Lillhulda

Dialektiken mellan rubriksättaren och journalisten som skriver själva artikeln, är ett outforskat ämne - ett öppet avhandlingstema - varsågoda presumtiva psykologidoktorer.

Nu senast en recenssion i DN av en liten snuskig film - Vårt dagliga bröd. Den handlar om matproduktion - den industriella, tillväxtbefrämjande produktionen av BILLIG mat - och om deltagarna i densamma. Kycklingarna och de vid de löpande banden.

Att hanteringen inte tål offentlighet är ett välkänt faktum för såna som Lillhulda som brytt sig länge. För vanligt folk uppträder broilern nertystad i tät plastförpackning eller med förförisk grillyta i tahempåse. Det värsta snusket är som alltid det som inte syns.

Skribenten (filmtittaren) är upprörd och hennes världsbild skakad. Det framgår tydligt. Men hon räddar sig i artikelns sista rader med påståendet att "I dagsläget är kravmärkt och ekologiskt odlat ingen utväg. Hur skall alla ha råd att äta sin finkänsliga mat?" Och rubriksättaren, med fingertoppskänsla för allas vår oro för att en förändring faktisk är möjlig, hakar på och braskar ut "Kravmärkt ingen utväg".

Så skönt. Det är bara att fortsätta rakt fram och göra som man alltid gjort.

Visst är det snuskigt men vad kan man göra åt det!

Vill någon faktiskt veta vad man kan göra så levereras här ett antal länkar:

Bosarpskyckling

Glada grisar

Krav

Änglamark

Lillhulda missade att igår måndag hade Stockholms finansborgarråd Kristina Axén Olin ett nytt engagerat skatteinlägg (att Stockholm utsetts till världens bästa stad var ju lördagens nyhet). Nu gick hon igenom vad det skulle innebära att åter få en rödgrön majoritet och skatt i stadshuset.

En barnfamilj skulle få betala motsvarande ett års mjölkförbrukning. En bilägare skulle inte längre ha råd med nya vinterdäck till bilen.

Sorgligt.

Men behöver resten av Sverige verkligen bry sig om vad som händer i Stockholm? Blir ni, kära bloggläsare, trötta på det Stockholmsperspektiv som ibland breder ut sig i just denna blogg? Var inte det - vad Stockholmare gör har betydelse för hela landet. Var kan man leva miljövänligt resurssnålt om inte i en storstad? Politikernas beslut för Stockholmsregionen ger återverkningar på hela riket. Liksom att det vi gör i Sverige faktiskt har betydelse för resten av världen.

I Stockholm har nu beslutats om en höjning av månadskortet för kollektivtrafiken. Ökningen är 70 kronor i månaden. Elva procent.

Hade det varit bensinpriset så hade det motsvarat 1 krona och 25 öre. Per liter. Motormännen skulle ha svimmat. Stockholms handelskammare likaså.

Kristina Axén Olin skulle ha staplat ännu mer mjölkkartonger.

Nu struntar hon visst i mjölken även om 70+70+35+35 (två vuxna, två barn) motsvarar ungefär en liter mjölk om dagen. Men det är klart - de som envisas med att åka kollektivt behöver ju inte köpa nya vinterdäck.

Eller hur det nu är.

Typ.

... enligt Reader´s Digest (Det Bästa).

"Jag tror inte vi förstår hur unikt det är att kombinera en storstad med platser som Djurgården." säger Stockholms finansborgarråd Kristina Axén Olin (m) i lördagens Metrotidning. Det tror inte Lillhulda heller - att de moderata politikerna i Stockholm gör.

Hösten har gjort sitt intåg och träden skiftar lite smått i gult (lite smått - för någon frost har inte anats - trots att vi snart är i oktober). I affärerna följer årstiderna dock almanackan och höstkläderna fyller upp alla butiksytor med denna hösts modeller, färger och material. Billigt, omoraliskt billigt. Och i kvaliteter som inte kommer att hålla att slita på. Det är ju heller ingen idé eftersom just årets modeller blir omoderna nästa år. Så ska vi ha råd att köpa nytt så måste det vara billigt. Och får vi tillbaka på skatten så får vi råd att köpa mera.

Vi köper också som aldrig förr. Det gör vi varje säsong. Och även om sopsortering nu blivit ett ord som ingår i vardagsspråket så ökar vi mängden sopor. Dvs vår konsumtion ökar. Enligt BNP-mått och andra nationalekonomiskt konstruerade mått på framgång så är det JÄTTEBRA! Och internationellt står sig Sverige hyfsat fast förmodligen är det bättre i Kina - just nu.

Därför bör vi vara glada åt att Kristina Axén Olin ska se till att vi får tillbaka ännu mer på skatten så vi kan köpa ännu mer - så tillväxten ökar. Stockholmsbilisterna ska gynnas med ytterligare motorvägar - bilism ökar nämligen tillväxten av sig själv liksom - mer plåt, mer drivmedel, bilvård, vägunderhåll, trafikolyckor (mycket BNP i en olycka - bilar som måste repareras och kanske till och med ersättas med nya). Det är nämligen den individuella förbrukningen som gör oss lyckliga. Enligt den nationalekonomiska religionen.

En skogspromenad bidrar på inget sätt till BNP. Så vad ska vi egentligen med grönområdena till!?

Stadens lokaltrafik (SL) ska höja taxan och dra in på turer. De hemlösa får hållas i skrymslen och vrår. Stadens miljösatsningar får gå på sparlåga. Stadens markinnehav (läs grönområden) ska säljas och ytorna göras tillgängliga för spekulation.

Per Unckel - Stockholms moderata landshövding (han som fick hela Länsstyrelsen att kovända i frågan om 25 miljardersprojektet Förbifart Stockholm - jättemotorvägen över Mälaren) är också förvånad.

Jag tror inte vi förstår - säger Kristian Axén Olin. Det tror inte Lillhulda heller.

"Alla vill ha renare luft, men att sabotera bilar kommer bara att göra förarna arga och mer benägna att tomgångsköra i innerstan." DN på stan 20-26 september 2007 s 35 spalt 2 i Inkorgen.

Den som skriver är anonym men Lillhulda anar kvinnan bakom. Samma sorts kvinna som hon stött på i varuhusen i Berlins turkkvarter där småpojkar skriker sig till godis och leksaker från mammorna medan deras systrar tålmodigt tränar sig i att förstå och att avstå. Motsvarande kvinnoporträtt finns också i den utsökta filmen Darling. Vill man se dem live i Sverige rekommenderas en tur till det Stockholmska Lidingö/Danderyd eller Botkyrka/Rinkeby. Mjukgörarna, konfliktundvikarna, nu-talar-vi-om-något-annat-värdinnorna.

Reta inte en stadsjeepsförare. Han har visat sin potens (eller behov av potensersättning?) redan genom att skaffa föremålet - och han tänker försvara sin rätt att ta gatan i anspråk. Gör honom bara inte argare.

Nu tar vi alla och stämmer upp i allsång och är sams så blir nog stadsjeepsägarna snälla och lovar att gå på kurs i ecodriving.

Om man vill försäkra sig om att bilsamhället ska fortleva ända in i Ragnarök - så är det viktigt att se till att de människor som plockas till maktpositioner är/blir bilberoende. Det har politikerna i kungliga huvudstaden insett och dragit konsekvenserna av.

I kungliga huvudstaden är dock kollektivtrafiken så väl utbyggd att det rent fysiska bilberoendet sällan är påtagligt. Istället satsar man nu på att stärka det psykiska bilberoendet. Alltså går politikerna in och lanserar tjänstebil till länets toppar. En trängselavgiftsbefriad miljöbil (som går utmärkt bra att köra på vanlig bensin också) som särskild förmån (gratis boendeparkering ingår dessutom). Så nu ska borgarråd och stadens höga chefer kunna ta bilen mellan närförorterna i norr och stadshuset.

Så skapas ett bilberoende som är psykiskt statusrelaterat och status styr hårt, särskilt sådana som är i maktposition. Har du tjänstebil är du viktig.

Och de chefer som anställs nu kommer att vara bilbundna och fortsätta att arbeta för en biltät stad och mer vägar - och en snar Ragnarök.

Konspirationstänk?

Nej - tror du det så är det nog du som är blåögd.