. Å andra sidan är det ett faktum som främst gäller i det korta tidsperspektivet. Sett lite längre så blir ju allt mycket enklare och trevligare. KRAV-märkt frukt och man behöver inte tvätta händerna efter skalning - det räcker att slicka av dem! Och man kan med gott samvete säga åt ungarna att skala själva.

Däremot blir det allt svårare att gilla det där uppiffade dricksvattnet med citron- eller apelsinskivor i - knappast KRAV-märkta... eller?

Nu var tuben nästan slut så det blev en tur till affären.
Där fanns det tandkrämstuber på fem olika hyllor över varandra.
Ett antal märken och alla i sin tur förekommande i ett antal variationer.

Det är den berömda valfriheten som marknaden ger.

Men alla märken hade samma ingredienser och sålde sig med whitening och löften om antikaries.
Så vad var det egentligen att välja emellan?

Trollet hade önskat något som kändes mindre kemiskt och mera bara rengörande.

Trollet hade önskat sig något annorlunda. Men alla tuberna liknade varandra och hade vid genomläsning i stort sett samma innehåll.

Varför fanns det då så herrans många varianter???

Marknadens frihet?

Fritt val. Ingen socialism här inte - Fritt val mellan tjugo varianter på i stort sett samma sak.

Visst är det väl konstigt hur mångfalden så lätt blir till enfald när Markinaden själv får bestämma!

Nu är det mest rester kvar.
Granen står i ett hörn och släpper sina barr - trots att den fått vatten. Men den stod ett tag, huggen och utan vatten, utanför huset i den varma december. Så det är begripligt. Den ska bli pinnved till braskaminen när så är dags.
Hyacinterna har vissnat de flesta och blomställningarna ordentligt avklippta och förflyttade till komposten. Själva lökarna med sin blast väntar i en påse på insidan av skaffeiet på att bli nergrävda i trädgården när jorden åter blivit grävbar. Så kommer de upp sedan - om något år. Med lite mindre blommor men med samma doft - spridd som en aning i ljusa vårkvällar.
Resterna av fårfiolen är uppätna. Grötrispåsen återförflyttas in i skåpets dunkel i väntan på nästa julgrötstid.
Saffranspåsarna vilar i kryddlådan.
Adventsstjärnan är släckt (de vise männen kom ju fram i tisdags!) och änglaspelet blev aldrig uppackat i år (ingen saknade heller pinglet tydligen).
Julfklappspapper och snören är sorterade i användbart och icke. Skogsmossan runt blomarrangemangen (som vi gjort vartefter lusten fallit på) duschas dagligen om vi bara kommer ihåg och lyser skogsgrönt mellan hyacinter och köpeenar.
Januari är en svår månad med krypkyla och svagljus. Men den har löfte om ny vår och kärlek
Vi sjunger för granen när vi bär ut den.