Lillhulda

Tornseglarna har flyttat. Surströmmingsburkarna står svällande på affärens hyllor för tillfälligheter. I frysdisken ligger bjärt färgade kartonger i format som påminner om forna tiders LP-konvolut (de som inte förstår ordet föreslås fråga någon typ pensionär) - om det inte vore för tjockleken - de är tjockare än Beatles SergentPepper.

På morgonen är luften klar och hög och fast solen skiner så finns ett stråk av kyla. Som kristallglaset, när man håller det mot ljuset, har ett uns av blått i sig, bly. Jo - luften är klar som kristall.

Igår fanns plötsligt en liten groda i trädgården. Avlångt smal och inte så där pösigt rund som de paddor som brukar besöka. Den blev hjälpt över vägen till där det kunde finnas lite blötare marker. Hoppas den uppskattade det.

Egentligen borde den istället ha blivit välkomnad och inbjuden på kaffe och bullar som en hedersgäst som bara är alltför sällan mött numera. Utdikningar, miljögifter och biltrafik har gjort groddjurens tillvaro alltmer komplicerad. Och antalet grodor minskar. Det betyder mindre mat till dem som äter grodor (och det handlar inte om fransmän nu alltså). Utdikningen betyder färre vattenpölar till mygglarver också som i sin tur också betyder mindre mat. Färre betesdjur i hagarna betyder färre flugor.

Färre betesdjur därför att industrialiseringen och jakten på den billiga matkorgen tvingat fram centraliserade mejerienheter och slakterienheter som bönderna i sin tur måste möta med stordrift koncentrerat till allt färre enheter eftersom kortsiktigt tänkande människor annars köper billigt kött från andra sidan jordklotet. Och eftersom de protester som finns mot denna kötthandel bara ser vegetarianism som det politiskt korrekta.

Vad kan du göra åt detta?

Bor du på landet så stöd de bönder som vågar sig på att odla ekologiskt. Det är inte töntigt. Bor du i en bruksort så gör upp med det förflutna och stöd det lokalt producerade istället för att handla billigt fläsk från Danmark. Bor du i en storstad så har du alla möjligheter att handla KRAV-märkt redan nu, utan att behöva bekymra dig om vad grannarna du möter i butiken ska säga om du har vagnen full med ekoprodukter.

Det är kanske knapsu på landet - men det måste vi i så fall ändra på

- om vi vill att tornseglarna ska komma tillbaka nästa år också.

Och är du lärare så ta med barnen ut i markerna

Lär dem för livet

för att vända en oceanångare. Nu har i alla fall Stockholm tagit ett steg i riktning mot att bli en mer ekologiskt anpassad stad. Bilbegränsning (biltull). Lillhulda passade på att ge sitt indirekta stöd genom att investera i en årsbiljett till stadens cykellånestationer. För endast 200 kr har hon nu tillgång till en lånecykel som finns att ta ut på ett antal platser runt om i innerstan. Och en cykelhjälm följde med på köpet.

Tyvärr har cykellånestationerna utsatts för en hel del sabotage och några har måst stängas. Det tycks vara något med cyklar som egentligen borde gå helt på tvärs med hela cykelidén. Alltså - cykeln är ju ett redskap att för egen hand (fot) ta sig fram i landskapet. Men av någon anledning så tycks ett antal individer uppfatta just cykeln som en sak det är fritt fram att "låna". Och med polisögon tycks det vara ett ringa brott och inget att lägga energi på.

Det är som graffittimåleriet - dvs kluddet på väggarna. Det drabbar kollektivtrafikresenärer och människor som bor i anslutning till järnvägsräls. Det drabbar inte bilister och det drabbar inte människor i exklusiva bostadslägen.

Gjorde det det så skulle förmodligen större resurser sättas in för att straffa vederbörande. Liksom gäller cyklandet. Den som cyklar har förmodligen inte tillräckligt hög status. Och småbanditer verkar vara statuskänsliga.

Vem förmedlar statuskänsligheten? Lillhulda råkade gå förbi en samtalande grupp på en gata i innerstaden. Tre föräldrar. Runt om dem yrde ett antal små barn. Tre stycken hade upptäckt telefonkiosken strax bredvid. De rusade in och ut i denna och slängde telefonluren hårt i väggen för varje gång. Ingen (ingen!) av de tre vuxna rörde en min eller gjorde ett försök att stoppa det hela.

Var det bara för att det tillhörde det gemensamma? Lågstatus? Samhällsägt? Statligt?

Lillhulda ingrep med en tillrättavisning och barnen slutade omedelbart. Endast en av föräldrarna tycktes reagera och hon såg ut att tycka att det var Lillhulda som stört.

Ett samhälle är något vi skapar tilllsammans.

Vi måste bry oss om vårt gemensamma!