Skator gillar digestivekex

Vi har testat.


Nu är själva valet över

...så nu ska det bara ältas ett antal dagar om hur det gick i olika delstater och vad olika USA-amerikaner rösta på och varför och vad de nu tror om framtiden och om detta var ett speciellt val eller inte osv osv osv. Och svenskar ska också tillfrågas om vad dom tycker och tror. Och sedan ska eventuellt valfusk diskuteras. Och så kan man ta ett varv till om bortglömda eller oräknade röster.

Sen är det över (kanske)

Då får journalisterna åka hem igen eller om de redan är på sin ordinarie plats hitta på något annat att skriva om

Något annat USA-amerikanskt kanske

Lillhulda föredrar tills vidare Grönköpings veckoblad

Februarifredag

Varje nytt månvarv fick nytt namn. Men sen gick det inte ihop sig med solvarven. Så därför blev månaderna lite konstiga. Olika långa. Månens växlingar är inte heller fullt pålitligt fyra veckor men bra nära.
Om man rundar av så blir det i alla fall ungefär 12 månvarv på ett år.

Tolv är ett magiskt tal. Ett socialt tal i paritet med ord som lagom och syskon. Tolv går nämligen att dela med två, tre och fyra. Det ordnar sig i de flesta grupper. Så har också alla tal upp till tolv unika benämningar. Först i och med tretton så räknar man på fingrarna typ.

Inte bara svenskan utan de flesta språk som Lillhulda är ordentligt bekant med tycks ha den egenheten. (Däremot är orden lagom och syskon inte lika frekventa.)

Sju är också ett magiskt tal. Tvärtemot tolv så är det ett primtal och består av en sammansättning av två, tre och fyra (fast man får välja då mellan fyra eller två gånger två). Så veckorna och månadernas längd har en djupare grund.

365,25 är dock inte magiskt efter vad Lillhulda förstått. Det hade ju varit kul om året istället haft 256 eller 512 dagar - men då hade det å andra sidan varit svårt att få till det med veckorna och månaderna.

Fyra årstider om vardera tre månader.

Allting går runt i ring - tiden är ingenting.

Fast Einstein lär ha sagt att tiden finns för att allt inte ska ske samtidigt.

Måndag

Man får ta en dag i taget. Lillhulda börjar med måndag.


Idag är det måndag och ankdammspartiet har en ny arbetsvecka framför sig.

Ankdammar förekommer ofta i flera lager i samhället. En gammal benämning på sådana skiktade ankdammar har varit klass-samhälle.

I ett ankperspektiv består i princip hela världen av ankdammar, men väldigt många ankor strävar efter att ha kunskap om och känna samhörighet med resten av världens ankdammar.

En del ankor tycks emellertid ha levt i decennier i sin egen ankdam, träffat enbart sina egna likadana vänner och talat tillsammans om hur det är och varit fast förvissade om att deras åsikter grundades på djupa insikter och ett skarpt intellekt. Och då kan det ju bli hur fel som helst.

Partiet som gett den civila olydnaden ett ansikte (eller en hel trave ansikten typ).

Kanske hade de inte tänkt på att strålkastarljus också bländar och avslöjar.

Fy vad jag gnäller - hoppas det blir bättre på tisdag.


Fortsatt trackning i bokstavsrymden

Nyckelorden vill sig inte. Kan man skriva ett bloggbidrag utan tecken som har prickar ovan a och o?

En person ska ha skrivit en hel roman utan ett specifikt ord - nu minns jag inte vilket men det kanske andra bloggare vet? Kanske noterar man ingen skillnad alls. Detta inpass skrivs med endast lite assistans av snabbkommandot shift-F7.

Utmaningen triggar andra delar av huvudets verkstad och fokus flyttas till handlingen skriva ihop text och inte till prestationen intelligent och smart text. Att undvika alfabetets tre sista bokstavar blir en bedrift i sig. Och i och med det minskar stressen och koncentrationen kan samlas ihop mot en riktpunkt. Ett framtidstips!

Att det finns stort mycket text som inkluderar de omtalade boktecknen kan man dock notera.

I en annan tid, sedan buggarna fixats, ska jag skriva text med riktigt mycket dito.

Noterar ni andra bloggintressenter bristen på vissa delar av det svenska alfabetet i denna text? Eller syns det inte alls?

RSS 2.0