En ny skön, marknadsanpassad värld smyger sig på
Det skrevs en hel rad framtidsvisionära böcker kring mitten av förra seklet. Karin Boyes Kallocain, Ray Bradburys Farenheit 451, George Orwells 1984 och Aldous Huxleys Du nya sköna värld är fyra exempel. I den etablerade pressen, bland ledarskribenter med ambitioner att sätta tömmar på världsutvecklingen, så har Orwells framtidsversion alltid fått stort utrymme. Skräckbilden av den totalitära staten som kontrollerar sina medborgare in i minsta skrymsle.
Men den ruggigaste av de fyra är Huxleys bok. Det otäcka med den är att den beskriver ett förlopp utan egentlig aktör. Det finns ingen politisk eller moralisk vilja i den Nya sköna världen (såsom det gör i de andra böckerna) utan tvärtom är skeendet ett resultat av minsta motståndets lag och enskilda aktörers förmåga att låta människors kortsiktiga bekvämlighets- och njutningsönskningar få bli styrande.
I den världen ägnar sig människor åt att konsumera. Eftersom barnalstrandet flyttats från kvinnorna till en slags konstgjord fosterutvecklingsmaskin så tyngs inte individerna av några krångliga släktrelationer. Alla lever i ett slags jättedagis (därmed inget ont om vanliga dagis) där maten är lättuggad och underhållningen anpassad så att ingen ska bli arg eller börja krångla. Eftersom den fysiska barnalstringen inte längre finns så är sex något man ägnar sig åt förstrött men ständigt. Och döden är något alla drabbas av men eftersom inga känslomässiga band av större beständighet knyts mellan människor är döendet något ytterst pinsamt privat som man bara inte låtsas om. Det man gör är att man konsumerar – prylar och prylkrävande aktiviteter.
Vi är på väg mot denna värld i en rasande takt.
I vår moderna värld får alla göra som de vill så länge de gör det på marknadens villkor. Så länge möjligheten att välja mellan 20 snarlika tandkrämer i olika förpackningar invaggar människorna i föreställningen om att de skapar sig en egen identitet – så länge är allt under kontroll och inget att skriva indignerat om på ledarsidorna i de stora tidningarna. Att frihet skulle vara detsamma som att fritt kunna välja vad man vill köpa på en marknad är en av de mest omhuldade lögnerna i vår moderna tidsålder. Genom den massiv kampanj, som tog fart under sjuttiotalet när kapitalägarna skrämdes av människors spontana samhällsengagemang, har man också lyckats skrämma bort de unga från att engagera sig.
Förlöjligandet av vänstern – genom att referera till palestinasjalar, näbbstövlar och de hängbröst som påstods vara följden av de slängda behåarna – lyckades de skickliga åsiktsmanövrerarna elda under generationernas eviga tonårsuppror och effektivt skrämma bort alla unga människor från vänsterideal och kollektivt ansvarstagande och engagmang. Rebellen blev förebilden, rebellen som är emot och gör tvärtom – inte för att den egentligen har en uppfattning om syfte och mål utan bara för att den måste visa att den ”bestämmer själv”. Resultat ser vi ständigt: i de internationella affärskedjornas etablering, i stadskärnornas likriktning, i utbudet av tandkräm och – i grovsoprummen.
Eftersom det är fult att vara emot valfrihet och att kritisera marknadens utbud. Eftersom det inte är tillåtet att ifrågasätta det meningsfulla i att tvinga alla att välja… telefonbolag, postutdelare, pensionsförsäkring, skola och elbolag. Så hamnar vi alla i ekorrhjulet och ”utvecklingen” går vidare i små, små steg dit vi inte vill.
Nu senast idag en lite notis i en av de stora tidningarna: Swedish Meat har från årsskiftet slopat importstoppet mot genmanipulerat djurfoder. Informationsdirektören på företaget motiverar detta med att kostnaderna blivit för höga att hålla importen garanterat GMO-fri. ”-Konsumenterna är inte villiga att betala.” och ”Om det verkligen var farligt skulle det ju vara förbjudet.”
I den nya sköna världen får Du välja vad marknaden vill.
Monologsamtal
Det är inte helt lätt att vänja sig vid att skriva rakt ut i rymden så här. Man anar att det är tätt befolkat men känslan blir lätt att vi är en stor hop som talar för oss själva. I dag på tunnelbanan fick jag lyssna på en som talade för sig själv. Dvs hon hade ju en mobiltelefon. Men det är ju på samma sätt - man ser inte mottagaren och hör bara en ensidig dialog. Fast nu var det mest en monolog om någon gemensam bekant vars taskiga sexliv var en sorglig sak och att bekanten nog borde göra ett och annat. Det var rätt störande. Någon annans privata utbasunerat så att ingen i telefonpratarens närhet kunde undgå att missa en enda detalj.
Då är bloggen bättre för här väljer vi ju att gå in och få ta del av vad andra skriver.
Hej på er alla anonyma läsare, nu ska jag gå och sova så
God Natt!
Då är bloggen bättre för här väljer vi ju att gå in och få ta del av vad andra skriver.
Hej på er alla anonyma läsare, nu ska jag gå och sova så
God Natt!
God morgon!
Måndagmorgonfrukost – ny vecka. Sportlov för en del. Solen på väg upp, fåglarna kvittrar vårsånger och enligt tidningen kan det komma snö.
Söndagkväll
Ny vecka på gång. En vecka som går in i våren. Glöm inte att äta semlor på semmeltisdagen. På askonsdagen ska man strö aska på allt och sedan är det fasta som gäller. Fast så gör vi ju inte längre. Men semlor på tisdag blir det - jag har längtat.
Aning
När jag går över åkern, efter skörden innan plöjningen när gärdet ligger öppet tillgängligt som sanddyner vid havet då känns allt riktigt. I skogsbrynet längre bort kan jag ana ett rådjur. Det står visserligen inte där men skuggan av att det stod där, tidigare i morse, finns kvar. Samma skugga - eller är det en doft, en andning? – finns efter hararna och räven. I diket finns kvar efter småsork och näbbmöss och jag är en del av detta alltet.
Einstein lär ha sagt att tiden finns till för att inte allt ska ske samtidigt. I landskapet upphävs detta. Landskapet är allt. Jag rör mig genom allas gemensamma erfarenheter. Tålmodigt eller outtröttligt vävs allt samman till något mycket mer evigt än stunden.
En del människor tror att det människoskapade räcker för en helhet. Att kulturen är där människor samlas och att den består av individernas kamp för att manifestera sin exklusivitet. De tror att naturen är det smutsiga, oordnade, farliga som finns utanför och som måste manifesteras emot eller åtminstone hållas borta från.
Den föreställningen dyker ständigt upp… i reklambudskapen naturligtvis men också självklart i ingenjörernas ambition att skapa lösningar på problem.
Haren vet att det inte är problem som ska lösas. Det är liv som ska levas.
Men föreställningen om kulturen som motsats till naturen frodas också i de många ojämlika relationerna expert – förment okunnig som finns i ett modernt samhälle. När centrala myndigheter går ut och ger vägledning slår ingenjörstänkandet igenom också här. Människan är en maskin snarare än resultatet av miljonernas evolution. I kultursnobbens ögon. Fast det förstår inte kultursnobben. Den tror att den lever ett fritt liv utan att tyngas av årmiljonernas dynga. Rent, fräscht och utan belastning bakåt.
Kostråden andas historielöshet och marknadsanpassning. I reklamens sockerfria och fettsnåla produkter talas inget om de sötningsmedel och smakämnen som istället tillförts. Och i skolorna sprider någon skräck kring den feta standardmjölken men låter ”friheten” få råda när det gäller ungarnas läsk och godisätning.
När allergi-ingenjörerna härjade som allra värst skulle de små barnen så tidigt som möjligt ges pulvervälling så att eventuell glutenallergi snabbt skulle upptäckas och livslång medicinering/behandling kunde inledas. Katterna var bannlysta från alla barnfamiljer och hästar och björkar skulle helst inte finnas alls i den ”civiliserade” miljön.
Hur många barn som blev allergiska just av den sterila miljö som naturfrånvaron gav upphov till lär vi aldrig få veta.
I skogsbrynet, zonen mellan åkern och skogen, där är dofterna – aningarna – koncentrerade. Det är i gränslanden som utbytet är som störst. Djuren som stått där, som sett mej, som hört mej. De har förflyttat sig in i skogens värld. Men har minnet av mig kvar och jag känner deras minnen som jag minns dem. Fast allt sker nu och tiden finns bara för att allt inte ska bli en enda röra.
Klädtvång
Barnet borde ha några nya kläder – men jag orkar inte ta mej samman och ge mej ut i djungeln. Djungeln är förresten helt fel ord för affärerna är sällan någon djungel. Snarare monokulturer. Om man inte vill köpa tröjor med tryck på i pastellfärger åt sin tolvåring. Eller om man har tänkt sig att hon ska få en finklänning. Ja då är det nog hemskrädderi som gäller. Utbudet i affärerna är skrämmande likt och likadant. Varför alla dessa tröjor med mer eller mindre imbecilla texter på? Och varför på engelska? Jo det sista begriper jag förresten – stod det på svenska skulle man ju se hur töntigt det är.
Klänning – det ska man helt uppenbart inte ha när man är mellan 10 och 16. Alla kläder som säljs i affärerna verkar vara designade enbart med det syftet att de ska SKRIKA omodernt efter så där ett halvår. Är det den berömda Marknaden som håller på med uppfostran och upplärning av de unga. Konsumera. Ännu mera.
Barnet får gå i mina avlagda tröjor så länge. Sen ska vi köpa något i vuxenaffären, något i storlek 34/36. I vuxenaffären finns det klänningar och tröjor som inte är belamrade med meningslösa textrader. Att välja annat än vad Marknaden tänkt sig kräver sin kvinna.
Fritt Stockholm
Trängselskatterna är en välsignelse – det är bara att konstatera. Staden har blivit flanörvänlig. Trafikbullret har minskat i intensitet och luften är renare. Bussarna går enligt tidtabell och taxiresorna har blivit billigare (eftersom bilarna lättare tar sig fram). Men en del tidningar (typ City) håller fortfarande fast vid att det nog är besvärligt. Och en del låtsas-blöthjärtade typer framhärdar i att orda om hur synd det är om alla fattiga i förorten som nu inte har råd att ta bilen till jobbet.
De fattiga som aldrig haft råd att bilpendla utan alltid tvingats vänta på försenade bussar – dem är det ingen som skriver insändare om. Nu behöver man inte vara så väldigt förvånad över att det är så – kolla hur många sidor med bilannonser det finns i tidningen och fundera över hur sannolikt det är att tidningen vågar vara bilkritisk.
Fredag
Nu är det helg. Och dags att åka till stormarknaden för så många. Ha det så kul – själv tänker jag hålla mig så långt därifrån jag bara kan. Varför det? Det ska jag berätta en annan gång.
Utsläpp
Det har alltid förbryllat mig att samma personer (män?) som förmår att konstruera motorer, broar, väglutningar, däck, bensinstationer och annat knepigt. Konstruktioner där de är tvungna att ta med i beräkningen att slitaget kommer att förändra vägens egenskaper, att bron måste hålla för också en hel del oförutsett eller att motorn är en känslig pryl som kräver skydd, skötsel och ett precist handhavande. Det går t ex inte att hälla i bensin som förorenats av något – lingonsaft eller lera eller något. Och bilen i sin helhet måste skötas, bromsar kollas och alla pedalerna och knapparna och instrumenten på instrumentbrädan måste vara iordning.
Samma personer tror att det går att kontinuerligt vräka ut avgaser i den tunna atmosfär som omger jordklotet – utan att det får någon effekt!
Kan det bero på att de haft en mamma som tagit hand om deras smutstvätt och diskat deras tallrik när de var små och att de nu har en fru som gör samma sak? Så att deras samlade erfarenhet är att bilar måste skötas med omsorg men att i övrigt så löser sig allt av sig självt!?
Kväll
Mörkret har lagt sig som en belåten katt över stan och gatljusen reflekteras uppåt i hans svarta päls. Ett tunnelbanetåg rör sig framåt, befolkat av enstaka varelser som färdas - hemåt eller utåt - som Tove Janssons muminfigurer - i den mörka natten. Snart ska de flesta sova. Men de som försörjer sig på sådant sätt ska snart klä på sig extra varma kläder och vantar och skor som har bra sulor och ge sig ut för att lägga tidningar i allas brevinkast.
Gå försiktigt, tänk på att det är halt!
Och vet att ni alltid är efterlängtade och välkomna!
Ni tappra tidningsbud.
Gå försiktigt, tänk på att det är halt!
Och vet att ni alltid är efterlängtade och välkomna!
Ni tappra tidningsbud.
Semlan allt närmare
Nu är det bara några dagar till fettisdagen.
Semlor med het mjölk. Det är våraning det.
En gång gjorde jag mandelmassa själv. Malde mandel och blandade med honung och äggvita.
Det sinnliga i att göra. Det är värt att slå vakt om.
Semlor med het mjölk. Det är våraning det.
En gång gjorde jag mandelmassa själv. Malde mandel och blandade med honung och äggvita.
Det sinnliga i att göra. Det är värt att slå vakt om.
Myller
Det är som att titta ner i en myrstack. Huller om buller kilar mycket upptagna, mycket fokuserade runt. Mitt i livet och utifrån sett något annat - en slags kropp bestående av oss alla som ser oss som alldeles alldeles egna. Vilket vi ju också är.
ÅÄÖ
Så ska jag då pröva på att vara bloggare...
Det första som händer är att jag fastnar i det angloamerikanska kravet på pricklösa bokstäver. Inga bloggnamn med åäö. Varför inte? Vem har sagt det? Och hur gör fransmän och spanjorer med alla sina konstiga bokstäver med svansar och accenter?
Språket gör tanken möjlig och eftersom olika språk ger olika tankestråk är det viktigt att behålla mångfalden. - Det kan vara så att livsviktiga tankar inte kan födas på alla språk.
Det första som händer är att jag fastnar i det angloamerikanska kravet på pricklösa bokstäver. Inga bloggnamn med åäö. Varför inte? Vem har sagt det? Och hur gör fransmän och spanjorer med alla sina konstiga bokstäver med svansar och accenter?
Språket gör tanken möjlig och eftersom olika språk ger olika tankestråk är det viktigt att behålla mångfalden. - Det kan vara så att livsviktiga tankar inte kan födas på alla språk.
