Fågelinfluensan…

måste vara till stor glädje nu för de som har som sin försörjning att sätta texten på kvällstidningarnas löpsedlar. Tänk vilka enorma möjligheter den ger till att frossa i skräck-kittlingar. ”Så märker DU att DIN katt blivit smittad” eller ”Törs DU äta VANLIG omelett”.

All befogad oro som människor har (klarar jag hyran, gjorde jag rätt bedömning på jobbet, har sonen svårt med klasskompisarna, borde jag ha hälsat på hos gammelfaster i söndags…) kan kanaliseras i en gemensam yttre fiende som vi alla kan vara rädda för. Och så kan vi kräva lite åtgärder eller köpa tamiflu och någonstans undermedvetet tro att vi därmed hjälpt Oskar att få bättre relationer till sina kompisar.


Löpsedlarna
STJÄL
DIN
energi.

Löpsedlarna
LURAR DEJ
att ägna dej åt ovidkommande
DETALJER.


 

Löpsedlarna gör
DEJ
 till
FÅNGE
 i
MENINGSLÖSA
 tankar.

Och ändå är det – tror jag och vill jag tro – seriösa människor som ger sig in i journalistiken. Människor med ambitioner att upplysa och förmedla, att debattera och belysa.

Vad hände med dem på vägen?

Nu är lyckligtvis inte löpsedlarna tidningarnas enda innehåll. Men personligen känner jag mig kränkt, förorättad och småförbannad varje gång jag går förbi deras skrikiga budskap. Kränkt för att de skriker där jag går förbi, förorättad för att tilltalet är på så låg nivå och småförbannad på alla som tydligen köper dessa tidningar på dessa premisser och därmed skapar ytterligare underlag för fortsatta dumheter.

Att kvällstidningarna fortsätter att skrika ut sitt imbecilla budskap måste, med hänvisning till Marknadens Logik, bero på att det är framgångsrikt. Går Du på löpsedlarnas budskap? Får de dig att köpa tidningen. Har Du nu blivit orolig över frukostomeletten? Du är grundlurad och bortkollrad! Och Du tror att Du väljer. Var inte så f-rb-nn-t dum!

Köp en apelsin istället (en kravodlad!) och lägg märke till att våren är på väg och morgnarna ständigt är ljusare.
Köp en apelsin istället (en kravodlad!) och lägg märke till att våren är på väg och morgnarna ständigt är ljusare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0